Sälbodabygden 1:
Västra och Östra Sälboda, Kättersrud

171 sidor, inbunden, illustrerad. Sälbodabygdens Forskningsgrupp. Ancestor Förlag 2022. Förlagets hemsida: www.mangskog.se

Sälbodabygden är en del av Gunnarskogs socken i Jösse härad. Här har en forskargrupp arbetat med att kartlägga bygdens historia under nästan två decennier. I slutet av 2022 var det dags att publicera den första delen i något som är tänkt att vara flera delar. Här är de tre första hemmanen.

Boken har fått en mycket tilltalande form med inbindning av god kvalitet, och utges av Ancestor förlag med förord av Kenneth Larsson.

Mycket i den här delen av Gunnarskog kretsar kring herrgården och det tidigare järnbruket Sälboda som under de senaste 130 åren ägts av fyra generationer som alla hetat Jörgen Blakstad! Vid hemmanet Västra Sälboda anlades på 1760-talet järnbruket Arvikanderström som snart fick namnet Sälboda. Bruket avvecklades 1884 och sedermera blev driften inriktad på jord- och skogsbruk. Här finns de finaste jordbruksmarkerna i den annars skogsdominerade Gunnarskogs socken.

Det finns alltså mycket intressant historia att behandla kring Sälboda och det finns en hel del att utvinna ur boken. För egen del hittade jag mycket information om min egen förfader Anders Simonsson (1624–1709) och hans tvister med fru Katarina Blankenfjäll på 1690-talet.

Här finns också samtliga kända boplatser, med utmärkta kartor för varje hemman, och tydliga koordinater för de försvunna ställena.

Det finns en hel del om Sälboda i sockenboken En bok om Gunnarskog, utgiven 1963. Där finns ett flertal porträtt av familjen Blakstad. Av någon anledning finns mycket lite om Blakstad-familjen i den här boken. Det finns inte heller porträttbilder av dem, eller för den delen av andra personer.

Men trots att boken varit under arbete under lång tid känns den ändå inte helt avslutad. Det är mer som en forskningspärm med blandat innehåll blivit en bok. Att boken varit under arbete en lång tid kan också möjligen förklara varför många av bokens bilder är så dåliga eftersom de är återgivna i alltför låg upplösning. Det går ju inte att trolla och göra bilderna bättre än sina förlagor, men här har många bilder blivit märkbart sämre.

Karaktären av en till bok omvandlat forskningspärm blir också tydlig när 25 sidor av boken ägnas åt kopior av handskrivet forskningsmaterial. Det är avskrifter ur husförhörslängder, dock skrivet med en vacker handstil, men läsaren undrar vad som är syftet? Det verkar också vara gjort för ganska länge sedan eftersom det hänvisas till mikrokortsnummer.

Det finns personregister, även om det omfattar endast personer från sent 1800-tal och framåt.

Som ni förstår, så ger boken ett blandat intryck. Den har sitt tydliga värde för alla med anknytning till bygden, men det finns också en del att önska kring den.

Carl-Johan Ivarsson