Wärmeland i sitt ämne och i sin upodling

utgiven 1765 av Emanuel S. Ekman. Ny utgåva av Värmlands Släktforskarförening 2019. Format A4, 199 sidor.

På 1700-talet, i Carl von Linnés efterföljd, blev det mycket vanligt att författa topografiska beskrivningar över landskap och socknar, så även i Värmland.

År 1765 gav Emanuel Severin Ekman (född 1737 13/12 i Åmål – död 1801 21/5 Uppsala ) ut den första delen av det tilltänkta flerbandsverket Wärmeland i sitt ämne och i sin upodling, som tyärr inte följdes av fler volymer. Men för de av läsarna som har rötter i det område som beskrivs är det säkert guld värt.

Boken gavs ut igen 1972 som en facsimil med orginaltexten i frakturstil, som dock numera kan betecknas som svårläst. Därför har  Värmlands Släktforskarförening drivit projektet att skriva av hela boken i lättläst modern stil, men med bibehållande av orginaltexten – ett förtjänstfullt projekt som gör bokens innehåll tillgängligt för alla.

Boken börjar med Ekmans tack till alla som hjälpt honom på olika sätt, formulerat i tidens anda. Därefter följer Första boken, några kapitel med spekulationer om landskapets namn, ålder, och första invånare, och gränser. Sen följer funderingar om hur landskapet styrdes, och vilka kungar och styresmän som funnits, och om gudaläran, kloster och skolor, allt mest av kuriosavärde.

I nästa avsnitt, kallat Andra Boken, börjar de intressanta lokala artiklarna. Först kommer det aktuella läget rörande läge, omfång, gränser. Därpå en kort genomgång av jordmån och fruktbarhet, skogar och järnberg, hyttor och hammarverk.

Nästa kapitel innehåller uppgifter om den militära indelningen rörande befälens boställen, och var de olika kompanierna av Värmlands regemente är roterade. Här nämns också de juridiska indelningarna, tingslag härader, sysslor, bergslager och annat man kan undra över. Här berättas också om jägeribetjänter, och gränstullarna mot Norge. I nästa kapitel förklaras den kyrkliga indelningen med 47 sacellanier, 27 pastorat, och 7 prosterier/kontrakt. Av pastoraten är 5 regala och 22 konsistoriella.

Statliga tjänstemän, civila och miltära, av olika rang nämns vid namn i kapitel 5, och därefter (i kap. 6) alla prästmän med uppgift om var de tjänstgör.

Sen kommer artiklar om Karlstad, Hammarö, Grava, Kil, Nedre Ullerud, Övre Ullerud, Ransäter och Frykerud, och sen är tyvärr boken slut.

Jag har tittat litet på Ransäter, där en del förfäder bodde. Det kapitlet omfattar ungefär fem sidor med ganska detaljerad information, t.ex om kyrkan hur den var byggd, “men äger i anseende  till dess medellöshet ännu inga särdeles inwärtes prydnader” (kyrkan brann 1983).

Frälsehemmanen beskrivs med uppgifter om ägorna. De tre bruken nämns med sina ägare; Ludvig Allström, fänrik Henrik Troil på Ransäters Övre hammare; Nedre hammaren och Mellanhammaren som ägs av bergsfogden Fahlbeck, Johan Gustaf Geijer och fru Christina Sahlin. Tre tullkvarnar omnämns också.

Befolkningen utgörs 1760 av 1056 personer varav 175 gifta män, 178 gifta kvinnor, 7 änklingar, 38 änkor, 134 ogifta män över 15 år, 148 ogifta kvinnor över 15 år, och till slut under 15 år 202 pojkar och 174 flickor.

Författaren, som efter bokens utgivning blev professor i praktisk ekonomi i Uppsala, har uppenbarligen också noggrant utforskat lantbrukets tillstånd och ger en mängd uppgifter om tillståndet för boskapen och skördar, om brukens för stora åverkan på skogarna, och mycket annat rörande livet i Ransäter.

Om uppgifterna om de andra socknarna i boken är lika rikhaltiga så kan man bara gratulera de som bor där, och beklaga att en stor del av  Värmland aldrig fick en sådan grundlig genomgång.

Elisabeth Thorsell