Släktträd

Gunilla Viklund. Kristina och Anders-Petter Niklasson Inger från Kila Värmland och Greta-Stina och Nikanor Nilsson från Norrlångträsk Västerbotten. 2018. . 530 sidor. Säljs via Bokus eller via författaren: gunilla.viklund70@icloud.com

Att göra en släktbok är mångas dröm. Gunilla Viklund, bosatt i Skellefteå, har gjort drömmen till verklighet. Huvudpersoner i denna tungviktare är hennes farföräldrar Hilma (1880-1982) och David (1875-1954) Nilsson.

I denna rikt illustrerad bok utreds inte bara Hilma och Davids alla efterkommande, utan också alla deras syskon följs upp från 1800-tal fram till nutid. Således är det ett stort antal människor som berörs direkt av boken.

Mitt eget intresse för boken bygger på att Hilma föddes på soldattorpet Ingerbergskre i hemmanet Ulfsbol i Kila socken 1880. Bara sex år gammal blev hon faderlös när soldaten Anders Petter Inger dog hastigt, efterlämnande hustru och nio barn. Ingen av barnen blev kvar i hembygden och av soldattorpet återstår idag bara grunden. Flera av syskonen hamnade i Göteborg. Hilma kom 18 år gammal till Luleå och blev kvar där till sin död vid 101 års ålder.

Trots syskonens strapatsrika liv, med en barndom präglad av faderns tidiga död och familjens armod, och ett slitsamt arbetsliv så blev de nio syskonen från Ingerbergskre påfallande gamla. Generna är goda. Medelåldern för de nio barnen blev nästan 89 år, där Hilma bara levde tredje längst. Systern Elin blev 103 år och systern Elisabeth inte mindre än 107 år. Det fanns även några i nästa generation som blev riktigt gamla, en dotter till Hilma är ännu i livet när detta skrives och har fyllt 101 år.

Hilmas make David anställdes som vaktmästare vid västra folkskolan i Luleå, vilket innebar hårt arbete för båda makarna. David kallades i en minnesruna för ”en av Luleå stads mest kända invånare” och Hilma blev mycket uppmärksammad både av tidningar, radio och television i samband med sin 100-årsdag. TVprogrammet om Hilma har för övrigt återutsänts flera gånger i programmet ”Minnenas television”.

Trots att familjen med tiden kom att spridas över en stor del av landet så präglas familjen av god sammanhållning och i många fall också ett kristet engagemang, framför allt inom Svenska Missionsförbundet. I generationen efter Hilma och hennes syskon har möjligheten till utbildning varit betydligt större, och många i familjen har blivit lärare. Hilmas son Yngve skrev 1998 boken ”Hilma och David” om sina föräldrar.

Boken bygger på ett mycket omfattande material som framför allt samlats av Gunillas faster Naemi Boman (1906-2005). Stort och smått blandas. Både ljusa och mörka händelser återges. En av Hilmas söner fick en lovande bana som folkskollärare avbruten genom sinnessjukdom, en annan dog i en tragisk skidolycka. Men livet har ändå blivit bra för Hilma och Davids ättlingar, ja, sannolikt för de flesta av ättlingarna till den faderlösa barnaskaran från Ingerbergskre.

Några av Hilmas ättlingar kom faktiskt att vistas i hennes gamla hemtrakter, en av sondöttrarna bodde i Säffle i många år och en sondotterson bor med sin familj i Fröskog i Dalsland.

Illustrationerna består både av ateljébilder och amatörbilder. De senare är påfallande väl återgivna även om de blivit rätt små ibland. Så visst – en vanlig familj i Sverige, men också en familj utöver det vanliga.

Carl-Johan Ivarsson