Värmland och kriget 1563-70

Lars Erik Westlund, 462 sidor, BoD, Stockholm 2017. ISBN 978-91-4699-177-0. Boken kan beställas från www.bod.se

För 450 år sedan var Norden mitt uppe i ett förödande krig. På den ena sidan stod Sverige, på den andra Danmark och dess allierade hansestaden Lübeck och Polen. Norge var en del av det kungarike som hade sitt centrum i Köpenhamn.

En orsak till konflikterna var herraväldet över Baltikum, där Ordensstaten höll på att försvinna från kartan. En annan orsak var konflikten om rätten till vapnet med de tre kronorna.

Kriget avslutades med freden i Stettin 1570 utan några landavträdelser, men lämnade stor förödelse i Skånelandskapen, till sjöss och i Norge. Den massaker som kallas ”Ronneby blodbad” är ett känt begrepp i Blekinge och var ett exempel på de många blodiga sammanstötningar som ägde rum under krigsåren.

Om detta krig och framför allt händelser i Värmland under dessa år har Hagforsbon Lars Erik Westlund skrivit en mycket fascinerande och väldokumenterad bok. Det är många uppgifter som dragits fram ur arkivkällor, men litteraturförteckningens 15 sidor visar på en omfattande beläsenhet den delvis svåråtkomliga och ålderstigna tryckta litteraturen om kriget.

När det gäller detta krig var det ett bra tag sedan forskningsfronten flyttades fram och det gör att Lars Erik Westlunds bok är av intresse även ur ett riksperspektiv. Bokens mest omfattande avsnitt är en kronologisk berättelse om kriget, som inramas av en redogörelse för krigsfolket och en fördjupande del om de händelser i kriget som berör Värmland.

För att ge ett smakprov på det djup av detaljinformation som boken ger om Värmland vid en tid då det inte finns så många historiska källor ger följande redogörelse för hur läget var i Västra Fågelvik år 1566 enligt tiondelängden: ”För Västra Fågelviks del upptar längden 16 tiondepliktiga enheter, som samtliga hade drabbats: Dusserud, Uppran, Låssbyn, Stommen (Fågelvik), Sundsbyn, Öjersbyn, Flötane, Risviken, Bruntorp, Tarm (sedermera Fagervik), Väng, Nästeviken, Boda, Västra Viker, Östra Viker och Båstenäs. Enligt tiondelängden var Flötane skövlat och bränt, Väng bränt och de övriga fjorton hemmanen skövlade” (sid. 379).

Brödtexten är välskriven och lättläst, och de många fotnoterna (ibland upptar de halva boksidan) stör inte, utan tyder på en god akribi och en väl utförd forskningsuppgift. Det finns ett bra personregister. Om det är något som saknas i boken så är det illustrationer och kartor. Boken är tryckt som book-on-demand i häftad men hållbar form.

Lars Erik Westlunds bok kan sägas vara lokalhistoria i bästa mening, grundligt genomforskade uppgifter om lokalsamhället ur källorna kombinerat med en stor förtrogenhet med de viktiga händelserna ur riksperspektiv. Westlund rör sig med lätthet mellan de olika nivåerna. Kunskapen om värmländskt 1500-tal har utökats betydligt!

Carl-Johan Ivarsson