Om Allmänningen i Väse

Anette Carlsson och Ingalill Jansson. Norlén & Slottner bokförlag, Kristinehamn 2015. 308 sidor, inbunden, illustrerad. ISBN 978-91-87685-62-0. Boken kan beställas från författaren Anette Carlsson, tel. 054-181872 eller e-post anette.b.carlsson@telia.com.

För inte så länge sedan anmälde jag en mycket prydlig bok om norra delen av Väse socken – Bygd i förvandling. Folk och gårdar i norra Väse. Nu har litteraturen om den stora socknen mellan Karlstad och Kristinehamn fått ytterligare ett tillskott, nämligen en bok om den speciella del av Väse socken som kallas för Allmänningen. Och så planeras en sockenbok.

Anette Carlsson är inget okänt namn för VärmlandsAnors läsare. Under en lång följd av år ansvarade hon för layouten för vår medlemstidning, och hon var också medlem av föreningens styrelse och även under en period medlem av Sveriges Släktforskarförbunds styrelse. Hon hade påbörjat en forskning om Allmänningen i äldre tid när hon sammanträffade med Ingalill Jansson från Ölmhult, som höll på att forska om Allmänningen under de senaste tvåhundra åren.

Trots att de inte samarbetat tidigare, så visade det sig att deras båda projekt tillsammans blev en närmast heltäckande beskrivning av Allmänningens historia och en gemensam bok, med två separata delar började att ta form. Allmänningen är alltså ett större område i socknens norra del, som från början var just en sockenallmänning, ägd gemensamt av Väse sockens bönder. Vid mitten av 1700-talet delades den upp i ägolotter som skatteköptes av bönderna. Det gjorde att Allmänningens karta består av långsmala remsor som ägdes av socknens olika hemman. Marken blev bostäder för fattiga och utsatta människor, som inte hade möjlighet att äga sin egen jord.

Allmänningsmarker finns i alla socknar, men Väse Allmänning är unik i Värmland genom att det är ett så stort sammanhängde område, som då trots uppdelningen fortfarande har en egen karaktär.

I somras var boken klar att möta läsarna och det blev passade nog boksläpp inom forskningsområdet, nämligen i Ölmhults bygdegård den 19 juli.

Det är en rejäl bok i generöst format som Anette och Ingalill åstadkommit. Att den är i två separata delar understryks av att layouten ser lite olika ut. Det finns många bilder, även om många av dem kunde ha gjorts lite större. De båda textdelarna skiljer sig också åt på många punkter. Anettes del handlar om historien under 1600- och 1700- talet och bygger i hög grad på arkivforskning, medan Ingalills forskning om de människor och hus som funnits på Allmänningen sedan omkring år 1800 i hög grad är en dokumentation av muntligt förmedlade berättelser, även om det kompletteras med uppgifter från kyrkobokföringen.

I den första delen så sätts Allmänningen in i sitt större sammanhang och Anette Carlsson lyckas väl med att skapa förståelse för de speciella omständigheter som fanns i bygden under 1700-talet, med ett starkt intresse från de närliggande bruksherrarna att tillskansa sig Allmänningen för sin vedförsörjnings skull. Även finnarnas roll i bygden berörs.

Två fina kartor från 1700-talet är väl återgivna i färg på bokens innerpärmar. Bokens andra del utgår helt från en handritad karta som finns återgiven på sidan 139 och kallas för Löwgrens karta efter sin upphovsman, som var lärare vid Ölmhults skola 1936-1943. Tyvärr känns det svårt som utsocknes att riktigt kunna orientera sig i trakterna. Det är många människor och platser som passerar revy, och ibland blir det svårt att hålla reda på alla. I några fall finns utsnitt från moderna lantmäterikartor i boken, men inte konsekvent. Jag hade önskat mig mer av kartor i boken.

Boken är föredömligt försedd med ett omfattande personregister.

Carl-Johan Ivarsson