Masurholk och fallråg

Jan Olov Nilsson. En släktresa genom Värmland under 400 år. 179 sidor, häftad. Ultima Esperanza Books, ISBN 978-91-982370-3-0. Boken kan beställas från Bokus eller Adlibris.

Hur skall släktforskaren presentera sin släktforskning på ett aptitligt sätt för andra, som inte frivilligt läser släkttabeller eller får något förklarat i blicken när ordet ”släktutredning” uttalas?

Jan Olov Nilsson, född i Gräsmark och numera bosatt på Orust, med lång erfarenhet som journalist, senast på SVT:s Västnytt, satte sig ned och skrev en bok om sina släktingar. Bokens namn syftar på två av hans anlinjer, som vi får följa från Vasatiden fram till 1900-talets början då författarens mormor och morfar vigs samman i Gräsmarks kyrka år 1911.

Boken är en sammanhängande berättelse om verkliga historiska personer. Den enda i boken som enligt efterordet är påhittad är Inkeri, hustru till den finske nybyggaren Juusi Hämäläinen. Alla andra personer – det finns tyvärr inte något personregister – är historiskt belagda.

Vi får följa Värmlands historia genom dels några finska familjer i Gräsmark som lämnar hembygden efter Klubbekriget på 1590-talet, dels genom bergsfogden Per Nilsson, en viktig person i den värmländska Bergslagen vid ungefär samma tid och aktiv vid Filipstads stadsblivande år 1611. Resan bygger i stort sett på historiskt källmaterial, även om en detaljerad källförteckning saknas.

”Masurholken” är det i litteraturen kända dryckeskärlet ”Store Gutår” som faktiskt spelat en viss roll i utformningen av vår förenings ordförandeklubba. Det kan man läsa om i VärmlandsAnor 1996:2. Däremot så har författaren tagit sig vissa litterära friheter och gått en liten bit utöver vad källorna kan berätta. Dialoger och annat är lätt dramatiserade, som detta exempel från bokens sida 43: ”Kajsa Josephsdotter Hämäläinen var denna sommar fjorton år, och utan att det på något sätt kunde anas av samtiden, stod hon nu på startpunkten för resten av sitt liv. När hon om upp på toppen vid Atikullen skulle skällan höras på flera kilometers håll. Men där var helt tyst. Det enda hon hörde var sitt eget eko. Men strax där kom ett eko till. Ett mullrande eko, som rullade och dånade över skogen, och som lät som kirjo”.

Ett sådant här framställningssätt kan förstås kritiseras utifrån detaljer som att Kajsa inte kunde föreställa sig hur lång en kilometer var, eftersom hon levde i mitten av 1600-talet. Men frånsett sådana små anakronistiska felsteg så ger det en levande bild av författarens anor som historiska aktörer och Jan Olov Nilsson har verkligen läst på väl, eftersom släktingarna har levt i flera olika geografiska miljöer och sammanhang. Någon gång kan det bli lite svårt att följa med i skildringen. Mest bekvämt rör han sig dock i den egna hembygden Gräsmark.

Det är naturligtvis många fler än Jan Olov Nilsson som härstammar både från finnarna i Gräsmark och från bergsfolket i den värmländska Bergslagen. Men boken kan säkert också inspirera till hur släktforskaren kan presentera sitt resultat för andra.

Carl-Johan Ivarsson