Amerikautvandringen från Sunnemo socken

Lars Vessby: Amerikautvandringen från Sunnemo socken. Andra upplagan, Karlstad 2012. 208 sidor, inbunden. ISBN 978-91-637-2245-5. Beställes från Lars Vessby, Norra Väsby, 683 95 Sunnemo. E-mail: vessby@hotmail.com

Berättelsen om den stora utvandringen från Sverige till Amerika fascinerar oss alla.

Om detta vittnar inte minst allt som forskats och skrivits om den. Litteraturen om utvandringen från Sverige är omfattande – alltifrån Emigrationsutredningen vid 1900-talets början, senare akademiska forskningsinsatser både i form av avhandlingar och artiklar, liksom olika släkt- och emigrationsforskares insatser i det mindre formatet till ett skönlitterärt epos som Vilhelm Mobergs Utvandrarserie som i sin tur filmatiserats och blivit musikal.

Att Vilhelm Mobergs romanserie fick en direkt följd i grundandet av Svenska Emigrantinstitutet i Växjö, liksom att det inspirerade till forskningsinsatser på gräsrotsnivå. I Långasjö socken i sydöstra Småland, grannsocken till Ljuder och Algutsboda, där för övrigt Klasatorpet som föreställer Korpamoen i filmen ligger, arbetade en emigrantcirkel som resulterade i en över 900 sidor tjock bok: En Smålandssocken emigrerar (1967) med detaljerade uppgifter om de flesta utvandrare från Långasjö socken.

Någon liknande intensivinsats har vi inte sett i Värmland, även om ett kapitel om emigration är ett närmast självklart inslag i de värmländska sockenböckerna. Emigrantregistret i Karlstad (numera Sverige Amerika Centret) grundades 1960 och genom registrets insatser finns det ett omfattande källmaterial insamlat kring den värmländska emigrationen.

Därför var det med stor förväntan som jag öppnade Lars Vessbys bok om emigrationen från Sunnemo socken.

Sunnemo är en av Värmlands mest ”klassiska” emigrantsocknar, där komminister Olof Olsson år 1869 ledde en grupputvandring där runt 100 personer ur denna grupp till slut hamnade i Lindsborg i Kansas, fortfarande en av de mest svenskpräglade städerna i USA.

Banden mellan Lindsborg och Sunnemo är starka, och kontakterna fortgår in i våra dagar.

Utvandringen från Sunnemo slutade förstås inte med Olof Olssons grupp utan fortsatte under hela utvandringsperioden fram till 1920-talet.

På Emibas-skivan som i sin tur bygger på Emigrantregistret finns 332 personer med Sunnemo som utvandringsort.

Lars Vessbys bok är inbunden med hårda pärmar, med pärmomslag i färg och ett rikt illustrationsmaterial, många porträtt och gruppbilder av Sunnemobor på andra sidan Atlanten. Tyvärr anges aldrig bildkällor.

En sådan här insats skulle historiker kalla för en studie på mikronivå. Hur har ”push” och ”pull”-faktorer påverkat Sunnemobygden?

Sunnemo erbjöd små möjligheter till att bryta ny mark, och breven skapade ”Amerikafeber”. Möjligheten till gratis odlingsmark i Amerika var mycket lockande. Väckelsen fick tidigt fäste i Sunnemo, vilket gav ett direkt resultat i den av Olof Olsson ledda grupputvandringen.

Boken ger dock inte någon ny kunskap om Olof Olsson och hans grupp. Tyvärr saknas standardverk som Ulf Beijboms Mot löftets land (1995) i litteraturlistan.

En diskussion om utvandringen till städerna saknas, då inte så få Sunnemobor hamnade i Chicago, Twin Cities eller andra städer. Av någon anledning har ”C. J. Nyvall” och ”kolportören Nyvall” som omnämns på sidan 12 blivit splittrade i två olika personer, de var i verkligheten samma person.

För en släktforskare är det naturligtvis uppgifterna på personnivå som är intresserar mest. I efterordet (sid. 196) sägs att ”de allra flesta personuppgifterna har dock erhållits genom intervjuer av mängder av personer, som varit släkt med eller bekanta med emigranterna samt brev och mail från släktingar i Amerika”.

Tyvärr får vi inte veta så mycket mer om Lars Vessbys metod. De flesta emigranterna omnämns endast med namn – inte ens födelseår och än mindre födelsedatum omnämns.

Några exempel: ”I Amerika gick [Karl] Björlin frilligt med i den amerikanska armén och kom som soldat till Europa, där han utsattes för stridsgas. Det finns dock inga uppgifter om skador” (sid. 61).

Man frågar sig: Vem är källan? En sådan detaljuppgift kommer naturligtvis någonstans ifrån. För många emigranter anges en destinationsort, som förmodligen är hämtad ur poliskammarens emigrantlistor. Men då gäller det att förstå, att det ”Ishpenning” dit Lars Larsson från Nedre Lid utvandrade 1880 (sid. 87) sannolikt är Ishpeming, Michigan.

Att Vessby vet mycket mer än han berättar visas t. ex. på sid. 97, där ett oangivet barnbarns barn till Gustav Bengtsson från Övre Lid citeras, men uppgifterna om Gustav är ändå vaga, hustrun anges t. ex. vara ”Mary f. Andersson från Charlottenberg”. Det ges genomgående få ledtrådar i form av säkra datum.

Ytterligare ett exempel skall ges på att man vill veta så mycket mera. På sidan 131 finns en bild av ”Astrid Olsson med make”, med ett yngre par, kanske taget omkring 1930, med en palm i bakgrunden.

Om Astrid får vi dock bara veta att hon gifte sig med Harald Luthman från Munkfors och att ”sjukdom gjorde hennes liv mindre glädjesamt och hon dog tidigt” enl. uppteckning. Vem har upptecknat detta? Varifrån kommer bilden?

I boken förutsätts att emigranter i okänd utsträckning skulle saknas i Emigrantregistrets material. Där undrar jag hur mycket forskning som gjorts i svenska kyrkböcker.

På sidan 76 noteras att en Anna Strandberg från Norra Gräs skulle ha emigrerat enligt en uppgift från boken Sunnemos historia, ”trots att hon inte är nämnd i utflyttningslängderna”. Hennes systrar Lydia och Ida Elisabet återfinns mycket riktigt på Emibas-skivan, och tack vare dem så kan man även finna att deras syster Anna Elvina föddes 29/11 1871 i Sunnemo. Några födelsedatum bjuder ju inte Vessby på. Då går det sedan lätt att identifiera Anna som utvandrad tillsammans med man och två barn från Tallåsen i Ransäter 1902. Så kunde jag med hjälp av Arkivdigital och Emibas lösa detta ”mysterium” på några minuter.

Det mest intressanta kapitlet är dock skildringen av författarens egna släktingar från Norra Väsby och deras sena utvandring på 1910-talet med brev hem till Sunnemo från Minnesota och Saskatchewan i Kanada. Där ger brevcitaten skildringen liv och färg.

Den här boken kan ge en del ledtrådar till vem som emigrerade och vad som hände med dem, men den ger vare sig en helhetsbild av emigrationen och ger mycket få handfasta genealogiska levnadsdata.

Man kan ana att Lars Vessby vet så mycket mer, men det kommer aldrig med i boken. Det är sorgligt när boken annars ger ett så påkostat intryck. Frånvaron av källhänvisningar gör också, att boken kan användas som exempel på omedvetenhet om kvalitet i forskningen. Ett fullständigt personregister saknas.

Carl-Johan Ivarsson