En hôger Sellere

Silleruds socken i ord och bild. Björn Alfredsson (red.). Silleruds hembygdsförening 2011. 275 sidor, inbunden. ISBN 978-91-633-9884-1. Boken säljes av ICA-butiken i Svensbyn, Silleruds Station Café & Butik, Gerd Wahlströms keramik, eller från info@sillerudshembygd.se eller 0573-43031.

2011 var ett händelserikt bokår i Årjängs kommun. Till värmländska bokmässan i november så blev Karlandas sockenbok klar efter flera års arbete, och bara två veckor senare var det dags igen. Denna gång var det ett än längre projekt som äntligen kunde fullbordas, när boken om Sillerud nådde läsarna – ett bokprojekt som startades av hembygdsföreningen redan 1987. En av eldsjälarna i Sillerud var prästen Kerstin Segerberg som tragiskt avled i jultid 2010.

Jag var själv delaktig i arbetet med Karlandas bok, och jag vill påpeka att den artikel jag skrev i denna tidskrifts förra nummer inte alls är någon recension, som redaktören felaktigt kallade den, utan en personlig anmälan. När det gäller Silleruds bok så är min position enbart den utomstående granskarens.

Boktiteln är på mål och blir på rikssvenska ”Man minns Sillerud”. Enligt förordet är ambitionen både att visa på ”amatörhistorikers vedermödor” såväl som att visa på ”en samling skrönor och kuriosa från trakten”. Men boken skall också ha ”ambitionen att fånga socknens själ”. Har man lyckats i detta?

Det råder inga tvivel om att sockenboken om Sillerud fyller en viktig lucka i den lokalhistoriska litteraturen. Socknen Sillerud är vidsträckt, hela 413 km2 vilket gör det till landskapets tredje största till ytan utanför nuvarande Torsby och Hagfors kommuner, efter Sunne och Karlskoga. Befolkningen har minskat från som mest 4500 år 1870 till ca 1100 idag. Socknen präglas av skogar och sjöar – den öppna jordbruksmarken är begränsad och finns främst nära sjöarna. Förr var det jorden och framför allt skogen som var grunden för sellringarnas försörjning. Idag får de flesta pendla ut från socknen för arbetstillfällen, även om framför allt sjöarna lockar kanotturister. Dagens E18-resenärer får se en del av socknens vackra vyer, men det ryms så mycket mera bortom den stora genomfartsvägen.

Boken är väl formgiven i ett lätthanterligt format med breda marginaler. Tyvärr har många bilder blivit alldeles för små för att komma till sin rätt, en del gruppbilder är av frimärksstorlek. Kvaliteten på illustrationer växlar, från väl återgivna foton i färg och svartvitt till reproduktioner från tidningar, som lämnar en del övrigt att önska. I vissa kapitel finns särskilda faktatexter på grå botten.

Ambitionen tycks ha varit att när nu boken om Sillerud äntligen blivit verklighet, så har man sökt att få med lite om allt som kan röra socknen. Det gör att bokens artiklar från den första om socknens natur till den sista om den i Sillerud födde prästen och missionären Peter Fjellstedt så ryms artiklar om skogsbruk, jordbruk, järnbruk, elektrifiering, industrier, kyrkan, frikyrkan, skolan, lanthandeln, kommunikationer, sägner, socialvård, original, emigration, idrott, musik, hembygdsföreningen och lite till. Allt detta på 275 sidor!

Baksidan av detta är att det är svårt att gå på djupet i alla dessa många korta artiklar – den längsta är på ca 25 sidor om hembygdsföreningen. Att boken faktiskt lyckas hålla en någorlunda jämn kvalitet är resultatet av ett gott redaktionellt arbete, där utgångsmaterialet tycks variera stort, från högskoleuppsatser till personliga minnesskildringar och avtryckta tidningsartiklar. I många fall blir det blott fråga om korta historiska nedslag. Det är inte så lätt att då hitta de stora sammanhangen, och frågan om vad som är socknens själ är svår att besvara efter läsningen av boken.

Det som oroar mig mest i boken är det som uttrycks i bokens slutord om varför så många artiklar helt saknar källhänvisningar. Jag förstår önskemålet om att boken äntligen skulle bli klar. Men det är illa att utgivarna inte förstått varför det är så viktigt att redovisa sina källor. Att kontrollera och gå vidare i forskningen blir nästan omöjligt när alla hänvisningar till vare sig tryckt litteratur eller arkivkällor saknas i så många artiklar. Kvalitet i forskningen är en angelägenhet för alla!

Något som också saknas är ett index över orter och personer. En utmärkt karta finns över socknen, men istället för en pytteliten Europakarta (!) så hade en karta över Silleruds plats i Värmland varit att föredra där.

Trots mina betänkligheter kring bokens kvalitet så är det självfallet mycket glädjande att boken faktiskt blivit verklighet. Alla socknar i Årjängs kommun har nu fått sina sockenböcker, även om de är av varierande ambition och kvalitet. Men hembygdsforskningen tar inte slut här. Vi får hoppas att boken En hôger Sellere kan inspirera till en ökad känsla för socknen, än mer aktivitet och livskraft i Sillerud och ännu mer hembygdsforskning.

Carl-Johan Ivarsson