Svartrockarnas kamp
342 sidor, inbunden, illustrerad Bokförlaget Norlén och Slottner. ISBN 978-91-86859-01-5. Pris 250 kr. Kan beställas från författaren. Tel. nr. 0563-26074.
Titeln till trots handlar boken om Laggåsens historia. Samtidigt är det lätt att förstå författaren Valter Bergs val av titel. Valter är den som kan det mesta om händelser och människor i Gustav Adolfs socken och vi andra får vara tacksamma att han har satt sina forskningar på pränt.
Det är också lätt att förstå det lockande i att fördjupa sig i den ortens historia. Källmaterialet är ovanligt rikligt. Tack vare korrespondens och protokoll från alla tvister och processer mellan präster och präster, mellan präster och torpare, mellan torpare och torpare, mellan torpare och kronan samt mellan kronan och präster ger läsningen en ovanlig närkontakt med tidsandan och människorna i denna fattiga bygd.
Grunden till alla dessa processer ligger i Laggåsens oklara juridiska status. Var det torparna eller kyrkan eller kronan som ägde Laggåsen?
Någon gång under 1600-talet blev Laggåsskogen lagd under Ekshärads prästgård. När och hur är dock ovisst. Den första mantalslängd, som innehåller en uppgift om Laggåsen, är från 1650.
Under andra halvan av 1700-talet gjorde Uddeholmsbolaget ett par framstötar för att komma åt skogen. Bolaget traktade efter kolskogen och prästen i Ekshärad såg en god möjlighet att kraftigt förstärka prästgårdens ekonomi. Affären blev dock inte av eftersom såväl landshövdingen som domkapitlet avstyrkte. För prästen återstod då bara en möjlighet att förbättra sin ekonomi; att höja torparnas arrenden.
Detta ekonomiska beroende mellan kyrkan i Ekshärad och torparna i Laggåsen blev under det följande seklet grogrund för alla tvister som ständigt avlöste varandra.
När man läser igenom protokollsutdragen får man en känsla av att Laggåsborna kanske inte var de enklaste att handskas med. Det finns åtskilliga exempel på tvister där torpare står mot torpare. Huvudintrycket är dock att prästernas och de andra myndighetspersoners inställning tycks ha varit, att vrånghet skall med vrånghet bemötas. Medkänsla och omtanke verkar ha varit okända begrepp.
I bokens sista fjärdedel porträtteras Caspar vid Storsjön, en slug och pricksäker tjuvskytt, som gick ur tiden den 27 februari 1922, 87 år gammal. Hans eskapader har givit åtskilliga avtryck i flera häradsrätter. Eftersom han inte ägde någon mark var hans legala jaktmöjligheter mycket begränsade. Hans sonson, Ragnar Casparsson, född 1893, känd socialdemokratisk riksdagsman och senare landshövding i Västmanland, ville dock inte diskutera sitt släktskap med farfadern.
Boken avslutas med en tabell över det nära 80-talet familjer som bott på Laggåsen. För dem som har kopplingar till orten bör boken vara ett måste och för oss andra är den ett viktigt bidrag till kunskapen om livsbetingelserna för dem som hela sina liv var tvungna att leva på marginalen av ett uthärdligt liv.
Åke Hörnqvist