2009_24

Boken om Stenbyn i Långserud

Boken kan köpas via Helena Johansson, tel. 070-3040577 helenajohansson63@hotmail.com.

Från den öppna jordbruksbygden vid sjöarna Aspen och Lången, där Långseruds kyrka ligger, går en väg norröver, som snart nog för en till ett annat landskap.

Åkrar och ängar krymper och skogarna växer, liksom höjderna. Vägen blir snart ett äventyr med alla sina krokar och backar och man kan tro att rena ödemarken väntar.

Och visst glesnar bebyggelsen, men Skomarka i Långserud – dit vägen för – är långt ifrån någon död avkrok av världen utan en levande del av Värmland, med Lönnskogs Folkets Hus som en påtaglig sammanhållande länk för bygdens folk. Här bedriver man slöjd och hantverk och ordnar fester och föreningsmöten.

Man har också sin särskilda historia att samlas kring och det är påtagligt hur viktig den delen av verkligheten är för bygden.

Alltsedan 1970-talet har den s k Lönnskogsgruppen arbetat med att dokumentera norra Långseruds gårdar och människor, vilket har gjort många människor engagerade som informanter eller leverantörer av foton och gamla dokument.

Några få har stått för själva insamlingen av historiska fakta, men dessa har varit desto mer idoga och deras verksamhet har sannerligen varit en del av att hålla bygden fortsatt levande.

Under en så lång tid hinner saker att hända. Den ursprungliga Lönnskogsgruppen är decimerad genom dödsfall och avflyttning. Sylvia Olsson i Lönnskog har dock arbetat vidare med det material man samlat in och kunde år 2003 ge ut en första mäktig redovisning över hemmanet Lönnskogs historia.

Hösten 2008 var det så dags för nummer två i serien om byarna här uppe, den som handlar om Stenbyn.

Här bor idag sex familjer, men 42 gårdar och torp har funnits inom byns gränser. Det är tillräckligt för att en rik och omväxlande historia har kunnat skapas. Dokumentationen om Stenbyn omfattar således inte mindre än 415 tättskrivna A 4-sidor, fördelade på två häften.

Stenbyn har uppenbarligen fått sitt namn efter några kraftiga flyttstensblock, som ligger mitt i byn – enligt sägnen ditkastade av de tvistande jättarna Ram och Knip, bosatta i de omgivande bergsknallarna. Hemmanet nämns för första gången i hävderna år 1564.

Sylvia Olsson kan berätta om mängder av gårdar och torp och om många av människorna som bott här, inkluderande deras släktskapsförhållanden, deras sysselsättningar och deras personliga egenheter. Hon bygger på en lång rad skriftliga källor, men har också en ovanligt rik fond av muntliga berättelser att ösa ur.

Det är just det här, att hon har tagit vara på vad de gamla sagt och förmedlar det till oss i skrift, som ger böckerna om Stenbyn (och den tidigare om Lönnskog) sitt alldeles särskilda värde – ett värde långt utanför den egna bygdens gränser.

Här finns kortfattade historier om allt möjligt: om hur Stenbyborna fördelade det gemensamt inköpta julbrännvinet ute på sjön Björnklammens is för att undvika att en enskild markägare skulle råka illa ut, eller om den ofärdige Frans, som trots att han inte kunde gå hjälpte till med att bryta ny mark och rullade bort stenar med sitt huvud, eller om den fattiga Kerstin Olsdotter, hon som drunknade en vinter 1858 när hon rodde hem från sina svärföräldrar, där hon varit och fått låna en påse med skrädmjöl till kvällsgröten.

Det finns så mycket av dramatik och epik mitt bland alla källtroget återgivna namn och årtal för personer och platser!

Sylvia Olsson är ingen vanlig hembygdsforskare, vilket också märks när man bläddrar igenom de två häftena – föredömligt väl illustrerade och försedda med både källförteckning och personregister.

Hon har levt med och för sin bygd genom alla år och plöjt allt vad hon kunnat komma över av uppgifter om dess historia. Hon har gjort det med ett sinne för vetenskaplig metodik, som hon varvat med sin förmåga att lyssna på de gamla och att sedan berätta vidare.

Sylvia sätter ett riktmärke för vad som är möjligt att åstadkomma på det här området och tydliggör verkligen tesen om att varje by och varje människa har en unik historia, väl värd att bevara. Hon fortsätter arbetet och har härnäst en bok om hemmanet Fjäll i sikte. Vi väntar med spänning!

Peter Olausson

Värmlands Släktforskarförenings hemsida