Boken om Segerstad socken

Utgiven av Segerstads Hembygdsförening 2008. Redaktör Gun Gundell. 315 sidor. Inbunden med skyddsomslag, rikt illustrerad. Person- och ortregister saknas. ISBN 978-91-633-3761-1. Boken beställes från Lars Hjelm, 054-541152 eller 070-6657700. Boken kostar 350 kronor för medlemmar i hembygdsföreningen, 400 kronor för övriga. Porto tillkommer.

Segerstad är en Värmlandssocken som inte skulle anses vara typiskt värmländsk. Detta om man med typiskt värmländskt menar kuperade bygder med skogar, sjöar, och små gårdar. Segerstad har istället slättmarker, stora gårdar och innanhavet Vänern som sina geografiska kännemärken.

Segerstadshalvön, belägen en mil väster om Karlstad, har trots sin centrala belägenhet i vårt landskap aldrig blivit särskilt uppmärksammad eller omskriven. För mer än 45 år sedan gav prosten Carl Mellkvist ut sin bok om Segerstads storebror i norr, Nor. En lokal bibliografi sammanställdes på 1980-talet av Åke Lundell, och strödda notiser fanns att hämta ur diverse tryckta verk, men med den sockenbok som i början av 2009 nådde läsarna, har nu Segerstad äntligen fått inta sin förtjänta plats i den lokalhistoriska värmländska litteraturen.

På drygt 300 sidor får sådana traditionella sockenboksämnen som kyrkan, skolorna, föreningarna, kommunen, fattigvården och den allmänna sockenhistorien sin skildring. Men det finns också mer specifika områden som skildras som jordbruket och skärgårdslivet.

Artiklarna är ofta korta och påfallande många tar avstamp i personliga minnesbilder från 1900-talets första hälft. I detta har man ändå lyckats fånga socknens väsen, och det förefaller inte som något område saknas. Den som svarat för överlägset flest artiklar är bokens redaktör Gun Gundell.

En märkvärdighet i socknen är gården Aspberg som från 1381 var tillhörigt Vadstena kloster, som deras enda jordagods i Värmland. Detta gjorde att Aspberg blev föremål för en artikel av Clas Tollin i tidskriften Folkets historia2002-03. Tyvärr har inte detta uppmärksammats i boken.

Det dröjer ända till sidan 78 innan en tydlig karta över socknen finns med. Det handlar då om häradskartan från 1800-talets slut. Den borde ha fått en mer framskjuten plats. Bokens titel, som den anges på titelbladet, förvirrar. I all löpande text används mycket riktigt formen Segerstads socken eller motsvarande, alltså med genitiv, trots att ingen någonsin uttalar bokstaven d i sockennamnet. Men på titelbladet står det Segerstad socken, utan s! Vad detta beror på är svårt att veta, men det är något störande.

Boken är väl formgiven av Zanna Landmark. Tyvärr har ett matt papper valts till boken. Bilderna blir därför stundtals gråmurriga. Men det kanske handlar om en kostnadsfråga.

En käpphäst för släktforskare som läser hembygdslitteratur brukar vara om det finns sak-, orts- och personregister. Det finns det inga i denna bok – Tyvärr! Många namn figurerar och ett personregister skulle ha varit mycket välkommet.

Segerstads Hembygdsförening har nu nått målet och sockenboken är klar. De är att gratulera till ett gott arbete, och alla som har anknytning till Segerstad finner mycket av värde i boken!

Carl-Johan Ivarsson