2009_11

Segelfartygens tid

Claes Bernes: Segelfartygens tid.
Inbunden, 368 sid.
Medströms förlag 2008 ISBN 978-91-7329-013-5

I våra trakter – Värmland med omnejd – är indelningsverket i allmänhet förknippat med knektar. Om dessa finns en rikhaltig litteratur, både fackmässig och skönlitterär.

De övriga delarna i det ständiga knektehållet utgjordes av båtsmän och ryttare. Här är den tillgängliga litteraturen mer sparsam. Båtsmanskompanierna rekryterades runt våra kuster och ryttarna bland drängarna till de bönder som hade råd att rusta en häst och bekosta utrustningen till ryttaren.

För de släktforskare som har båtsmän bland sina förfäder finns nu möjlighet att få en inträngande bild av hur livet kunde gestalta sig för dem.

I fjol kom Claes Bernes ut med sin bok “Segelfartygens tid”. Ett i många avseenden mastigt verk; 368 sidor. Författaren är fil. dr. i astronomi och har skrivit en rad populärvetenskapliga böcker, bl a den , år 2006, Augustnominerade “Meteorologernas väderbok”.

Att författaren har en vetenskaplig skolning märks på hans noggranna källhänvisningar; inte en uppgift utan en hänvisning till en not. Där med inte sagt att det tynger framställningen. Boken är tvärtom ett mycket tilltalande verk även sett ur grafisk synpunkt. Rikligt illustrerad med bilder och teckningar av fartyg, personer, dokument och kartor.

Skall man säga något negativt, är det snarast att den smakfulla utformningen står i mycket bjärt kontrast till de vidriga förhållanden om båtsmännens vardag som texten beskriver.

I boken får vi följa fem av hans förfäder, vilka ingick i Blekinges första båtsmanskompani – från det att Åke Fredriksson Kollonen mönstrar på 1773 fram till det att Johan Henrik Lustig begär avsked 1850.

Författaren har grävt fram en mycket detaljerad bild av deras resor, vad resorna syftade till samt de strapatser som båtsmännen utsattes för.

Två citat får tjäna som illustration till de yttre förhållandena.

Om bord: “På ett sådant skepp, knappt mer än femtio meter långt, kunde sexhundra man under flera månader få trängas bland kanoner, proviant och annan utrustning”.

Häftigt åskväder: “När detta inträffade var en hel del manskapet uppe i riggen för att bärga seglen, och åtskilliga av dem sveptes med ned i sjön eller föll i däck när stängerna gav vika.

I sin rapport om händelsen nämner fartygschefen Carl Henrik af Trolle närmast i förbigående att åtta man fått sätta livet till”.

För den tid som boken omspänner är källäget mycket gott: loggböcker, rullor, rapporter, brev etc. På ett mycket skickligt sätt har han vävt ihop sina släktingars levnadsöden med beskrivningar av lokalsamhället samt de rikspolitiska händelserna. Man får bl a ett intressant perspektiv underifrån på de militära konflikter som örlogsflottan var inblandad i.

Bokens titel är alltså “Segelfartygens tid” men kunde lika gärna vara “Båtsmännens tid” för den handlar väldigt mycket om människorna – hans släktingar och deras vardag. Som släktforskare blir man också inspirerad att gå vidare med sina egna båtsmän, för det finns ju en uppsjö av källor att ösa ur.

Åke Hörnqvist

Värmlands Släktforskarförenings hemsida