Järnkossans land

Royne Andersson. Eget förlag 2007, 150 sidor, inbunden. Pris 350 kr. Kan beställas hos författaren Tel nr 036-124676

Författarens förfäder bodde i Sunnemo. I boken utgår han från ett fotografi taget 1867 av fotografen Johan Ölander i Frykerud. Fotot visar Sunnemohyttan med anställda. Till största delen beskrivs verksamheten i socknen vid denna tid, som präglas av reformiver och industriell revolution.

Inflytandet från Uddeholmsbolaget var stort. Till uppläggningen skiljer boken sig från den tidigare ”Sunnemoboken” (1953) redigerad av bl a Nils Lagerlöf.

Det var borgmästaren i Karlstad Johan Börjesson som på 1640-talet anlade en hytta i Tutemo kallad Tutemohyttan. I Sunnemo kyrka kan man se tavlor på honom och hans hustru. Först sedan denna hytta anlagts började området kring Gräs och Lidsjön bebyggas och socknen fick namnet Sunnemo och Tutemohyttan blev Sunnemohyttan.

Som en kossa av järn närdes hyttan med sin föda malmen och kolet: därav bokens titel. Sjön Buska var magasin för kraftförsörjningen. Avsikten med Ölanders fotografering var att dokumentera den nyrenoverade hyttan och den industri som fanns i bygden. Bruksförvaltaren Wilhelm Weinberg ville visa Sunnemo för omvärlden.

Hyttans verkmästare Jan-Henrik Sunström förefaller ha varit en märklig man utbildad hos Samuel Owen i Stockholm. Han blev prisbelönad för geniala konstruktioner men han bedrev även studier vid Musikaliska Akademien.

Mellan 1750 och 1860 ökade befolkningen från cirka 800 personer till över 2000. En betydande orsak härtill var Uddeholmsbolagets etablering på orten. De av bolaget anställda behövde också tjänster av diverse hantverkare. Men även fattigdomen var utbredd. 1864 hade ett fyrtiotal beviljats fattigunderstöd av kommunen. Spritkonsumtionen var hög. Uddeholmsbolaget bjöd på en sup före avresan och en vid malmkörarnas hemkomst. Bolaget hade dock förbjudit brännvinsbränning inom sitt område.

I avsnittet ”Sockenfolk” får man verksamheten för flera sockenbor skildrad. Man får bl a veta att i slutet på 1800-talet kunde man bada gyttjebad i Sunnemo.

Ett annat kapitel om hyttan ger en utförlig beskrivning av verksamheten där. Att hyttan i sina två stallar kunde rymma totalt 150 hästar säger något om verksamhetens omfattning. Buskeälven var drivkraften. Arbetsledare var masmästaren. Malmen hämtades från Tabergsgruvorna i Nordmark.

Detta skedde vintertid med speciella malmslädar. Upp till 300 hästar kunde komma till användning. Den tekniska utvecklingen och transportsvårigheterna gjorde att 1887 nedblåstes hyttan efter mer än 200-årig verksamhet.

För den som har någon anknytning till Sunnemo eller som är intresserad av arbetet vid äldre järnverk är boken av stort intresse.

Personregistret upptar över 250 namn på nästan uteslutande sådana med Sunnemo som hemort. Boken är försedd med ett rikt material av gamla foton-en del tagna av Ölander men även nya av författaren.

Sten Nyborg, Lidingö