Nya Bodaboken

Redaktör Kersti Lundin Araya. Boda Hembygdsförening 2001. 190 sidor, inbunden, illustrerad. Inga register.

Året 1952 innebar en betydande omvälvnig i Värmland, liksom i landet i övrigt. Många socknar upphörde att vara kommunala enheter. Detta förde med sig ovisshet om framtiden bland landsbygdens människor. I flera fall ledde det till att kommunerna som skulle upphöra bestämde sig för att dokumentera sin egen historia genom en sockenfilm eller en sockenbok.

Till de senare hörde Boda socken i Jösse härad. Den flitige skribenten och forskaren Linus Brodin från Västra Ämtervik fick uppdraget, understödd av en kommitté från socknen. Resultatet blev den 1952 utgivna En bok om Boda. Som så ofta blev det ett ”måste” för bodabor hemma och i förskingringen att ha boken i bokhyllan, och 1988 utgavs Linus Brodins bok i faksimil av hembygdsföreningen.

Brodins bok står sig väl som historisk skildring och speglar särskilt åren kring 1950. Men sedan dess har mer än 50 år gått. Boda finns kvar men har förändrats på ett genomgripande sätt. 1971 blev Boda en del av Kils kommun. De kyrkliga banden med Brunskog och Mangskog fanns kvar till 1992 då församlingen blev en del av Stora Kils pastorat. De månghundraåriga banden till socknarna västerut har upplösts – åtminstone formellt. Boda är dock ännu en del av Jösse härad, ty häradsindelningen ändras inte av moderna förvaltningsreformer.

1992 väcktes i Boda hembygdsförening tanken på att ge ut en ny bok, för att spegla tiden efter 1952. År 2001 låg alltså boken klar och en anmälan fem år efteråt kan synas vara onödig. Men jag tycker ändå att boken förtjänar uppmärksamhet bland dem som intresserar sig för bygden. Boken finns dock ännu till försäljning, bl. a. på biblioteken i Kils kommun.

På de knappt 200 sidorna avhandlas förstås de för sockenböckerna traditionella ämnena, som kyrkan, frikyrkan, jordbruk, jakt, fiske, nykterhetsrörelsen och skolan men det ges också en del personporträtt på intressanta och originella personer, som den i Boda födde cirkusartisten Erik Söder.

Ganska många sidor ägnas åt hantverk och småindustri. Boda tycks särskilt ha haft många snickerifabriker.

Boken är rikt illustrerad, framför allt med pressbilder från NWT, VF och Arvika Nyheter. Tyvärr har man valt ett alltför litet format, nämligen oktav. Det gör att bilderna inte kommer till sin rätt. Bilderna är annars väl återgivna, men de svarta ramarna kring bilderna kunde man ha varit utan. Layouten med nästan obefintliga marginaler är inte särskilt lyckad, och dessutom saknas ort- och personregister.

Carl-Johan Ivarsson