Släktforskarnas årsbok 2005

Håkan Skogsjö (red.) Sveriges Släktforskarförbund, Stockholm/Göteborg 2005. 368 sidor. ISSN 0280-3984. ISBN 91-87676-38-9.

Årets årgång av årsboken är den artonde, varav den elfte som redigeras av den mångkunnige Håkan Skogsjö.

Det är önskvärt att en årsbok som denna har både bredd och djup, geografiskt och kronologiskt. Årets artiklar rör sig i svenska provinser som Södermanland, Småland, Hälsingland, Västmanland och Skåne men också i Värmland. Mera om detta nedan! Men det handlar också om Augsburg, Argentina och Åland och om en odyssé i den europeiska antavlelitteraturen.

I tiden så handlar det om ämnen från medeltiden till 1900-talet. Redaktören har alltså lyckats väl i sitt arbete.

Syftet med boktipsen i VärmlandsAnor är att tipsa om sådan litteratur som är intressant för medlemskretsen, så därför kan det här tillåtas mig att jag redovisar årsboken med värmländska glasögon.

Den artikel som har starkast anknytning till vårt eget landskap är Michael Lundholms och Anita Stolts utredning om släkten Fotmeijer. Namnet är ovanligt och låter förvisso tyskt eller nederländskt. I slutet av år 1790 kom en ung man vid namn Anders Fotmeijer till Persberg i Färnebo för att arbeta som gruvdräng. Sedan blev han skjutare och gruvbrytare. I Färnebos husförhörslängd noteras han tillsammans med några andra unga män som ”smålänningar”. I denna artikel redovisar författarna, båda Fotmeijer-ättlingar, sin undersökning om Anders Fotmeijers ursprung. Med hjälp av mantalslängderna har de faktiskt lyckats med att hitta honom, som en nål i den småländska höstacken om den slitna bilden kan tillåtas.

Det visar sig att Anders kom från guldgruvefältet Ädelfors i Alseda och Ökna socknar i Östra härad i Jönköpings län. Det visade sig vara möjligt att hitta kopplingen. Lundholm och Stolt uttrycker en viss osäkerhet men av det källmaterial de redogör för kan ingen annan slutsats dras än att det handlar om samme Anders Fotmeijer både i Ädelfors och Färnebo.

Släkten visade sig alltså komma från småländsk allmoge, och varifrån namnet Fotmeijer kommit finns det (ännu) inga uppgifter. Anders hade fyra bröder och alla antog olika släktnamn!

I artikeln redovisas också Anders Fotmeijers kognatiska stamtavla i fyra generationer. Ättlingarna har funnits i Färnebo, Rämmen, Nordmark, Karlskoga och Karlstad men också i Ludvika och Norrbärke i Dalarna och senare på andra håll.

En värdefull insats har Magnus Bäckmark gjort genom att systematisera ursprunget för de släkter som genom åren redovisats i Svenska Släktkalendern. Bäckmark är redaktör för denna kalender och har sorterat alla 1938 olika släkter på landskap och socken. Av dessa släkter finns förstås också en hel del med värmländskt ursprung, men betydligt fler kommer från stora landskap som Skåne, Småland, Västergötland och Uppland. En hel del släkter har ursprung i utlandet, och då främst Tyskland men även Irland, Grekland, Portugal och Algeriet (!) finns representerade i ”Ursprungslistan”.

Av det övriga innehållet så fastnade jag bl. a. för Bo Lindwalls antavla över ”Hund-Fia” alias Matilda Sofia Berg, en kvinna som tillhörde resandefolket. Genom att studera denna får man en inblick i de resandes liv och de speciella problem som gäller släktforskning kring resandesläkter. Bo Lindwall har kartlagt resandesläkter i källorna sedan 1970-talet och antavlan är resultatet av sammanställning av en lång rad olika källor.

Det finns mycket mer att läsa i denna årsbok. Ni vet väl att det går att söka efter personer omnämnda i alla årsböcker på Rötter?

Carl-Johan Ivarsson