Järnbruk, pappersbruk, glasbruk i Arvikabygden

Annalena Nordström. Kulturmiljöer i Arvika kommun del 2. Arvika kommun 2004. 127 sidor. Häftad, illustrerad. ISBN 91-631-6156-7.

Före den stora kommunsammanslagningen 1970 så hände det ofta att kommunerna gav ut böcker med lokalhistoriskt innehåll. Under storkommunernas tid har hembygdsföreningarna och andra intressenter fått stå för utgivning av böcker om lokalsamhällets historia. Att intresset för värmländsk lokalhistoria ändå är stort visas av den imponerande mängd litteratur som produceras varje år.

Kommunernas intresse för den egna lokalhistorien och kulturarvet tycks de senaste decennierna ha varit tunt, men Arvika kommun har glädjande nog startat en skriftserie kallad Kulturmiljöer i Arvika kommun.

Den första delen handlade om kommunens kyrkor och kom ut för några år sedan. I slutet av 2004 presenterades boken om Arvikabygdens industrier. Liksom boken om kyrkorna är den nya boken författad av antikvarien Annalena Nordström. Den är utsökt formgiven av Lars Norrby.

Vi behöver de tjocka, kunskapsrika sockenböckerna men också översiktliga, mer lättillgängliga lokalhistoriska böcker. I denna bok presenteras alla järnbruk, pappersbruk och glasbruk i koncentrerade texter men också i många illustrationer, både teckningar, kartor och fotografier från äldre tid och nutid. Jag tror att boken kan ge något både för de redan intresserade och de kunskapstörstande historielösa!

Den nuvarande Arvika kommun – socknarna Arvika, Ny, Älgå, Gunnarskog, Bogen, Brunskog, Mangskog, Stavnäs, Högerud och Glava tillhör inte den värmländska industrins hjärtland men har ändå en imponerande industrihistoria. De flesta känner till blomstrande verksamheter som Arvikaverken och Thermia, men kanske också nyligen nedlagda som Jössefors pappersbruk och turistmål som Älgå spiksmedja och Glava glasbruk. Men i kommunen har också funnits bruk som Lyred – där sjömalm användes som råvara, Sölje med både glasbruk och järnbruk, och mindre kända som Moriansfors och Reinholdsfors, och många fler… I Högerud och Ny har det dock inte funnits några industrier.

Det finns några förargliga fel, som bör noteras. På kartan i bokens inledning har Högeruds socken angivits vara en del av Brunskog, medan det i Bogen belägna Mitandersfors (så bör det kallas, inte Mitanderfors som det ibland står i boken) anges tillhöra Gunnarskog på sid. 49. Sedermera Billerudsdisponenten Christian Storjohann kallas i boken för Storjohan!

Vi får hoppas att serien om kulturmiljöer i Arvika kommun kan få en fortsättning, och att den får efterföljare bland andra värmländska kommuner!

Carl-Johan Ivarsson