Släktforskarnas årsbok 2003
352 sid. Inb. Ill. Redaktör Håkan Skogsjö. Sveriges Släktforskarförbund. Stockholm/Göteborg (tr Västervik) 2003. ISSN 0280-3984 ISBN 91-87676-32-X.
Årsboken inleds med några berättelser om passion, heder och skam på 1600-talet av Gunnar Ståhl. Som källa har författaren använt tre rättsfall ur Allbo häradsrätt i Småland. Det hela handlar om två herrar med vidlyftiga kärleksaffärer samt en bortrymd prästfru.
Ge aldrig upp, uppmanar Lennart Parknäs i sin artikel. Förr eller senare finner man en försvunnen släktgren, det har även recensenten erfarit. Författaren berättar bland annat hur han fann amerikanska släktingar genom Frälsningsarméns Eftersökningsbyrå.
Att forska i resandesläkter är inte lätt eftersom de resande oftast ända in på 1900-talet inte var kyrkoskrivna. I stället är man hänvisad till domböcker, fångrullor, passjournaler och landskansliernas protokoll. Detta har Bo Lindwall gjort då han utforskat släkten Faltin för vilken han redogör i en 50 sidor lång uppsats. Där förekommer en hel del intressanta uppgifter om släktens förgreningar i Värmland.
Magnus Bäckmarkger ett exempel på hur man rekonstruerar ett bortglömt släktvapen. Det aktuella fallet gäller släkten Blix.
De invandrade tyska smederna har det inte talats om så mycket jämfört med vallonerna. Ulf Berggren hävdar in sin artikel att tyskarna var en större grupp än vallonerna. Han nämner ett antal kända släkter, bland andra Becker vars stamfader dök upp i Kroppa omkring 1740.
Handlingar rörande forna tiders krigsmakt är någonting man förväntar sig att finna hos Krigsarkivet. Men Christer Johansson visar med exempel från Göteborg att militära handlingar även finns i landsarkiven.
Urban Windahl skriver en spännande historik om de svenska krigsfångarna som fransmännen år 1812 lät föra från Svenska Pommern till Loiredalen. Artikeln avslutas med en förteckning över tillfångatagna officerare varibland man återfinner två med värmländsk anknytning, löjtnanterna Tawaststjerna och Moberg. De sägs tillhöra Nerikes o Wermlands fältjägarregemente! Här har alltså två regementen blandats samman.
Också Elisabeth Thorsell skriver om svenska krigsfångar. I hennes fall handlar det om utväxlade soldater år 1719. Från Östergötlands landskontors handlingar har hon skrivit av rullor över sådana hemvändande soldater som passerat landskapet. I dessa kan jag räkna till 82 värmlänningar.
Mer om svenska krigsfångar i Frankrike berättar Gösta Nordén. Här är det en livgrenadjär från Östergötland som skrev dagbok under åren 1805-1809. Han var med bland de svenskar som Bernadotte tog till fånga i Lübeck år 1806.
Siv Johansson berättar om ett dråp som skedde utanför Askersund sommaren 1870. Gärningsmannen, gesällen Anders Gustaf Wasell från Eskilstuna, greps vid Dalåsen nära Käxsunds färja i Bjurtjärns socken. Han dömdes till sex års straffarbete, men vad som hände honom efter avtjänat straff får läsaren tyvärr inte veta.
Carin Bringegårds artikel om äktenskapsförordsprotokoll är en för släktforskare lärorik lektion. Här förklaras termer som äktenskapsförord, giftorätt, hemföljd och testamente.
Lars Nylander skriver om kyrkoinventarier som källor vid genealogisk forskning. Kyrkans inventarieförteckning kan ge upplysning om vilka som skänkt olika föremål.
Så kallade ”oäkta” barn är ett kärt gammalt ämne i släktforskarlitteraturen. Om detta skriver Stig Carlsson i sin artikel där han presenterar statistik och exempel hämtade från Vista härad och Gränna stad.
Stundom hör man en del släktforskare utbrista: Jag har inga spännande anor, bara bönder! I så fall bör vederbörande läsa Jan-Åke Holmbrings 60 sidor långa artikel om anfadern Sven Månsson Holmström i Nävelsjö socken, Småland. Visserligen var denne nämndeman men artikeln är ett bra bevis på vad mycket man kan få ihop om en vanlig svensk bonde genom kombinationer av litteratur och eget grävande i arkiv inte minst häradsrättsprotokoll.
Pontus Möller presenterar några anteckningar om författaren och tullinspektören Elias Sehlstedts (1808-1874) släkt. Sehlstedt var gift med Anna Ulrika Augusta Ekman född 1813 i Karlstad och dotter till kaptenen vid Värmlands fältjägareregemente Crispin Ekman och dennes hustru Ulrika Margareta Stuart.
Sveriges sista katolska ärkebiskopar, Johannes och Olaus Magnus nämndes med tillnamnet Svinfot. Thomas Sverker sammanfattar i sin artikel vad som är känt om olika Svinfot-släkter. Sambanden mellan dessa har dock inte kunnat klarläggas. En diger källförteckning skvallrar om att författaren gått mycket noga fram i sitt sökande.
Årsboken avslutas av redaktören Håkan Skogsjö, som presenterar en avskrift av en släkttavla som förvaras i Blekinge läns museum. Originalet är daterat 1803 och avser den finländska släkten Pihl. Sist i raden av släktmedlemmar finner man ryske generallöjtnanten Ivan Alexiowitscho Pihl som år 1788 blev guvernör över Sibirien och bosatt i Irkutsk.
Lars-Gunnar Sander