Det Ransäter som var

Halvar Nilsson

Föreningen för Värmlandslitteratur, Karlstad 2003. 136 sidor, inbunden, illustrerad. ISBN 91-86134-19-1. Pris 140 kronor + porto. Beställes från Föreningen för Värmlandslitteratur, Bibliotekshuset, Plan 1, 651 84 Karlstad. Tel/fax 054-21 38 47. e-post kansli@varmlandslitteratur.nu

En ny värmländsk sockenhistorik tillhör inte vanligheterna. Men nu har nestorn bland värmlandshistoriker, lektor Halvar Nilsson gjort något av ”det vanskligaste en forskare kan ge sig in på”, som han själv skriver i förordet. Halvar Nilsson har gjort sig känd som den främste kännaren av värmländsk medeltid genom en rad viktiga artiklar samt boken De värmländska medeltidsbreven.

Halvar Nilssons hembygd är Ransäters socken. Denna bygd har tidigare fått sin skildring i Nils Helgers bok Ransäter och Munkfors från 1944. Här vill Halvar Nilsson nu vid 90 års ålder ge en fördjupad skildring av bebyggelsens uppkomst och utveckling med hjälp av de s.k. kamerala handlingarna, nämligen jordeböcker, tiondelängder och mantalslängder samt domböcker. Han har ägnat mycken forskarmöda åt dessa ofta skrymmande och svårtillgängliga arkivhandlingar och den till omfånget beskedliga boken är resultat av ett oerhört omfattande forskningsarbete.

Ransäter har en förhållandevis kort men intensiv historia. Vid medeltidens slut, för Värmlands del dokumenterad genom 1503 års fogderäkenskap, så finns hemmanet ”Ranesetther” i Övre Ulleruds socken. De första till namnet kända Ransätersborna möter i 1540 års jordebok, nämligen Jon i Ransäter och Nils i Munkerud. Vid slutet av 1500-talet började hertig Karl att utlova hjälp till de undersåtar som ville anlägga nybyggen på bolbyarnas utmarker, allt för att kunna öka kronans inkomster. Det får effekt överallt i landskapet men det blir särskilt tydligt i Ransäter, där en rad nybyggen som Tallåsen, Kärne, Björkerud (Åmberg) och Hedås m.fl. tas upp i jordeböckerna under 1600-talets första årtionden. Det sker en kontinuerlig nybebyggelse i bygden kring Klarälven under hela 1600-talet.

Vid mitten av 1600-talet så sker en viktig händelse som förändrar bygden för all framtid. Då köper borgmästaren Johan Börjesson i Karlstad de tre vattenfallen i Ranån, och här startas tre järnbruk. Genom att bruksägarna så småningom bosätter sig i socknen och självfallet genom bruksarbetarna förändras det sociala livet där på ett genomgripande sätt. En av brukspatronerna heter Bengt Gustaf Geijer d.y. Denne blir 1787 ägare till övre härden i Nedre hammaren. Den äldste sonen var ämnad att ta över som bruksägare men Erik Gustaf Geijer blev istället professor i historia, skald och kulturell gigant.

Skildringen av Ransäters historia slutar med 1900-talets ingång. Då förändras skattesystemet men även andra viktiga företeelser, stångjärnsbruken har drabbats av ”bruksdöden” och järnverket i Munkfors blir dominerande i bygden. Vi får hoppas att Ransäters 1900-tal kan få sin skildring vid ett senare tillfälle.

Något bör sägas om bokens uppläggning. Historien om Ransäter berättas i kronologisk ordning, från äldsta tid (dvs medeltidens slut) till 1900-talets början. En befogad kritik som kan riktas mot många sockenhistoriker är att det saknas perspektiv på bygdens historia. Socknen blir en värld alldeles för sig själv. Här har Halvar Nilsson gjort precis tvärtom. Han rör sig obehindrat mellan den nationella och den lokala nivån och låter de hävdvunna epokindelningarna för Sveriges historia också bli kapitelindelningar i boken. Här visar sig Halvar Nilsson inte bara som en skicklig forskare utan som en god pedagog. Boken blir en kunskapsrik lokalhistorisk ”läsebok”. Tyvärr finns en del korrekturfel som kan störa läsningen något, men felen påverkar inte innehållsmässigt.

Jag tror att boken om Det Ransäter som var kommer att bli en klassiker bland värmländsk sockenlitteratur. Den är självfallet nödvändig läsning för alla med intresse för Ransäter men har också stort intresse för en vidare krets som intresserar sig för värmländsk historia i allmänhet.

Carl-Johan Ivarsson