Den leende madonnan och andra märkligheter i Karlstads stift

Av Carl Henrik Martling. Bokförlaget Cordia Göteborg 1999.214 sid. ISBN 91-7085-2065. C:a pris 280 kr.

Den värmlandsbördige f överhovpredikanten Carl Henrik Martling har tidigare i två böcker skildrat märkligheter i ärkestiftet respektive Stockholms stift och fortsätter nu med Karlstad. Martling har själv varit knuten till stiftet som kyrkoherde i Fryksände 1966-71.

De olika församlingarna,39 st, har ordnats i bokstavsordning. Då även Dalsland tillhör stiftet handlar ett tiotal artiklar om församlingar därifrån. I recensionen kommer endast valda artiklar av det intressanta innehållet att beröras.

I några av församlingarna har förekommit s.k. konservation, vilket innebar att “de, vilka den frånfallna kyrkoherdens hus upprätta och stödja kunna” skulle ha företräde vid tillsättandet av tjänsten efter en bortgången herde. Detta betydde att den som förklarade sig beredd att äkta den nyblivna prästänkan eller någon av hennes döttrar fick tjänsten. Därmed var ett försörjningsproblem ur världen. Denna regel hade börjat tillämpas på 1600-talet och försvann inte förrän på 1800-talet trots att enligt 1739 års prästvalslag den mest meriterade av de sökande skulle utnämnas. Förf. ger flera exempel. Det mest extrema är från Rudskoga där Gabriel Holmdalius 1691 efter flera tidigare konservationer fick försörja icke blott sin hustru utan också sin svärmor, två svägerskor och en av dessas söner. Även efter Holmdalius död var skolmästaren Lars Barthelius i Filipstad redo att åta sig pastoratet med änkor och barn.

Oftast gick tjänsterna i arv från far till son eller någon annan anförvant. Således gäller för Arvika socken att släkten Lagerlöf hade en obruten serie av kyrko- herdar och kontraktsprostar 1681-1827. Redan innan den förste innehavaren Daniel L. dog 1718 begärde han hos domkapitlet i Karlstad att någon av hans söner skulle “benådas” med pastoratet. Domkapitlet kunde dock inte tillfredsställa denna begäran då sonen Magnus fått tjänsten i Stavnäs och sonen Andreas blott var 19 år. Änkan begärde dock i stället att svärsonen Carlgrund skulle utses och denna begäran villfors av domkapitlet. Då Carlgrund gick bort 1731 dog hans hustru Catharina några månader senare och i familjen fanns oförsörjda barn. Domkapitlet erbjöd tjänsten till E. Faxell om denne samtyckte till giftermål. Men församlingen ville nu ha Andreas till tjänsten. Domkapitlet ställde upp tre äldre präster på förslag men församlingen röststrejkade och tre röster avgavs. Församlingen gick till Kungs och Andreas (+ 1769) fick tjänsten. Även den siste i släkten Erland (+1827) blev efter församlingens bön hos Konungen, som för tillfället befann sig i Italien, utnämnd genom kunglig fullmakt utfärdad i Parma. Återstår att nämna att Andreas efterträddes av sin son Daniel Johan (+1784 av M kallad Jonas) och han i sin tur av brodern Erland.

För värmlänningar är säkert bekant att Selmas far löjtnanten Erik Gustaf L. var son till disponenten vid Kymsbergs bruk Daniel L sonen till kyrkoherden Daniel Johan. Förfädernas porträtt som hänger i Ny kyrka lät Selma kopiera och hänga upp i Mårbacka. Daniel Johan var gift med Brita Sejdelia moster till Esaias Tegnér. Den som vill veta mer om släkten Lagerlöf i Arvika kan läsa Gustaf Karlberg: Anteckningar om Arvika landsförsamling. Arvika 1912.

När det gäller Arvika ger M den felaktiga upplysningen att kyrkoherden i Edsleskog L .Danielsson under sin arvikatid skulle föranstaltat byggandet av Mikaelikyrkan. Denna är den förr s.k. landskyrkan, som härstammar från 1640-talet. Däremot var han en av initiativtagarna till byggandet av “stadskyrkan” invigd 1911 och i dag kallad Trefaldighetskyrkan.

Då det gäller Dalslandsförsamlingarna kan nämnas Bolstad, där förf. inte tar upp släkten Wigelius som i tre släktled innehade kyrkoherdetjänsten där utan prosten Risell som tillrättavisade Fredrik I:s mätress Hedvig Taube för hennes syndiga leverne samt en intressant skolstrid som berörde den 1917 nya undervisningsplanen för folkskolan. Den förbjöd användandet av Luthers Lilla Katekes som lärobok. Prosten L.E. Engström och skolrådet vägrade följa detta direktiv. Striden gick så långt att 1927 tillstyrkte inte folkskoleinspektören utbetalningen av statsbidraget till lärarlönerna. Trots att regeringsrätten ansåg att bidraget skulle utbetalas beslöt regeringen att inhibera detta. Kyrkomötet 1929 gick emot Bolstads församling men regeringen beslöt att “partiellt” frige katekesen. Ett landsomfattande upprop om ekonomiskt stöd till Bolstad inbringade 100.000 kr. Har någon församling i dag gjort sig hörd med anledning av den nuvarande skolministerns förslag om att kristendomen inte skall inta en central plats i religionsundervisningen i våra skolor?

För en släktforskare kan det vara av intresse att lära känna något om de personer som handhaft våra kyrkoböcker allra helst om de där har lämnat kommentarer till församlingsbornas liv och leverne. Icke minst av denna anledning är boken läsvärd. Förutom herdaminnena hänvisar referenslistan till bl.a. stiftets julböcker.

Boken beskriver inte endast personer utan också märkliga inventarier och byggnader. Titel har boken fått av den stulna madonnan i Lerdals kyrka. På urvalet av märkligheter i en sådan bok kan man ju alltid ha synpunkter men detta torde ju vara författarens ensak. Bokens illustrationer uppfyller tyvärr inte dagens krav på bildmaterial. Den rekommenderas livligt till alla intresserade av bygdens historia.

Sten Nyborg, Lidingö