Kristinefors

Fryksdalens nordligaste järnbruk, byggnader och verksamheter från 1800 – 1997

Marianne Klarström. Eget förlag, tr. City Tryck, Karlstad 1998. 120 sid, inb, ill. ISBN 91-630-6466-9.

Kristinefors är en ort i Vitsands socken som under åren 1803-1874 hyste ett järnbruk och där det senare har funnits annan industriell verksamhet. Om denna plats har nu Marianne Klarström publicerat en bok som har gjort anmälaren ganska förbryllad.

För att börja med det positiva. Detta är en estetiskt mycket tilltalande bok, i ett annorlunda format och med en utsökt layout. Den är rikt illustrerad med gamla och nya fotografier och teckningar. Det är bilder av både byggnader och människor i både arbetsliv och fest. Alla dessa bilder ger boken ett stort värde som dokumentation av den lilla nordvärmländska bruksorten.

Men det som lämnar det förbryllande intrycket är framför allt bokens text. Frågan uppkommer vad som är bokens syfte. Författarinnan anger i förordet att boken är ”ett anspråkslöst försök att samla minnesbilder av Kristinefors tidigare bebyggelse och verksamheter”. Boken ger intryck av att vara en kompilation och ändå en ganska dålig sådan. 30 sidor av bokens 120 ägnas åt avskrifter av brandförsäkringshandlingar – visserligen med vissa kommentarer inflikade men ändå knappast läsvänligt. Dessutom är det oklart om stavningen har normerats.

Vad som är Klarströms uppgifter och vad som är citerat från andra källor är oklart, eftersom citaten inte alltid är riktigt markerade utan bara förstås av sammanhanget. När Klarström har ägnat så mycket tid åt att skriva av handlingar från olika arkivalier, så vore det önskvärt om hon dels kunde ha redovisat sina källor på ett tillfredsställande sätt, eller också kunnat sammanställa uppgifterna i en löpande text. Det tycks vara så att Klarström menar att läsaren skall dra slutsatserna själva – utan att ha tillräckligt underlag för detta. Att låta en arkivhandling tala för sig själv kräver dels en källkritisk noggrannhet av utgivaren, dels att utgivaren redovisar alla relevanta fakta.

Ur person- och släkthistorisk synvinkel skulle en redovisning t. ex. av smederna vid järnbruket vara mycket intressant. Men där är bokens uppgifter alltför knappa för att vara av något större värde. Endast namn och födelseår anges, inte ens födelsesocken!

Klarström tycks inte heller ha någon kännedom om hur man gör en käll- och litteraturförteckning, vad som är en källa och vad som är litteratur, eller ens vad som räknas som tryckt och otryckt. Bokens förteckning är illa uppställd och redovisar källorna på ett felaktigt sätt. En arkivhandling skall redovisas med depåarkiv, arkivbildare och namnet på arkivhandlingen – en husförhörslängd skall t. ex. inte redovisas under Torsby bibliotek utan under Vitsands kyrkoarkiv. En tryckt skrift med författarnamn, korrekt angiven titel, förlagsort och tryckår. Ingen av dessa element beaktas i denna bok. Dessutom borde källan anges löpande i texten.

Carl-Johan Ivarsson