Släktforskarnas årsbok 1998
Sveriges Släktforskarförbund, Karlstad 1998, inb, 342 sid, ill, källförteckningar, ISBN 91-87676-21-4.
Årsboken innehåller ett antal uppsatser i skilda ämnen och skrivna av olika författare. Som vanligt utgör årsboken mängder av matnyttig läsning för släktforskaren.
Ge historien liv! Om släktforskning och källkritik av Urban Sikeborg.
En mycket tänkvärd uppsats som varje släktforskare borde läsa.
Författaren varnar för att bedöma anfäderna utifrån våra egna nutida värderingar. En fälla som kanske mången nybörjare på släktforskningens område faller i. Historien är också full av myter och missuppfattningar; på 1500-talet visste nog varje svensk vem Gustav Eriksson var, men ingen hade hört talas som Gustaf Vasa, inte ens föremålet själv. Så har vi mängder av ord som förr hade en helt annan betydelse än vad de har idag, t ex syskonbarn.
Sikeborg fäster också uppmärksamheten på en källas syfte och nämner här särskilt adelsgenealogierna. Börden hade en avgörande betydelse för social ställning och avancemang i samhället, och därför gällde det att förgylla sin härstamning.
De kluriga orden sannolik, troligen och möjligen vilka används i antavlor definieras vilket känns angeläget. Slutligen behandlas källhänvisningar, något som de syndas mycket med. Speciellt är författaren kritisk mot antavlor som presenteras på internet, och då vanligtvis utan källhänvisningar.
Svenskt biografiskt lexikon av Carl Henrik Carlsson.
Författaren redogör för lexikonets historik, något som är viktigt att känna till för förståelsen av innehållet som växlar till sin karaktär mellan olika epoker. För att komma med i SBL skall man ha gjort en betydande insats i Sverige (eller Finland före 1809). Hur man skall definiera ”betydelsefull” är naturligtvis inte det lättaste. Carlsson nämner ett antal mindre vanliga personer som kommit med i SBL, bl a Lim-Johan och Fet-Mats.
Förutom personartiklarna innehåller SBL även artiklar om kända släkter. Där finner man genealogiska utredningar och minibiografier över enskilda medlemmar. Ett stort arbete läggs ned på släktens ursprung, vilket naturligtvis är av stort intresse för oss släktforskare.
En omfattande kontroll på SBL leder ofta till att felaktigheter i äldre litteratur har kunnat korrigeras. Käll- och litteraturförteckningen som avslutar varje artikel kan ge uppslag till fortsatt forskning. Slutligen nämner författaren den nyproducerade CD-skivan som ger möjlighet till fritextsökning.
Släkten Sasse av Pontus Möller.
Portalfiguren i denna släkt är skeppshövitsmannen Staffan Sasse, bördig från Lübeck. Han deltog i Gustav Vasas frihetskrig och blev därför belönad med adelskap och förläningar. En tid kom han i onåd hos kungen och hölls i fängsligt förvar, men blev åter tagen till nåder och satt som ledare för Dannemora gruvor.
Författaren reder ut ett antal felaktigheter i tidigare litteratur och nämner även några andra släkter med namnet Sasse. En faktaspäckad uppsats med många fotnötter.
En kontroversiell präst. Olof Montén (1673-1737) i Söderhamn av Lars Nylander.
Montén var född i Rengsjö socken väster om Söderhamn. Författaren redogör för hans prästkarriär som ledde fram till kyrkoherdebefattningen i staden.
Han hade vad man numera brukar säga ”en kort stubin”. I samband med ett gästabud överföll han sin komminister i vad som får betecknas som ett regelrätt fyllebråk med tumult och svordomar. Nylander redogör i detalj för denna incident som slutade med förhör i domkapitlet.
När ryssarna brände Söderhamn år 1721 gjorde Montén en självuppoffrande insats för att rädda stadsborna och deras tillhörigheter – något som senare skulle räknas honom tillgodo då hans lämplighet ifrågasattes. Domkapitlet fick nämligen anledning att diskutera hans båda äktenskap som var mycket stökiga med svordomar och slagsmål.
Nylander avslutar uppsatsen med en biografi över Monténs barn av vilka Erik Montén blev kyrkoherde i Söderala.
Vad kan man skriva om folk – Debatt i Nättidningen Rötter.
Frågan är angelägen, men varför skall man behöva läsa igenom en massa internetpladder för att mitt i allt detta hitta en och annan klok synpunkt? Det hade varit bättre om redaktören i stället presenterat en sammanfattning.
Om Maria Watz och hennes bakgrund av Olle Elm
Författaren visar hur han kunnat säkerställa en ny anmoder – Maria Watz till ätten Brunhielm. Först redogör han för diverse felaktiga uppgifter i äldre litteratur för att sedan ställa upp en hypotes grundad på olika indicier. Slutligen finner han en domboksuppgift som visar att hypotesen var riktig – just en sådan där aha-upplevelse som gör släktforskningen så fascinerande. Resten av uppsatsen ägnas åt anmoderns härstamning från släkterna Watz och von Stoisloff. Uppsatsen hade varit betydligt mer lättläst om författaren också presenterat en släkttavla.
Carl XVI Gustafs härstamning från kungliga huset Vasa av Magnus Olsson
Författaren har i sex släkttavlor samlat nittioen härledningar från Gustav I (han som sentida svenskar envisas med att kalla Gustav Vasa) till Carl XVI Gustaf. Enligt den vidhängande texten är också vår kung ättling till diverse ryktbara tyska fursteätter som slingrar sig långt tillbaka till 800- och 900-talen.
Palmskiöldska samlingen. En ofta förbisedd guldgruva av Olof Cronberg.
Denna samling i universitetsbiblioteket i Uppsala skapades av riksarkivarien Elias Palmskiöld (1608-1687) som skrev av historiska handlingar och samlade in uppgifter, inte minst på det genealogiska området. Samlingens genealogiska del består av 600-700 sidor.
För att åskådliggöra frågan om man kan lita påuppgifterna i samlingen, visar författaren hur man kan granska utredningarna. Han har då valt ut tre exempel: Foot, Rudbeck och Acrelius. I det första och tredje fallet visar sig Palmskiölds uppgifter stämma väl vid en jämförelse med andra källor. Vad ätten Rudbeck beträffar, har Palmskiöld skrivit av en äldre handling där släkten sägs härstamma från en adlig jorddrott i Holstein. En dansk forskare har emellertid påvisat att de äldsta leden i denna utredning är falska.
Uppsatsen avslutas med några tumregler för källkritik.
Om släktforskning i medeltida källor av Jan Liedgren (+)
På sex sidor sammanfattar författaren de olika bitarna i detta ämne och hänvisar till litteratur där den intresserade kan gå vidare.
Den som ger sig i kast med medeltida källor (brev av olika slag som t ex arvskiften, köpebrev mm) bör ha vissa kunskaper i latin, fornsvenska och medeltidstyska. Man skall då veta att medeltidslatinet inte är detsamma som det klassiska latinet. På samma sätt förhåller det sig med medeltidssvenskan och vårt nutida språk. Ordet broder kunde t ex även betyda svåger. Till de språkliga problemen som forskaren måste övervinna kommer sedan en uppsjö av förkortningar.
Liedgren redogör vidare för var källorna finns, Svenskt Diplomatarium, sigill och vapenbilder. Såvitt jag kan bedöma är uppsatsen en utmärkt första introduktion för den som vill börja med släktforskning i medeltida källor.
Gamla brev – ska vi slänga skräpet? av Inger Rudberg
Den här uppsatsen handlar om prosten Lars P Wåhlin (1772-1834) i Norrvidinge och hans brev till hustrun Louise. Inger Rudberg presenterar utdrag ur breven som på ett utmärkt sätt belyser livet i en skånsk prästfamilj i slutet av 1700- och början av 1800-talet.
I slutet av år 1804 deltog Wåhlin i en deputation som skulle möta Gustaf IV Adolf i Ystad när denne anlände från Stralsund. Rudberg antar att kungen varit över i Stralsund för att inspektera befästningarna där – ett ganska vårdslöst uttalande från en fil mag i historia. Det var ju så att kungafamiljen återvände från en ett och ett halvt år lång vistelse hos drottningens föräldrar i Baden !
Smedsläktsnamn genom tiderna av Ulf Berggren.
Smeder har haft släktnamn betydligt tidigare än många andra grupper. Att det är brukssmeder och inte bysmeder som avses, säger inte författaren, men det får man väl anta. Berggren går igenom olika typer av namn som bildats efter orter, landskap, egenskaper, djur, växter och terräng.
Sedan man läst Berggrens redogörelse, är det svårt att se att smednamnen skulle skilja sig nämnvärt från andra yrkesgruppers släktnamn. Såvitt jag kan se bildade hantverkare, salpetersjudare, glasblåsare, bränneridrängar m fl sina släktnamn efter samma mönster som brukssmederna.
Rotfast i Uppland. Om Anders Walls härstamning av Irma Ridbäck.
Författaren redovisar ingen fullständig antavla för den kände finansmannen utan plockar ut några enstaka gestalter, alla fast rotade i slättlandet mellan Uppsala och Enköping. Var och en som forskat på Mälardalens strävsamma arrendebönder, statare och småfolk ler nog igenkännande vid läsandet av Ridbäcks uppsats. Det är dessutom en lärorik läsning eftersom författaren väver samman uppgifter från olika källor till en släktkrönika. Största utrymmet får riksdagsmannen Erich Larsson i Sör Starfors (1673-1760). En karta över den aktuella trakten skulle ha förhöjt uppsatsen värde ytterligare.
Okänd fader – men kanske känd av Bernhard Granholm.
Alla som studerat våra gamla domböcker vet att de s k lägersmålen är mycket vanliga. Författaren har undersökt ett tusental mål från cirka 170 härader för år 1796. Därvid har han funnit att i 35 procent av fallen har kvinnan angivit mannen som okänd. Ett antal olika mål från olika delar av landet citeras. Granholm menar att ordet okänd är en kod för tillämpningen av Gustav III:s barnamordsplakat, där kvinnans möjlighet till anonymitet uppmuntrade mannen att dra sig undan ansvar. Norrbottens och Värmlands län hade anmärkningsvärt låg andel okända fäder.
Ett liv i släktforskning. Hans Gillingstam berättar om forskningen, fliten och familjen av Urban Sikeborg.
Gilllingstam är en av Sveriges största person- och släkthistoriker genom tiderna, skriver Sikeborg, och förmodligen har han rätt. Gillingstam är inte särskilt lättillgänglig och därför på sätt och vis okänd för många släktforskare. Men nu tecknar Sikeborg ett tämligen osminkat porträtt av människan bakom mer än 1 700 artiklar, uppsatser och böcker ”skrivna med ett lidelsefritt språk, nästan torftigt i sin formelartade stil, bedövande i sin akademiska oklanderlighet”. Uppsatsen behandlar Gillingstams familj, uppväxt, akademiska karriär och vetenskapliga produktion.
Ängaätten av Hans Gillingstam
Äldste kände stamfader för denna släkt är sannolikt Lasse Ölfsson som var häradshövding i Allbo härad 1385. Gillingstam redogör på några sidor för släkten och rättar en del fel i Lars-Olof Larssons doktorsavhandling Det medeltida Värend.
Svedjefinnar i konflikt med järnbruk. Ur Österbergslagens bergstingsrätts protokoll av Ragnar Fornö.
Författaren redogör inledningsvis för bergstingen och deras organisation, rekognitionsskogar, svedjebruk och inflyttning av finnar. Under 1500-talet och fram till början av 1600-talet var staten positivt inställd till svedjandet. Därefter sågs svedjandet som en konkurrent till brukens behov av ved och träkol. I den första skogsordningen från 1647 förbjöds svedjandet på kronoallmänningar. Fornö redogör för några rättsfall under perioden 1737-61 där Svartnäs bruk i Svärdsjö socken är kärande och ett antal skogsfinnar svarande. Uppsatsen ger läsaren en god inblick i den på sin tid rådande lagstiftningen kring svedjandet och hur den utnyttjades av bruken för att tvinga nybyggarna till framställning av träkol i stället för att svedja.
Lars-Gunnar Sander