1998_41

Steuchiusättlingar

“Petrus Steuchius samlade ättlingar” av Ulla-Britt Wallgren, Sävedalen 1997, häft, 560 sid, ill, ISBN 91-630-5281-4. Beställes hos författaren, Skolvägen 29A, 433 61 Sävedalen.

Ulla-Britt Wallgren har åstadkommit en stamtavleutredning i mastodontformat, omfattande ättlingar till superintendenten Petrus Steuchius i Härnösand (1605-1683). Av hans åtta barn efterlämnar fyra döttrar och en son ättlingar fram till nutiden. En sonson var Jöns Steuchius. Han tillhör Karlstads stifts historia genom att han efter att ha varit superintendent här slutade sin bana som ärkebiskop. Släkten har en stark prästerlig prägel, med mer än 200 vanliga präster, jämte flera biskopar. Därmed har herdaminnena kommit till flitigt användande.

Sammanlagt omfattar boken nära 14 000 ättlingar jämte ingifta. Petrus Steuchius ättlingar finns spridda över hela Sverige och världen, och en del värmlänningar finns med, även om inte vårt landskap tillhör släktens kärnområde. Säkerligen finns bland denna tidskrifts läsare fler ättlingar till Petrus Steuchius. Själv har jag, utan att lusläsa boken, funnit en familj som jag förmodar mig vara släkt med, samt en prästson från Gillberga och en rektor för samrealskolan i Säffle.

Annars vimlar det av känt folk bland Petrus Steuchius ättlingar och bland ingifta, för att ta ett axplock: nobelpristagare Sune Bergström, statsminister Thorbjörn Fälldin, regeringsrådet Gustaf Petrén, ambassadör Gunnar Hägglöf samt journalisterna Jeanette von Heidenstam och Erik Fichtelius. Där finns också en äkta prinsessa, nämligen Benedikte av Danmark. Hennes make prins Richard är en Steuchiusättling.

Faran med att ge sig i kast med att utreda en sådan släkt är att det blir en slagsida åt vissa grenar, medan andra släktgrenar lämnas outredda – helt enkelt för att det är omöjligt att få en fullständig dokumentation om man vill bli färdig någon gång. Adliga och borgerliga släkter blir överrepresenterade eftersom de ofta finns utredda i litteraturen. Kanske är det att föredra att i stället välja att göra en stamtavla efter en person som levde i början av 1800-talet eller senare. Där har man åtminstone en viss möjlighet att uppnå fullständighet.

Ulla-Britt Wallgren har emellertid löst sin uppgift på ett bra sätt. Boken är, trots sitt väldiga omfång, hanterbar och genom att namnen anges i fetstil går den utmärkt att skumläsa. Uppgifterna om varje person är mycket kortfattade. Datumen har rationaliserats bort, och jag saknar dem inte. Däremot saknar jag för de flesta personer uppgift om bostadsort. Det är mer givande än att bara ha namn, födelseår och möjligen yrkestitel. Boken intresserar, förutom ättlingarna själva, säkert alla som någon gång har prövat på att göra en stamtavleutredning.

Carl-Johan Ivarsson

Värmlands Släktforskarförenings hemsida