Kartor och dess historia

Ättebackar och ödegärden. De äldre lantmäterikartorna i kulturmiljövården av Clas Tollin. Utg. av Riksantikvarieämbetet 1991. ISBN 91-7192-819-7.

Det här är inte någon ny bok, den gavs ut redan 1991, men jag tycker att den är värd att nämnas i alla fall. Det är dels en underhållande och informativ bok om äldre kartor och om kartornas betydelse. Dels är det en mycket vacker bok som för den som är intresserad av kartor och ger ett stort nöje genom att bara titta på de vackra kartorna som fyller sidorna.

Boken är uppdelad i fyra olika delar där den första delen handlar om kartans historia. Man får veta vilka slags kartor som finns, varför de har kommit till och vad man som släkt- och hembygdsforskare kan få ut av dem. Varje slag av karta är tydligt förklarad med exempel på hur den kan se ut. Man kan bl.a. läsa att de första storskaliga kartorna över byar och gårdar ritades redan i början av 1630-talet. Kartorna lämnades in på Räkningekammaren (Kammarkollegiet) och ordnades sedan efter by, socken och härad och bands in i s.k. geometriska jordeböcker. Ofta karterades hela socknar och härader.

Den andra delen av boken tar upp var de viktigaste kartarkiven finns. Många kända och okända arkiv finns med. Ett arkiv som man oftast inte tänker på är Kungliga biblioteket. Där finns en närmast komplett samling av svenskt tryckt kartmaterial. Då det är pliktleverans av alla tryckta kartor växer arkivet ständigt. Här finns även en del 1600-tals kartor.

Del tre tar upp olika delar och symboler som finns på en karta. Man kan här få tips om hur man kan läsa en karta och vad den informationen kan säga. Genom att granska hägnader och gärdesgårdar kan man se hur odlingsmarken var uppdelad. Olika markslag skiljs från varandra. Tamdjur stängdes mycket sällan in i hagar utan betade fritt. Däremot kan man hitta kalv- och oxhagar. Genom att mindre hagar och inhägnade markstycken såsom kål- och humlegårdar ofta ligger vid tomgränsen kan man se hur bebyggelsen är grupperad. Om byn t.ex. är spridd eller samlad, om den är reglerad eller inte och om det finns en gemensam bygata eller särskild malmbebyggelse.

Man tar även upp ,i den fjärde och sista delen, hur man idag kan använda sig av gamla kartor inom kulturmiljöarbetet. I dag är flera projekt igång där man ritar av gamla kartor (excerpierar), tolkar dem och överför dem till den moderna ekonomiska kartan. Materialet kan sedan lätt användas i olika forskningsprojekt. I del fyra kan man sedan läsa om några exempel på vad man kan komma fram till genom den här metoden. För Värmlands del har t.ex. Mats Widgren hittat fyra olika bebyggelsetyper. Han har även sett att odlingssystemet i Värmland påminner mera om det i Norge och i Norrland, än om odlingssystemet i övriga Sverige.

Till sist vill jag säga att Ättebackar och ödegärden är en mycket trevlig bok. Den ger både information och en njutning för ögat.

Anette Carlsson