Barnomsorg i Karlstad

Anna-Mi Linryd: ”Från privat till kommunalt. Barnomsorgens historia i Karlstad 1881-1953 ”. Utg av Karlstads kommun 1997, 112 sidor. ISBN 91-630-5154-0.

Boken bygger på egna erfarenheter samt arkiv- och litteraturforskning. Författaren har själv arbetat som förskollärare i 30 år och har haft rika erfarenheter att ösa ur. I den historiska tillbakablicken gör hon nedslag även före år 1881 där hon nämner årtalen 1845, Fruntimmersföreningen bildas, och 1867, Spritförsäljningsbolaget i Karlstad bildas, vad nu det sistnämnda har med saken att göra.

I första stycket gör Linryd ett spektakulärt påstående: ”Tack vare vin, kvinnor och sång möjliggjordes Karlstads första barnkrubba”, men kommer omedelbart med en förklaring till både årtalen och påståendet. Vinst på de produkter Spritbolaget sålde skulle gå till behövande ändamål, de borgerliga fruarna bildade Fruntimmersföreningen i Karlstad och sång var nödvändig för att få in pengar till välgörenheten. Fruntimmersföreningens syfte var att ”genom penningar understödja behövande kvinnor i Karl stad”.

Grundligt och metodiskt följs sedan historiens gång. År 1917 bildades Föreningen Karlstad Barnkrubba, som tog över ansvaret från Fruntimmersföreningen. Då fanns 2 barnkrubbor i staden. 1924 startades en ”Kindergarten”, dvs. lekskola eller barnträdgård i Karlstad. På 1930-talet tillfördes nya idéer genom Alva och Gunnar Myrdal. År I 947 byggdes Tingvallagården vid Drottninggatan. Det var en gemensam byggnad för barnkrubban och barnträdgården. Den blev internationellt berömd vid en kongress i Wien 1950, anordnad av O.M.E.P (Organisation Mondiale pour 1’Education Prescolaire). På 1970-talet upphörde verksamheten i Tingvallagården.

Jag har ur boken tagit några uppgifter från olika ställen i boken som jag tycker är viktiga milstolpar. Mitt helhetsintryck av boken är att Linryds översikt över barnomsorgens historia görs på ett ödmjukt och sakligt sätt. Man kan om man vill se dåtidens barnomsorg som löjeväckande och komma med pekpinnar, men så icke Linryd. På något sätt så är man i dåtiden när den beskrivs. Hon redovisar även frivilliga och kyrkliga krafters insatser. Här och där finns till synes banala detaljer beskrivna, men som har historiskt värde. Personals anställningsdatum, inventarieförteckning, räkningar på inköp av leksaker är exempel. Författaren har bedrivit noggrann forskning i Folkrörelsernas arkiv och Kommunarkivet. Flera fotografier finns, många av dem historiskt intressanta. Ett antal personer, kvinnor förstås, porträtteras. Som bilagor finns reglementen för barnkrubbor, planritning över Tingvallagården, anvisning för att klippa ut ”snöflingor” samt Karlstadkarta med barnkrubborna inprickade. Käll- och litteraturförteckning finns. I en efterskrift framhåller Kjell Fredriksson just bokens historiska värde. Vid Humanistiska föreningens årsmöte i höstas, då Linryd berättade om boken och om 1930-, 1940- och 1950-talens barnomsorg var det en och annan, som log igenkännande.

Bernhard Granholm