Trälbåtarna

Pråmtrafiken mellan Munkfors och Deje under 1800-talets senare del av Bernt Jansson, Etnologiska sällskapets skriftserie nr 2, 62 sid.

Pråmtransporterna var ett viktigt kommunikationsmedel i Värmland alltsedan 1600-talet. Malm från gruvorna och tackjärn från hyttorna fraktades på pråmar över sjöar och vattendrag.

Pråmtrafiken på Klarälven var bara en del av den enorma transportapparat som måste fungera för att hålla produktionen igång vid de värmländska järnbruken. Pråmarna roddes nedför älven till Karlstad lastade med järn och trävaror. För att navigera på älven krävdes helt andra rutiner än vad som fordrades för att till exempel segla en skuta i öppen sjö. Tillbaka uppför älven fick man dra de med styckegods lastade pråmarna med draglinor, ett synnerligen slitsamt arbete som benämndes ”trälning”. För detta ändamål underhölls så kallade trälvägar efter stränderna.

För pråmarnas lastförmåga och konstruktion redogörs ingående liksom för hur arbetet var organiserat i båtlag. Pråmkarlarna, som av beskrivningen att döma, var en färgstark yrkesgrupp, rekryterades bland torpare och andra obesuttna i trakten mellan Munkfors och Deje. I en för släktforskaren intressant bilaga redovisas också en förteckning med diverse uppgifter om de pråmkarlar som fanns 1878 och 1892.

Författaren har gått igenom ett stort antal tryckta och otryckta källor och därur lyckats vaska fram en allsidig belysning av pråmtrafiken på älven. Intressanta kartor, författarens egna teckningar, gamla fotografier och andra illustrationer lockar till läsning. Redogörelsen avslutas med en skildring från en resa med den lilla passagerarångaren Bylgia som trafikerade sträckan Deje-Munkfors under senare delen av 1800-talet.

Slutintrycket är att detta är en faktaspäckad men ändå mycket lättläst liten bok. Släktforskare med anor i Ransäter, Övre och Nedre Ullerud bör absolut ha den i sin bokhylla. Boken säljs även av Värmlands Släktforskarförening

Lars-Gunnar Sander