Finnar i väst
En bok om 1600-talets invandring av svedjefinnar till elva västvärmländska socknar
Av Jarl Ericsson. Karlstad & Surte 1990, 305 sid. Den ingår i serien Skrifter utgivna av Föreningen för Värmlandslitteratur som nummer 10 och kan beställas från föreningen.
Så mycket har skrivits om svedjefinnarna och deras inflyttning till bl.a. Värmland under 1500- och 1600-talen. Deras insats för att bryta nya bygder har beskrivits och deras rika skatt av sägner, visor, seder och bruk har många intresserat sig för. För ett par år sedan kom Richard Brobergs sista bok, som skildrar invandringsförloppet från Finland till Mellansverige i stort, ett arbete som är oundgängligt för den som vill veta något om finnarnas roll i samhället och deras sätt att leva. Broberg tar också upp kronologin i invandringen och redogör för hur nybyggena kommer till i en stegvis process västerut.
Nu har vi fått ett nytt viktigt arbete om värmlandsfinnarna genom arvikaforskaren Jarl Ericsons försorg. Från sin bana som släktforskare har han god kunskap om såväl arkivens källor som om västra Värmlands bygder och när han fick släktvis kontakt med svedjefinnarna väcktes tanken att kartlägga de finska släkterna i Västvärmland socken för socken – se närmare hans egen presentation i Näverluren 3/90. Socknarna det gäller är Glava, Gunnarskog, Karlanda, Silbodal, Älgå, Arvika, Eda, Järnskog, Köla, Skillingmark och Östervallskog och den aktuella tidsperioden sträcker sig från slutet av 1500-talet till omkring 1770. Det senare är en ungefärlig gräns för när kyrkböckerna i gemen är bevarade och härigenom kan intresserade släktforskare själva knyta samman de egna rötterna med de finnsläkter, som Jarl Ericson beskrivit i boken. Han bygger utöver kyrkböckerna i stor utsträckning på skattelängder av olika slag och på domböcker. Utdragen ur de senare ger inte bara rena faktaupplysningar om släktförhållanden och gårdarnas anläggningshistoria utan ger också kött på benen om själva människorna: vi möter dem i affärshändelser, i krigstid, i slagsmål och tvister och på många andra sätt.
Boken är givetvis oundgänglig för en släktforskare med rötter i de aktuella socknarna. Den är också av mycket stort värde för ortens hembygdsvänner som vill få en bild av en tidig nyodlingshistoria och kan tjäna som faktaunderlag för kommande hembygdsböcker; många tidigare skildringar av det slaget har missvisande eller mycket ofullständiga skildringar av finninvandringen.
Trots att boken vimlar av namn – uppemot 3 000, varav drygt 40 finska släktnamn – är den lätt att orientera sig i tack vare den geografiska indelningen i socknar och byar. Utdrag ur den äldre ekonomiska kartan illustrerar tillsammans med diverse svartvita foton av äldre och yngre datum. Boken är försedd med både orts- och personregister.
Självklart finns fel eller tvivelaktiga uppgifter/slutledningar vad gäller släktsamband i en sådan omfattande bok. Det gäller bl.a. Sigfridstorp i Glava sn, som p.g.a. en sammanblandning med det under 1600-talet likabenämnda Sigfridstorp senare Nordtorp – i Stavnäs sn av författaren felaktigt sammanknutits med släkten Vilhuinen. Jag saknar vidare omnämnande bl.a. om släkten Haikoinen, bosatt bl.a. på Bondestorp i Järnskog, och av finnen Erik Mårtensson i Bortan, d ca 1675. Man kan i en del fall också bli tveksam till framställningen tack vare att källredovisningen i texten varit väl knapphändig. Bruket av en sådan stor hjälpkälla som generalmajor Kjell Magnells samling av domboksavskrifter och -register för Jösse och Gillbergs häraders 1600-talsdomböcker borde exempelvis ha framgått; den förvaras vid Värmlandsarkiv i Karlstad.
Hur som helst: Finnar i väst. En bok om 1600-talets invandring av svedjefinnar till elva västvärmländska socknar är ett storverk, till gagn för generationer av finnättlingar och för släkt- och hembygdsforskare.
Peter Olausson