Norrländskt sockenliv under 1700-talet.

av Lennart Söderström

För någon tid sedan bevistade jag en familjegudstjänst i Eds kyrka. Där fanns barn av flera åldrar; ett av dem sökte överrösta kyrkoherden. Vid ett tillfälle som detta avsett för hela familjen anses detta vara tillåtet. Hur var det då förr? Jo enligt nämnda bok fanns under 1700- och 1800-talen en regel i Helgums församling lydande: Hustrur som tager ostyriga barn i kyrkan, som antingen gråter eller skriker eller talar under gudstjänsten och icke strax går ut på det att andakten ej störes, böte fyra skilling.

Om vi bortser från det språkliga syftningsfelet i citerad regel och istället tolkar den avsedda meningen, så kan man ana att toleransnivån för barnens medverkan var lägre förr.

I boken i övrigt redogörs för hur kyrkobesök gick till och vilka regler som gällde. Reglerna visar ju också vad man ansåg sig behöva beivra d v s visar hur människorna uppträdde i kyrkan och även hur man sökte undgå att gå i kyrkan.