2017_4

Samuel Christoffer Hedengran
Kristinehamns okände mångsysslare

av Kurt Eriksson

Kristinehamnsbon Samuel Christoffer Hedengran hade under 1700- talets första hälft många strängar på sin lyra, allt såsom att vara rådman, stadssekreterare, postmästare, organist, riksdagsman, kyrkoföreståndare, kyrkvärd, fastighetsägare samt pråmägare. Detta innebar att Samuel tillhörde stadens ”societet” under ett antal  decennier in på 1700-talet. Givetvis förstärktes dessutom hans ställning i staden genom sitt andra gifte med stadens borgmästare Sven Lagerlöfs dotter Elisabeth.

Vem var då denne man? Samuels härkomst har inte kunnat dokumenterats, närmare än till vad som framgår av Grapes bok ”Postkontor och postmästare” där det anges att Samuel var född i Kristinehamn, trots stora efterforskningar. I boken uppges att Samuels fader var överstelöjtnant i Norrland. Sker räkning baklänges från dödsdatumet 16 juli 1764 med noteringen i dödbok för Kristinehamn att Samuel var 68 år och 9 månader vid dödstillfället, Samuel skulle då vara född i oktober 1695. För denna tid saknas födelsebok från staden.

Två äktenskap

Första gången Samuel återfinns i Kristinehamns mantalslängd är 1718. Han ingår äktenskap i augusti 1720 med Julia Margareta Lytkens enligt vigselnotering i Lungsunds vigselbok. Äktenskapet blir inte så långvarigt då hustrun avlider 17 augusti 1729. Äktenskapet berikas dock med tre barn, son Jacob Christoffer född 1721 som dock avlider 16 september 1722, döttrarna Anna Elisabeth född 1722 och Julia Sophia född 1724.

Rådmannen Samuel Christoffer Hedengran och jungfru Elisabeth Lagerlöfs vigselnotis i Kristinehamn 1731. Källa: Kristinehamn (S) EI:1 (1701-1748) Bild 65 / sid 120 (AID: v7285.b65.s120, NAD: SE/VA/13289)

28 januari 1731 ingår Samuel nytt äktenskap med Elisabeth Lagerlöf, stadens borgmästardotter, varvid hon erhåller 2 000 daler kopparmynt som morgongåva. Äktenskapet verkar vara lyckligt då det under åren 1731 till 1747 föds nio barn. Elisabeth överlever sin make med tio år och avlider 1774. Paret var bosatt på gård 42 vid Trädgårdsgatan till vilken de var ägare från 1720 efter förvärv från rådman Johan Göransson i Filipstad.

Vid Samuels död 1764 avyttrade änkan Elisabeth Lagerlöf gården till patron Per Låstbom. Köpet innebar att de blev boende ett stenkast från svärfadern Lagerlöf, som var innehavare av den östligaste tomten 44 på Trädgårdsgatan. Hedengran var även ägare av 1/24 del av Sanna gård i Kristinehamn. Vid tingsprocess 12 april 1736 rörande begäran om delning av samskog tillhörande Sanna gård, Presterud och stadens båda hemman Löten och Enserud, var Samuel S annaintressenternas ombud. Rättens utslag blev att ingen delning skulle ske.

Organist vid 18 års ålder

Av de första dokument som påträffats i stadens kyrkliga historia beträffande Samuel är utnämningen till kyrkoorganist i Kristinehamn 1713. Att bli organist vid 18 års ålder ger en antyda att han var känd i staden och det kan styrka hans födelse och uppväxt där. Organisttjänst innehade han intill sin död 1764. Detta var den enda av alla de tjänster Samuel innehade under sin levnad som renderade anmärkningar. I Kristinehamns historia del III av Axel  m. Löf och Arvid Ernvik framgår att vid utnämningen till organist var Samuel redan kyrkosyssloman (kyrkoföreståndare) sedan några år tillbaka, tillsatt av magistraten. Innehade tjänsten fram till 1735 då beslut medförde att befattningen upphörde och skulle ingå i stadskassörens befattning. Arbetade också som kyrkvärd vissa perioder.

Det var också Samuel som år 1718 och även 1733 utförde reparationer av kyrkans orgel, varvid det noterats att vid den senare reparationen, erhöll orgeln ytterligare en pedal. Det var på honom prosten 1719 klagade, för att han ofta reste bort “flera veckor” utan att säga till prosten. Han fick då tillsägelse att varje gång anmäla förfall och anskaffa vikarie, ”att musiken icke försummas” (SF 28/10 1719). I sistnämnda protokoll meddelas även, att organistlönen stigit till 300 daler kopparmynt varav staden erlade 200 och Varnums socken 100 daler. År 1736 begärde Hedengran organistlön även av Varnums socken; således måste Varnumsborna ha indragit den tidigare tredjedelen av lönen.

Befallningsmannen kronofogde Magnus Gröndahl, som alltid på sockenstämmorna förde sockenbornas talan gentemot stadsborna, framhöll att om organist Hedengran skulle avlönas även av Varnum, måste han förbinda sig att även “spela vid brudföljenas från landet intåg i kyrkan” utan någon extra avgift. Överenskommelse synes ha blivit träffad, ty enligt Öd 1737 hade Hedengran till tinget i Varnum instämt en mängd sockenbor, som inte hade betalat honom hans lön för organisttjänsten, vilket var 5 öre smt per matlag.

Ett par decennier senare, 1755, uttalades på en sockenstämma önskemålet, att Hedengran på större högtidsdagar skulle utföra orgelmusik och därjämte anskaffa några musikanter, som mot särskild ersättning ville medverka med musik. Vid samma tillfälle fastslogs, att till tjänsten hörde skyldigheten att utan särskilt tillägg spela “pro introitu” och ”pro exitu” (vid in- och utgång i kyrkan). Av flera protokoll framgår, att församlingsborna icke voro nöjda med organisten utan anklagade honom för “bristande nit”.

1726 ingrep Samuel i sin tjänst som kyrkoföreståndare mot att sjuka personer som krävt prästens förbön och som tillfrisknat strukits ur sjuklistan av klockaren Måns, innan de givit något till kyrkan som ett tacksamhetstecken. Måns stämdes i mars 1726 för detta ingrepp av Hedengran inför rådhusrätten. Måns hade sålunda ”oskäligt förkortat kyrkans rättigheter och inkomst”. Klockaren slapp undan med en varning för ”sådan självtagen myndighet”.

Postmästare

Mellan åren 1719 och 1733 är Samuel Hedengran även postmästare i Kristinehamn enligt beslut av Kmt med en lön av 300 daler. Som postmästare intygar Hedengran 1 maj 1719 att han vidarebefordrat Filipstadsposten till Labberuds gästgiveri, via Ölme socken och gårdarna Torp och Vall, där Filipstads postbud fick hämta den.

Postrutinen hade ändrats 1709 p.g.a. dålig väghållning och nu hade tydligen vägen restaurerats till slutet av 1719, då postförningsvägen  kunde återfördes till den ursprungliga turen.
Under tiden 1709 till 1719 gick posten till Filipstad via Sjöändan, Hytte lastageplats, Matlångs järnbruk, Lungälvsbron och vidare till Filipstad, varvid Filipstads postbud hämtade posten i Hytte.

Riksdagsman

Hedengran representerade även Kristinehamns stad vid riksdagen 1726–1727. Omkostnadsräkning från denna riksdag framlades av Hedengran till rådstugan men bestreds där av många. Tvisten pågick till 8 juni 1730 då rådstugan förklarade arvodet överensstämma med det mellan Hedengran och staden gjorda kontraktet.

Hedengrans ägarskap i lastpråm var heller inte uppskattat av stadens borgare. Av handlingar från 1748 framgår att handlarna Elis Dahlström och Nils Brun i en förnyad begäran hos magistraten sök att få en av dem byggd pråm upptagen i nummerförteckningen över privilegierade pråmar. Magistraten avslog, trots att de funnit såsom de sökande angivit, att skeppning av järn ökat. Som skäl för den förnyade ansökan framhöll de att rådman Samuel Hedengran tilläts ha del i pråm trots att han inte var borgare. Magistratens beslut blev att Hedengran i egenskap av rådman och stadssekreterare måste anses ha borgerliga rättigheter samt att han erlagt skatt till staden för pråmen (noteras att 1747 utskeppades från järnvågen i Kristinehamn 17 297 skeppund (1 skeppund = c:a 170 kg) = 2940,49 ton.

I boken Kristinehamns historia del II utgiven 1942, finns noterat att i Kristinehamns rådhusarkiv finns ett exemplar av Jörgen Nordbergs bok Carl den XII:s historia (1740) och vid delen som behandlar när konungen red genom “strömmen som leder mitt genom staden” har stadssekreterare Hedengran vid denna episod tillskrivit i boken att konungen räddades av hans svärfar borgmästare Lagerlöf.

Samuel Christoffer Hedengrans dödboksnotis i Kristinehamn 1764. Källa: Kristinehamn (S) FI:2 (1758-1824) Bild 24 / sid 39 (AID: v7294.b24.s39, NAD: SE/VA/13289)
Källor
  • Vigselbok för Lungsund 1720
  • Födelseböcker Kristinehamn
  • Vigselbok för Kristinehamn 1731
  • Dödböcker för Kristinehamn
  • Dödbok S:a Råda 1771
  • Husförhör Millesvik 1786–1795
  • Axel Em. Löf och Arvid Ernviks böcker om Kristinehamns historia

För den som är intresserad av mer detaljerade källuppgifter eller har rättelser eller källmaterial som jag saknar, var bussig kontakta mig på erikssonkurtb@comhem.se