2013_1

En ny gren av släkten Skragge

Av Christian Juliusson och Carl-Johan Ivarsson

På självaste julafton 1709 avled Anders Simonsson i Västra Sälboda, Gunnarskog socken socken, vid 85 års ålder.

Enligt dödboken var han född i Västra Uggelsäter, Huggenäs socken. Detta förhållande – samt det faktum att flera av hans barn och barnbarn, redan på 1680-talet, antog namnet Skragge – har föranlett omfattande utredningar och spekulationer kring hans eventuella släktskap med den omskrivna värmländska ätten Skragge.

Tack vare upptäckten av en domboksnotis från år 1704 har detta släktskap nu kunnat klarläggas.

Släkten Skragge

Enligt familjetraditionen, såsom den har återgivits sedan 1700-talet (Fryxell, Hülphers och sedermera på 1900-talet av Lagerborg), härstammar släkten Skragge från Skottland och kom till Värmland via Norge på Gustav Vasas tid genom en Simon Skragge.

Denne kom att gifta sig med en dotter till kyrkoherden i Tingvalla, Lars Laurentii av Glumserudsläkten (död år 1567), och bosatte sig på Hammarön. Deras son, Simon Simonsson, bodde på 1590-talet i Uggelsäter och lär år 1600 ha varit länsman i Näs härad.

Traditionen bör rimligen tas med en stor nypa salt. Namnet Skragge kan t ex möjligen ha funnits i bygden redan i slutet av 1400-talet (en Joen Skragga som för länge sedan bodde vid Hammarön lär t ex förekomma i ett vittnesintyg från den 28 februari 1576, återgivet i Historisk Tidskrift 1877).

Men det finns ändå vissa indikationer på att det där kan ligga en del korn av sanning.

Dels omnämns redan på 1700-talet att länsmannen Simon förliktes, för sin egen och för sina syskons skull, med en Björn Jonsson om arvejord i Glumserud. Dels framgår av landskapshandlingarna att en Simon dyker upp i Västra Uggelsäter redan år 1571, och sedan bor kvar där till början på 1600-talet.

Enligt traditionen ska namnet Skragge betyda ”bock”. En bock återfinns också på den vapensköld som länsmannens brorson, Simon Olofsson Skraggenskiöld, antog när han år 1652 adlades.

Skraggenskiölds vapen, från Svensk Wapencd.

Västra Uggelsäter

Länsmannen hade en son, Simon Simonsson d y (”över 60 år gammal”, enligt 1635 års roterings- och utskrivningslängd) som bodde i Västra Uggelsäter.

Enligt traditionen ska han varit murmästare och far till murmästarna Daniel, Nils och Lars och ryttarna Simon, Olof och Bengt – samt en Bryngel som tog över bruket av gården.

Kunde han möjligen också ha haft sonen Anders Simonsson, som av någon anledning ”fallit ur” de olika släkttavlorna?

I 1662 års mantalslängd uppräknas t ex Anders Simonsson, Olof Simonsson och Bryngel Simonsson i Västra Uggelsäter. Och av Näs häradsrätts dombok år 1655 framgår – svart på vitt – att Simon Simonsson, som då var avliden, åtminstone hade barnen Olof, Bryngel, Brita, Ingrid och – Anders!

Anders Simonsson i Västra Uggelsäter nämns i 1654-1664 års mantalslängder, och skulle väl kunna ha varit identisk med Anders Simonsson i Västra Sälboda?

Jo, om det inte vore för en liten detalj: Anders Simonsson i Västra Sälboda bodde redan i maj 1661 i Vagge, Ny socken, enligt Jösse härads dombok,. Det kan således inte vara samma person som avses. Tvärtom kan man, genom domböckerna, tämligen väl följa Anders Simonssons flyttmönster.

Anders Simonsson i Vagge

Han verkar nämligen har varit en tämligen flitig ”kund” hos häradsrätten: År 1664 orsakade hans folk en eldsvåda i Vagge, och år 1668 bet han av en bit av näsan på sin granne Erland Johansson, och i juni 1676 stod Anders Simonsson i Vagge – som då själv var fjärdingsman – inför skranket för att ha stulit gevär.

Senast i juli 1677 bor han på kronohemmanet Stommen, Ny socken. I mars 1686 beviljas han sedan fastebrev på Västra Sälboda, Gunnarskog socken, som han köpt av löjtnanten Carl Örnberg och dennes hustru Catharina Blankenfield för 230 daler silvermynt.

Vad som inte framgår av domböckerna är hur han senast år 1661 hamnade i Vagge, och var han hållit hus dessförinnan.

Denna fråga besvaras dock delvis av mönsterrullorna för Upplands kavalleri (Johan Mauritz Wrangels regemente, Jonas Anderssons kompani). Där noteras nämligen från år 1651 att ”Germund Olofssons tjänare, Anders Simonsson” red för Vagge (vid en mönstring i Stockholm den 14 juli 1654 utkommenderas han f ö till Tyskland, och omnämns som utkommenderad även i rullan av den 26 februari 1655). Och det är nu som det börjar brännas…

Nyligen upptäcktes nämligen en domboksnotis från år 1704 som satte saken i ett nytt ljus.

Det handlar om Näs häradsrätts protokoll av den 20-28 september 1704. Där kärade Anders Simonsson i (Västra) Sälboda mot sina kusiner för att återfå den andel av Västra Uggelsäter som hans far, Simon Andersson, ägt.

Eftersom fadern blivit ”slagen uti Fijende landh” då Anders Simonsson och hans bröder ännu var omyndiga, och Anders Simonsson sedan själv ”gifvit sig uti Konungens tienst” hade han inte tidigare kunnat hävda denna andel av gården.

Vidare framgår att Simon Andesson haft tre bröder – Lars Andersson i Västra Uggelsäter, Anders i Mässvik (Bro socken), Olof i Mässvikstorp (Bro socken) – samt systrarna Gunnur Andersdotter i Sundstorp (By socken) och Marit Andersdotter i Sjole (Bro socken).

Dessa skulle ha ärvt den andel av Västra Uggelsäter som deras far, ”Anders den gamle”, efterlämnat. Ärendet uppskjöts dock, och blev inte slutligt avgjort förrän vid tinget i februari 1706.

Där framgår då att Anders Simonssons bror Bryngel Simonsson och syster Karin Simonsdotter (död i Västra Sälboda år 1712, vid 90 års ålder), gift med Anders Bengtsson i Dingelsundet, redan på 1660-talet sålt sin – och Anders – arvejord till ovan nämnda Lars Andersson.

Någon rätt till jorden Västra Uggelsäter kunde Anders Simonsson således inte längre hävda.

Slaget vid Lepizig 1642

Uppgiften om att Anders Simonssons far stupat i fiendeland för oss dock ytterligare ett steg på vägen mot gåtans lösning.

I 1633 års jordebok noteras nämligen en ryttare i Peder Bondessons kompani vid namn Simon Andersson för just Västra Uggelsäter. Denne kallas i 1643 års jordebok för ”korpral”, och i 1644 års jordebok noteras hans änka.

Simon Anderssons öde går att följa i mönstringsrullorna. Den 4 oktober 1640 mönstrades Upplands kavalleri i Örebro. Simon Andersson i Uggelsäter var då ryttare i Sven Perssons kompani, Johan Mauritz Wrangels regemente.

Vid mönstringen i Nyköping den 22 juli 1641 har Simon avancerat till korpral och det är också som sådan han kom att sluta sina dagar. Av 1644 års rulla framgår nämligen att korpral Simon Andersson stupade den 23 oktober 1642 i slaget vid Leipzig, det som i historieböckerna kallas för det andra slaget vid Breitenfeld.

Ur 1644 års mönstringsrulla för Upplands kavalleri, Wrangels regemente, Sven Perssons kompani.

Det är inte omöjligt att Simon Anderssons hustru hette Kerstin Matsdotter. Vid Näs häradsrätt år 1631 blev ryttaren Simon Andersson anklagad för mökränkning av en löskona vid namn Kerstin Matsdotter, men friades då han lovat att gifta sig med henne. Ryttaren Simon Andersson dömdes också, på vårtinget 1632, till döden för dråp på sin stallbroder, ryttaren Sven Hansson i Per Bondessons kompani.

Han måste dock ha benådats, eftersom han kunde fortsätta sin militära bana. Någon dom rörande detta från Svea Hovrätt finns dock inte i Riksarkivet, märkligt nog.

Klart är i alla händelser att Simon Andersson och hans syskon hade en koppling till Mässvik i Bro socken, och däri ligger den slutgiltiga pusselbiten till frågan om släktskapet med Skraggarna.

Av Näs häradsrätts dombok år 1651 framgår nämligen att Anders i Mässvik varit gift med en dotter till länsmannen Simon i Västra Uggelsäter. Anders i Mässvik dyker upp i landskapshandlingarna i mitten på 1580-talet (och tycks ha efterträtt en Per som skrivs för gården redan på 1550-talet, och som kanske var hans far?).

I 1610 års hjonelagslängd noteras dock ”änkan” för gården, dvs dottern till länsmannen Simon. Denna änka gifte – av domböckerna att döma – sedermera om sig med en Amund (som i 1641 års mantalslängd uppges vara över 60 år gammal), och fick med denne sonen Amund Amundsson. Således var Olof i Mässvikstorp (nämnd bl a i 1633 års jordebok), ryttaren Simon Andersson och systrarna Marit och Gunnur – samt deras halvbror Amund Amundsson – alla ättlingar till Skraggesläkten på mödernet som följer:

SLÄKTTAVLA
Anders Simonssons eftersläkt

Anders Simonsson i Västra Sälboda, som var gift med en Elin Persdotter (död 1705), efterlämnade åtminstone följande barn:

– strandridaren och skogvaktaren Jonas Andersson (1657-1733) i Säterud och Västra Sälboda, Gunnarskog (som kallas ”Jonas Skragge” i sin dotter Kerstins dödsruna år 1779). Gift med Ingeborg Johansdotter Sylvia (ca 1659-1732), dotter till komminister Johannes Ingemari Sylvius, med vilken han bl a fick sonen Anders Jonasson (1693-1744) i Västra Sälboda.

– tullnären Simon Andersson (1661-1704), död i Skillingmark socken (som kallas ”strandridare Simon Skragge” redan i Jösse härads dombok i februari 1689). Gift år 1693 med Christina Carlenia.

– Olof Andersson (1666-1727) i Västra Sälboda, Gunnarskog socken, vilken bl a fick sonen Simon Olsson (1707-1773).

– Kerstin Andersdotter (1672-1699) i Treskog, Gunnarskog socken. Gift med Anders Källarsson i Treskog, med vilken hon hade flera barn.