2010_3

Vem var Hedström

Av Peter Borg

På norra sidan av Borgviks kyrka står den här gamla gravstenen, helt ensam på en plats av kyrkogården där det inte finns eller har funnits några andra gravar. Markens beskaffenhet på stället är mig veterligt sådan att berget går upp ganska långt och det sannolikt är alldeles för grunt för kistgravar. På stenen står:

N HEDSTRÖM
* 4/4 1832 † 19/10 1870

Sockeln har sjunkit ganska djupt efter alla år men lyfter man upp grästuvorna framför, kan man läsa längst ner under årtalsraden: PSALMEN 476:3.

För att kunna se den rätta versen får vi då gå tillbaka till 1819 års stadfästa psalmbok, den som var gällande vid tiden för Hedströms död och då lyder versen:

Min själ går fri ur dödsens dal, Där bojan man begrafver; I himlen, bland de trognas tal, Umgängelse hon hafver. Säll den, som är i herrans hand! Säll den, som hem till fridens land Från lifvets stormar hunnit!

De flesta Borgviksbor, både förr och nu, samt alla vi med anknytning till Borgvik på ett eller annat sätt, har väl någon gång undrat över vem N HEDSTRÖM var och varför hans gravsten står på denna märkliga plats, så också jag.

När jag i min barn- och ungdom vistades i Borgvik om somrarna, frågade jag de äldre släktingarna om vem denne Hedström var och varför hans gravsten står på denna undanskymda plats.

En teori jag hörde, var att det skulle ha varit en person som tagit sitt liv, alltså en självspilling, men ingen visste riktigt säkert.

Det hela föll mer eller mindre i glömska men sedan jag blev lite äldre väcktes min nyfikenhet på nytt, bakom namnet måste ju ha funnits en individ och för en tid sedan beslutade jag mig för att försöka få fram lite fakta om det här, som Ni kommer att få ta del av här.

Ett argument som stödjer självmordsteorin kan ju vara att “graven” ligger avsides och inte tillsammans med övriga begravda sockenbor, men ganska snart insåg jag att argumenten mot att han skulle vara en självspilling är fler än de för.

Vid tiden för Hedströms död, 1870, var det belagt med stor skam och vanära inför både andra människor och inte minst Gud, att ta sitt eget liv, självspillingar begravdes visserligen avsides, i tysthet men utan gravstenar för att så snart som möjligt bli bortglömda.

Det var inte lätt att få hål på bubblan. Ingenstans i Borgviks kyrkoarkiv vid tiden för sin död finns någon Hedström angiven. Inte i död- och begravningsböckerna, inte i husförhörslängderna eller någon annanstans vilket innebär att han vid sin död inte var kyrkoskriven i Borgviks socken utan i någon annan församling.

I vilket fall måste han ju haft någon anknytning till Borgvik och dessutom varit relativt välsituerad med tanke på hans för tiden storslagna gravmonument, då de flesta döda jordades utan någon gravsten eller minnesmärke alls efter sig, i enstaka fall ett hemsnickrat enkelt litet träkors, bortruttnat efter några år, som gravvård.

Eftersom han inte fanns i Borgvik och jag inte hade en aning om i vilken socken eller rent av landsända han avled den 19/10 1870, blev det genast mer komplicerat än vad jag hade räknat med från början. Jag beslutade mig för att försöka börja söka systematiskt och i första hand i Värmland och gå igenom död- och begravningsböckerna för Värmlands socknar från A till Ö, år 1870 för att försöka finna honom.

Turligt nog kom jag inte längre än till “B” och Bro socken där jag hittade “Arrendatorn Nils Nilsson Hedström på Hammars säteri”, avliden den 19/10 år 1870. I Bro församlingsbok för år 1870 kan man då läsa

Arrendatorn Nils Nilsson Hedström, född 1832 i Borgvik, Hustru Selma Juliana Åsberg, född 1842 i Strömstad, doter Maria Carolina, född 1866 i Bro, doter Anna Emilia, född 1870 i Bro.

Nils Hedström med hustru inflyttar till: Hammars säteri i Bro socken 1866 från hemmanet Närbyn i Gillberga.

Ursprunget

Tack vare de uppgifterna kunde jag spåra honom som född i Torserud, Borgviks socken år 1832 som yngst av sex syskon, son till avlidne brukaren Nils Larsson och hans hustru Maria Larsdotter.

Fadern avled i september 1831 av oangiven sjuka (sju månader före Nils födelse), och modern Britta Larsdotter gifte som sig 1836 med Nils Persson från Närbyn i Gillberga, som varit i tjänst på gården som dräng i några år, jag återkommer till dem senare.

Nils Hedströms levnadsbana

Torserud i Borgvik var vid den här tiden ett stort hemman och jordägarna var av ålder tämligen välbärgade, så även Nils mor och styvfar.

År 1854 flyttar Nils från föräldrahemmet i Torserud till Vreta klosters socken i Östergötland, där han på Sjögestads egendom står antecknad som ”lantbrukselev”.

Under sin vistelse där tar han sig namnet ”Hedström”. Därifrån flyttar han 1856 till gården Torp i Vånga församling i samma landskap, där han arbetar som rättare.

År 1859 flyttar han tillbaka till Borgvik och föräldragården i Torserud och sedan 1864 till Närbyn i Gillberga där han står antecknad som brukare.

I husförhörslängden finns en anteckning om attest att i Strömstad ingå äktenskap med fröken Selma Juliana Åsberg, född 1842, dotter till en sjökapten där.

Hon flyttar till Närbyn i Gillberga i mars år 1866 och makarna flyttar i juli 1866 till Hammar i Bro socken där Hedström står som arrendator av säteriets jord- och skog.

På Hammar föds två döttrar, Maria Carolina f. 1866 samt Anna Emilia f. 1870.

Nils Nilsson Hedström avlider på Hammar den 19/10 1870 på grund av sjukdom och jordfästningen äger rum i Bro kyrka den 29/10 samma år.

Tyvärr finns ingen dödsorsak angiven i dödboken, eftersom prosten Wikland i By, som skrivit in dödsfallet, uppenbarligen var mycket sparsam med dylika uppgifter i kyrkböckerna, både i moderförsamlingen By och annexförsamlingarna, bl. a Bro.

Efter dödsfallet

Nils Hedströms jordfästning äger alltså rum den 29/10 1870 i Bro kyrka.

Redan den 15/11 förrättar man bouppteckning på Hammar efter honom. Bouppteckningen visar ett överskott i dödsboet på drygt 6000 riksdaler, en ansenlig summa på den tiden. I bouppteckningen finns också poster som läkarvård och mediciner från Säffleapotek, vilket ytterligare stöder påståendet att han inte tog sitt eget liv.

Gravplatsen

Var liket förvarades efter jordfästningen i Bro kyrka den 29/10 1870 finns det inga dokument eller anteckningar om men generellt i en del församlingar jordades inga lik under den kalla årstiden när jorden var tjälad.

Man använde istället en så kallad vintergrav, där man förvarade liken tills tjälen var borta och det gick att gräva separata gravar. En vintergrav kunde vara en källare under kyrkan, ett större murat utrymme under jorden utomhus eller helt enkelt någon större bod i anslutning till kyrkogården.

Hur denna vintergrav såg ut just i Bro är okänt men i ett protokoll angående kyrkogårdens utvidgning i Bro från år 1871 nämns faktiskt ”vintergrafven”, så det är uppenbart att där fanns en sådan. Att det däremot skulle ha varit tjäle redan i månadsskiftet oktober-november verkar osannolikt men tyvärr får vi inte reda på hur eller var Hedströms lik förvarades tills vidare.

På 1890-talet kom en generell förordning att vintergravarnas tid var förbi, liken skulle jordas direkt efter jordfästningen.

Däremot i ett kyrkostämmoprotokoll från Borgviks församling, daterat den 11 juni 1871, beviljar kyrkostämman en ansökan från änkefru Selma Hedström från Hammar i Bro socken att upplåta en gravplats sydväst om sakristian om en yta på trettiosex kvadratalnar, (12.71 kvm), till en kostnad av trettio riksdaler riksmynt.

Här ser vi klart och tydligt den ursprungliga platsen för Hedströms gravplats, stenen med den karaktäristiska snedbrutna kolonnen, en bra bit sydväst om sakristian och enligt mina mätningar och beräkningar ungefär på samma plats som Karl Johan Mobergs och Emil Johanssons gravar idag finns.

Den ursprungliga platsen för Hedströms gravplats. Kort ca 1900.

Först trodde jag att kolonnen någon gång gått sönder eftersom den verkar ”snedhuggen” men tydligen skulle det vara så från början, i annonsen nedan från 1800- talets senare hälft ser vi att det skulle vara ”bruten” kolonn.

Då vet vi alltså att det var just här som N HEDSTRÖM blev jordad 1871, men varför står gravstenen nu ensam på andra sidan kyrkan?

Några dokument som berättar om ”flytten” finns tyvärr inte, gamla gravböcker och gravkartor från den här tiden finns inte bevarade men man kan ju anta att gravrätten från 1871 på kanske femtio år, var förverkad en bit in på 1920-talet och ingen släkting hade intresse av att förnya den.

Alla platser på den lilla trånga kyrkogården behövdes för nya gravar och de gamla gravarna behövde användas på nytt.

Kyrkovaktmästaren tyckte kanske att det var synd att bara ta bort och förstöra ett trots allt så storslaget, ovanligt och spektakulärt gravmonument för Borgviks lilla kyrkogård som Hedströms, utan flyttade helt enkelt över det till den norra sidan för att bevara det för framtiden där det ännu står kvar än idag.

Andra teorier mottages tacksamt av undertecknad.

Änkan

Selma Hedström, som endast var tjugoåtta år när hon blev änka, bor kvar på Hammar i Bro till år 1872 då hon tar döttrarna med sig och flyttar tillbaka till sin födelseort Strömstad där hon år 1873 ingår sitt andra äktenskap och denna gång med handlanden och sedermera rådmannen Anders Pejlitz, f. 1838 och får flera barn med honom. Anders Pejlitz avled år 1910 och hustrun Selma år 1924. Båda ligger begravda i Strömstad.

Döttrarna

Dottern Maria Carolina, f. 1866 ingår år 1889 äktenskap med komminister Anders Magnus Nilman i Grinstad på Dal, född i Östra Fågelvik 1855, sedermera komminister i Göteborgs domkyrkoförsamling och slutligen utnämnd till kyrkoherde i Örgryte församling, Göteborg.

Äktenskapet var barnlöst och Anders Magnus Nilman avlider 1927 i Göteborg och hustrun Maria Charlotta, f. Hedström avlider år 1946.

Dottern Anna Emilia, f. 1870 ingår år 1903 äktenskap i Strömstad med Anders Wilhelm Lundgren, f. 1867. I äktenskapet fanns flera barn. Anders Wilhelm Lundgren avlider år 1954, och Anna Emilia år 1957, båda i Strömstad.

Modern och styvfadern

Hedströms mor, Maria Larsdotter och hennes man Nils Persson bor kvar på hemmanet i Torserud, och blir med tiden tämligen välbärgade.

Nils Persson var en mycket respekterad person i Borgviks socken, han blir med tiden både nämndeman och kyrkvärd samt ledamot i kyrkorådet och sockenstämman och man ser hans namnteckning på många kyrkoråds- och sockenstämmoprotokoll.

Nils Persson avlider 1884 av leukemi och hustrun Maria Larsdotter avlider 1889 av ålderdom.

Bägge vilar i ”Kyrkovärden Nils Perssons, Torserud, familjegraf”. Graven, som finns kvar på Borgviks kyrkogård, är belägen i raden vid den östra kyrkogårdsbalken och är en så kallad ”fondgrav”, vilket innebär att bemedlade personer förr kunde sätta in en större summa pengar på en fond i kyrkans regi vars avkastning gick till gravens underhåll ” för all framtid”.

Nils Perssons familjegrav är en av de få fondgravar som fortfarande finns kvar i Borgvik.


Källor
  • Borgviks kyrkoarkiv (Värmlandsarkiv).
  • Bro kyrkoarkiv (Värmlandsarkiv).
  • Näs häradsrätt, bouppteckningar 1870.
  • Värmlands läns adresskalender 1894 (annonser).
  • S. Överström: Bilder ur Kroppa sockens historia (om vintergravar).
  • Fredrik Carlsson: Borgvik förr och nu utg. 1904 ( gammal bild på kyrkogården).
  • 1819 års stadfästa psalmbok.
  • Egna bilder, tagna år 2007.
  • Bild från vykort ur egen samling.

Värmlands Släktforskarförenings hemsida