2009_3

Stadsmusikanten Johan Cedergren

Av Pelle Räf

Alltifrån medeltiden och ett stycke in på 1800-talet har stadsmusikanter förekommit i svenska städer, framförallt i Götaland. En stadsmusikant var i regel anställd av magistraten och avlönades ofta ur stadens kassa. Han hade privilegium på att tillhandahålla musik såväl i officiella sammanhang vid t ex kungabesök som privat vid t ex bröllop. I större städer hände att han samlade en hel ensemble kring sig.

Musikhistorikern Greger Andersson i Lund har forskat och skrivit flera arbeten om stadsmusikanter, särskilt i de forna danska provinserna. Han har funnit, att i en del mindre städer kunde organisten i stadskyrkan anställas och delvis avlönas även som stadsmusikant. Att detta förhållande rådde i västgötastäderna Borås, Lidköping och Vänersborg har undertecknad påvisat.

De två sistnämnda städerna ligger ju vid Vänern liksom Karlstad. Men vad är känt om stadsmusikanter i denna andra residensstad vid innanhavet? I Lennar Hedwalls digra och grundliga doktorsavhandling 1995 “En öfwersigt af musiken inom Wermland”, som behandlar landskapets musikliv under senare delen av 1700-talet, skriver författaren, att “Ingenstans nämns sålunda att staden [Karlstad] skulle haft någon stadsmusikant”. I Carlstads WeckoTidningar 22/7 1786 fann han likväl en notis innehållande en uppgift om en av honom oidentifierad musiker:

“Aflidne Musicanten Jan Cedergrens gård här i Staden kan få hyras och nästkommande Michaeli tilträdas. Om wilkoren lemnar Byggmästren Reincke1 närmare underrättelser.”

Denne musikant är alltså i övrigt obekant för Hedwall, som antar att “han kan ha varit regementsmusiker”. Hedwall har då inte utnyttjat Karlstads stadsförsamlings kyrkoarkiv, i vars ministerialböcker o dyl vi finner en Johan eller Jan Cedergren (ca 1710 eller ca 1715?-1778), oftast titulerad “stadsmusicanten” alltifrån 1746 och praktiskt taget till sin död.

Däremot tycks det vara omöjligt att bevisa, att Cedergren var formellt anställd av staden, eller att ge något exempel på vid vilka tillfällen han utnyttjades som musiker. Hantverkare såsom guldsmeder, skomakare, snickare etc måste skaffa sig burskap i staden, ärenden som protokollfördes i rådsturättens dombok. Det är inte omöjligt att också Cedergren var tvungen att anhålla om att få slå sej ner i staden som musiker, och att detta kan ha noterats i en dombok från omkring 1745. Tyvärr är Karlstads rådhusrätts domböcker bevarade i stort sett endast fr o m 1757. Men om Cedergren var anställd av staden, hade han förmodligen ingen regelbunden ersättning av stadskassan. Ty när magistraten 13/11 1764 ånyo fastställde sina ämbetsmäns årslöner, förekom ingen stadsmusikant. Stadsfältskären skulle få 150 och organisten 50 daler, exempelvis.

Emellertid bör Cedergren snart ha etablerat sig i Karlstad och så småningom betraktats som en aktad och pålitlig person. Vid en genomgång av stadsförsamlingens räkenskaper påträffas nämligen hans namn i samband med ett lån om 200 daler silvermynt som han fick 1759 av kyrkans medel. Varje år måste han betala 6% ränta på lånet, som han successivt hade återbetalt 1766. Därefter heter det dock ett par år framåt, att “Joh. Cedergren återstår med 1 års ränta för 150 Dr Smt“, d v s 9 daler. Tydligen slapp han ränta på ränta.

Cedergren tycks sällan eller aldrig ha hamnat i klammeri med rättvisan som den tillämpades i Karlstads rådhus. Ty vid en förvisso ofullständig genomläsning av domböckerna fr o m 1745 fram till ca 1775, har hans namn påträffats endast i periferin till något enstaka mål. I protokollet från sammanträde 19/5 1759 får vi i alla fall en aning om vem som före Cedergren kan ha ägt den gård som eventuellt var identisk med den som utannonserades i CWT 1786. Schatullmakaränkan Annika Hammar hade instämt handelsmannen Jakob Kjellbom (ca 1708-1765), som i egenskap av förmyndare för hennes dotter “Jngrid Greta Wiljamsdotter”2 sålt dotterns “fastighet till Stadsmusicanten Cedergren”. Denne förefaller ha förvärvat “Shatulmakargården” tidigast 1752.

Emellertid är paragraf 7 i rådsturättsprotokollet från 11/2 1760 med tanke på Karlstads bränder 1719, 1752 och 1865 av dubbelt intresse:

“V. Stadsfiscalen Wälb[etrod]de Pär Billing3 hade å ämbetets wägnar inkallat StadsMusicantens Jan Cedergrens Hustru Clara Wall för owarsamt umgående med elden, i det hon burit ljus utan lyckta i sit fähus; påståendes nu emot henne för sådant plickt efter 24: C[apitlet] B[yggninga] B[alken]4.

Clara Wall kunde icke neka, at hon utan lyckta burit ljus i fähuset, men hon påstod, at hon ändå så warsamt dermed umgåts, at ingen skada kunnat befaras hwarken under bärandet eller i fähuset, eftersom ljuset warit i andra käril förwarat; bedjandes derföre om förskoning.

Utslag

Rådstufwu Rätten kan icke undgå, at till följe af 24. C. B. B. plicktfälla Hustru Clara Wall till 5 Dr Smts böter för det hon utan lyckta burit ljus i ladugården, sig sjelf och andra till warning och rättelse, och derest hon ej förmår med penningar brott sit umgälla, skall hon afstraffas med 4. dagars fängelse på watten och bröd.”

Vi får väl hoppas maken kunde skaka fram de fem dalerna. Till saken hör att enligt husförhörslängder var Cedergrens närmaste grannar till fiskalen Billing i stadens åttonde rote. Det är alltså lätt att föreställa sig, att denne måhända flera gånger sett Klara gå ut med ljus i trästävan för att mjölka den enda kon i det lilla fähuset. Där grymtade dessutom en gris eller två, åtminstone enligt boskapslängden 1763.

I den dalsländska församlingen Ödskölts ministerialbok är vigseln 3/4 1746 antecknad mellan “Stadsmusicanten och inwånaren i Carlstad Wällacktadt Johan Cedergren och Jungfru Clara Wall.” Morgongåvan var 150 daler silvermynt. I samma socken fanns vid denna tid en person vid namn David Wall (ca 1723-1773) med den på Dal unika titeln häradsmusikant eller häradsspelman. Även om det är svårt att bevisa att denne David var bror till Klara Wall (ca 1725-1777), frestas man fantisera om att de båda spelemännen lärt känna varandra före giftermålet, och att Johan av David fått veta, att denne hade en giftaslysten syster.

Makarna Cedergrens första barn Sven Petter föddes 23/8 1747 i Karlstad men avled året därpå. Sedan följde fyra döttrar, Hedvig 1749, Lisa Regina 1752, Christiana Cedergren (1754-?) och Regina Lisa 1758, varav de två första och den sistnämnda avled 17, ett okänt antal och 6 år gamla. Christiana gifte sig i Gräsmark 14/11 1779 med knipp-, spik- eller manufaktursmeden Jan/Johan Bengtsson Brun (ca 1757-?) på Högfors bruk, sedan det lyst för dem i stadsförsamlingen i början av oktober. Efter att ha flyttat ett par gånger var de bosatta i byn Hasselbol i Kil mot slutet av seklet.

Klara Wall dog i Karlstad 26/2 1777 av frossa, 52 år gammal i följe död- och begravningsboken. I kyrkoräkenskaperna får vi veta att vid hennes begravning ljöd domkyrkans alla fyra klockor under en kvart, vilket kostade Jan Cedergren 1 daler och 16 skilling. Själv avled han året därpå den 10 november av vattusot, och samma uppgifter som vid makans jordfästning upprepas i räkenskapsboken under rubriken “Likringnings Penningar“.

Intet har alltså nu i arkivalier från Karlstad påträffats om stadsmusikanten Cedergrens musikutövande. Vi vet inte ens vilket eller vilka instrument han behärskade. Det beror bl a på att ingen bouppteckning är bevarad efter honom. Om någon av VärmlandsAnors läsare stött på honom annorstädes, bleve P Räf, Axvall, tacksam för ett meddelande därom, förslagsvis via epost: britta.raf@telia.com


1. Byggmästaren Johan Georg Reincke (ca 1732-1791) är biograferad av domprosten Carl Vilhelm Bromander (1865-1963) i Värmland förr och nu 1928.
2. Änkan Hammar och hennes dotter är svåra att identifiera. Tills vidare framkastas hypotesen, att make och fader var en “Tobias Vilhelmi”.
3. Klockarsonen Per Billing (1733-1809) avancerade snart till ordinarie stadsfiskal, ombudsman och rådman.
4. Det 24:e kapitlet i byggningabalken i “Sweriges Rikes LAG” 1734 har rubriken “Om wådeld i by”. Där avslutas första paragrafen med följande mening: “Then owarsamt med eld omgår, å sätt som nu är sagdt, böte fem daler, äntå at ingen skada sker.”


Litteratur:

Andersson, G., Privilegiet att spela. Stadsmusikanten på 1700-talet.
— I: Hand och penna. Sju essäer om yrken på 1700-talet. Red.: C. Bergström. Stockholm 1996, s. 235-80.
Andersson, G., Stad och landsbygd.
— I: Musiken i Sverige. 1. Från forntid till stormaktstidens slut. Red.: L. Jonsson … Stockholm 1994, s. 359-96.
Bromander, C.V., Johan Georg Reincke. En värmländsk kyrkbyggmästare från 1700-talet. — Värmland för och nu 26, 1928, s. 3-17.
Dalgren, L., Karlstads stads historia. 2. Omfattande tiden 1719-1815. Karlstad 1939.
Hedwall, L., “En öfwersigt af musiken inom Wermland”. Bidrag till belysningen av det sena 1700-talets svenska musikliv. Stockholm 1995.
Räf, P., Organister och orglar i Skara stift t o m 1857. Skara 2002.

Värmlands Släktforskarförenings hemsida