2008_2

Släkten i kartor

Av Stefan Nilsson

Släktforskning är på många sätt en kombination av historia och kulturgeografi – det blir en karta över vilka människor som bott var under olika tider.

Historiska kartor i allmän bemärkelse visar inte sådant med samma upplösning i vare sig tid eller person. Med dem kan man dock istället gå mer på tidsdjupet av en plats: en enskild gård, en by eller en bygd.

Historiska kartor

Historiska kartor kan vara svåråtkomliga eftersom de gjorts i få exemplar och ofta förkommit.

Sveriges lantmäteri inrättades 1628 av Gustaf II Adolf med Anders Bure som dess förste chef (senare adlad Andreas Bureus). De första systematiskt upprättade kartorna var de så kallade geometriska jordeböckerna, gjorda i ett exemplar och inbundna.

Från 1750-talet inrättades skiftesprocesser eftersom jordägorna var splittrade och därmed svåra att bruka effektivt. Storskifte (1757), enskifte (1807) och laga skifte (1827) avlöste varann och Sverige fick därmed ett omfattande storskaligt kartmaterial.

Som princip gjordes ett original (koncept) av en skifteskarta och två kopior (renovationer). Originalet placerades på länslantmäterikontoret, den ena kopian på rikslantmäteriet i Stockholm och den andra kopian i den skiftade byn.

I 1800-talets stadsbränder (Karlstad 1865) förstördes många kartarkiv. Ute i byarna har kartorna ofta förkommit genom olämplig förvaring, bränder, folk som flyttat, städning med mera. Det medför att de enda skifteskartor som bevarats oftast är kopiorna på rikslantmäteriet.

Lantmäteriets huvudkontor utlokaliserades till Gävle. I deras forskningsarkiv finns en skatt av ca 220.000 kartor förvarat. Just nu pågår en process av digitalisering och arkivläggning av dem till Riksarkivet.

Det gör att kartorna får en god chans att överleva för lång tid framöver, samtidigt som tillgängligheten ökar eftersom det går att titta på de digitaliserade kartorna via Lantmäteriets hemsida. Arbetet fortgår i etapper, så ännu går det inte att hitta alla kartor och därmed heller inte alla personer. Främst är de geometriska jordeböckerna ännu inte digitaliserade och inte heller handlingarna till laga skifteskartor.

Men det finns ändå mycket att hitta för släktforskaren. Flertalet storskifteskartor finns digitaliserade och omfattar även redogörelsen för hur skiftet gick till, vilka som var delägare och vilka ägor de fick.

Oftast är det män som står som ägare, men ibland ser man även kvinnor som hemmansägare. Ibland är dessa angivna som änkor, ibland som hemmansägare. Likadant kan det ibland stå “N N:s sterbhus” eller “N N:s omyndige barn” och liknande när den manlige hemmansägaren nyligen avlidit. Ofta är det då någon (manlig) släkting eller granne som representerar sterbhuset eller barnen.

Ibland kan det vara svårt att placera en historisk släkting till en specifik gård i en by och då kan kartorna vara ett hjälpmedel. I de äldre kartorna är det oftast bara gårdstomterna som syns, ibland med en symbol för bostadshusen, medan enskilda byggnader har ritats ut på laga skifteskartorna.

Kartorna och min släkt

För egen del sökte jag släktingar i hemmanet Ärtviken i Långseruds socken. Min farfar föddes där 1888 och hans far före honom 1849. Min farfars farfar Johannes föddes dock i Norane 1825 och flyttade alltså till Ärtviken, vid någon tidpunkt. Och till någon gård i Ärtviken. Men vilken?

Det finns fyra kartor över Ärtviken, varav de tre äldsta är intressanta: storskifte av inägor 1792, storskifte av skogsmark 1807, laga skifte (av all mark) 1841 samt den så kallade Hembygdskartan från 1880-talet. Denna kartserie upprättades 1880-95 som ett underlag (koncept) i skala 1:20.000 för Häradsekonomiska kartan i skala 1:50.000.

Eftersom Johannes Nilsson kom till Ärtviken mellan 1807 och 1849 så är de två äldre kartorna egentligen ointressanta. För att kunna lokalisera gården, för att se om det var en gammal eller yngre gård, så blir det ändå intressant för mig att se även den äldre bebyggelsebilden – vad var det för plats Johannes och hans familj kom till?

Jag ska här inte dra hela processen med så kallade historiska kartöverlägg och hela släktutredningen; mer om sådant finns att läsa på min hemsida (www.arstuga.se/antikva).

Johannes, Nils och min farfar Vilhelm bodde och levde delar av sina liv på den gård som på lagaskifteskartan har littera A. Denna gård saknas på storskifteskartan 1792 och bör alltså ha tillkommit däremellan; kanske var det till och med Johannes som byggde upp gården, det har jag inte fördjupat mig i – ännu.

Utsnitt ur laga skifteskartan över Ärtviken 1841.

På sin ålders höst fick Johannes ett bostadshus längre ner mot Stora Bör, som därav kallades Sjön. Huset Sjön finns med på Hembygdskartan men inte på laga skifteskartan. Min bedömning är därför att denna bostad byggdes under första halvan av 1880-talet. Det var antagligen då som min farfars far Nils tog över gården.

Ärtviken enligt Hembygdskartan, ca 1880-95.

Idag är de flesta husen i Ärtviken borta. Inte ens husgrunderna efter byggnaderna till min farfars födelsegård syns idag. Den enda husgrund man kan se är den av hembygdsföreningen skyltade Sjön. Nils och hans fru, byskolelärarinnan Hedvig Leufstedt, sålde 1914 gården till Svaneholmsbolaget och flyttade med ett par av barnen till Kåled i Svanskog.

Min farfar blev lärling i tapetseri och sadelmakeri i Malmö, innan han 1917 flyttade till Värmskog med sin fru Hanna Sandström, född 1891 i Rönninga, Källbyn.

Personerna lever dock kvar genom mitt och andras intresse, och deras byggnader genom de historiska kartorna.

Mina släktingars kulturgeografi fascinerar mig till den grad att jag håller på med en krönika om deras liv och rörelser i rummet. I den krönikan kommer kartorna att spela stor roll, både relaterat till personerna och platserna.

Värmlands Släktforskarförenings hemsida