2007_3

Medaljen i Graven

Av Lennart Tynander

Året är 1992.

Kyrkvaktmästen Göran Bengtsson gräver en grav på kyrkogården vid Östra Ämterviks kyrka. Det skall bli ännu en gravsättning i en familjegrav från mitten av 50-talet. Bengtsson gör det noggrant, han vet de exakta måtten som det skall vara, längd, bredd och djup. Ordentligt måste det bli, även i botten.

När han står därnere, och just är färdig ser han en liten jordbit som ligger fel. Han petar till den med spadens spets och då ser han att det blänker till. Han blir nyfiken, böjer ser ner och tar upp det blänkande platta föremålet i handen.

Det är en medalj i silver. Ca 4 cm i diameter och graverad på båda sidorna.

Där står på den ena sidan: “Af Kungliga Patriotiska Sällskapet åt Nils Nilsson för långvarig trogen tjenst” På andra sidan är det en bild på en ung Oscar II i profil och ingraverat “Oscar II Sveriges och Norges Konung.”

Det var en överraskning att hitta detta i graven och Bengtsson undrar hur den hade kommit dit. Och den låg ju fritt i jorden och inte inuti något som varit en kista. Efter litet funderande bestämmer han sig för att ta med medaljen till pastorsexpeditionen. En tid senare kontaktar han Kungliga Patriotiska Sällskapet i Stockholm för att ta reda på vem denne Nils Nilsson i Östra Ämtervik var. Och varför han hade fått medaljen.

Kontakten med Sällskapet gav dock inget resultat. De kunde varken säga när medaljen delats ut eller vem denne Nils Nilsson var.

Bengtsson visste nu inte vad han skulle göra men lät medaljen ligga kvar i kassaskåpet. Han förstod att det måste ha varit från en mycket gammal gravsättning, gravplatserna återanvänds ju efter en viss tid.

– Får jag inte reda på något mera så får jag väl sätta tillbaka den i jorden igen. På samma ställe där jag fann den, tänkte han.

Och där låg nu medaljen i kassaskåpet och väntade på att få sin förklaring. År efter år, och Bengtsson glömde nästan bort dess existens.

Året är 2006. Jag har börjat att undersöka litet om mina förfäder. Min mormor var född år 1880 på Herrgården Gårdsjö Bruk i Östra Ämtervik. Mormors föräldrar var tjänstefolk på gården och jag har funnit många intressanta uppgifter om dem och deras familj.

Jag visste nu genom kyrkböckerna att mormors mor dog år 1900 och mormors far år 1904. De begravdes på Östra Ämterviks kyrkogård, men jag visste inte var deras gravar fanns.

Jag ville nu veta mer så jag kontaktade Göran Bengtsson, kyrkvaktmästaren, för att genom honom och gravböckerna kanske få besked. Jag ringer upp honom – en för övrig mycket trevlig person som är full av berättelser från gamla tider. Jag ger honom alla data jag har. Namnen, begravningsåren mm.

Östra Ämterviks kyrka

Det går bara några dagar, så ringer Bengtsson upp mig.

– Jag har något jag måste berätta för dig säger han upphetsat.

– Jag kunde enkelt ta reda på var dessa personer var begravda. Jag gick ut på kyrkogården för att mäta upp var det var. De är begravda på två olika ställen, som det var brukligt på den tiden för fattigtfolk som inte hade några familjegravar.

– När jag stegade upp och kom till gravplatsen för din mormors far så var det som om håret reste sig på huvet på mig fortsatte Bengtsson

– Men det var ju här jag hittade medaljen, sa jag till mig själv. Jag gick in på expeditionen och kontrollerade namnet. Jo, det stämde – Nils Nilsson stod det på medaljen och det var ju namnet som du gav mig på din mormors far. Det måste ha varit hans medalj, eller hur avslutade han.

Nils Nilsson, kusk på Gårdsjö Bruk

– Jo säger jag. Jag vet att han arbetade som dräng på Gårdsjö Bruk och att han även var kusk där. Jag har en bild på honom sittande i kuskuniform. Så det måste vara rätt. Han fick säkert medaljen av Brukspatron Chöler som då var ägare till Gårdsjö Bruk.

Vi blev båda mycket glada över fyndet och bestämde att vi skulle träffas snarast.

Historien om medaljen avslutade några veckor senare när jag tillsammans med min äldste son och hans barn besökte Göran Bengtsson vid Östra Ämterviks kyrka och kyrkogård. Vi besökte platserna där mina förfäder var begravda.

Det var en speciell känsla för oss alla att hålla medaljen i handen, på denna plats, och på så sätt knyta ihop Nils Nilsson med hans dotterdotters barnbarn. Fyra generationer och över ett hundra års tidsrymd. Med medaljen som hade legat nära nittio år i jorden tills den kom tillbaka till släkten igen. Enligt Bengtsson hade den troligen lagts ovanpå kistan vid gravsättningen, och det var tur att den var av silver. Om den varit av guld hade den nog fått ett annat öde.

Som ett stort tack till Bengtson lämnade vi en kopia på bilden av Nils Nilsson, stolt uppsträckt i sin kuskuniform. Med många blanka knappar.

Och, minsann, man kan på bilden tydligt se medaljen hängande på hans uniform.


Kungliga Patriotiska Sällskapet
Grundat 1766 och kunglig stadfästelse år 1772, utfärdad av Gustav III. Delar sedan 1802 ut medaljer och förtjänsttecken till både offentligt och privat anställda.

Värmlands Släktforskarförenings hemsida