Maria i Rörsvik

Av Lilian Perme

I december år 1854 föddes Maria Andersson Bye i Östra Fågelviks församling. Föräldrarna var jordbrukare och nu dyker familjenamnet Bye upp för första (?) gången, som tillägg till det sedvanliga sonnamnet. Anders och Anna Olsson Bye hette föräldrarna. År 1898 köpte de kronoskattehemmanet Rörsvik för 2500 kronor. Här kom så småningom Maria och hennes make att bo, sedan de köpt ut syskonen.

Maria hade flera syskon. Två bröder emigrerade till USA. En av dem var gravör, Oscar Bye, som också var en flitig brevskrivare. En syster for till Kristiania och en syster gifte sig i Stockholm med en man med ett mycket modernt yrke; lokföraren Ernst Bodin. Maria och hennes syster Kristin tog anställning i olika hushåll, först i Värmland, sedan i Uppsala och Stockholm. Det var så det gick till när Kristin blev Stockholmsfru i Vasastan. Betygen vittnar om att det var flitiga, arbetsamma, ärliga, tjänstvilliga och trofasta tjänarinnor som gav sig ut i yrkeslivet. Själv återvände Maria till Rörsvik och gifte sig med Johannes från Rud. Då var de i fyrtioårsåldern men hann ändå få två barn, döttrarna Hildur och Edit.

Då dessa blev gamla brukade de berätta hur Johannes hade sagt då det blev tal om giftermål: ”Ni behöver inte ha så bråttom. Jag var fyrtio år när jag gifte mig och fyrtiotvå när jag fick barn. Jag hann jag också.” Han kunde också berätta hur Maria och han, som då inte var bekanta med varandra, i ungdomen var på auktion och bjöd på ett stort lapptäcke, som de båda gärna ville ha. Maria vann budgivningen, men så hamnade täcket ändå till slut i deras gemensamma säng – mer än tjugo år senare! Så länge hade det väntat i Marias brudkista.

Om Marias och Johannes liv visste brodern Oscar i Seattle, USA, besked. I ett brev daterat den 3 augusti 1896 skriver han:

Kära syster!

Det är nu länge sedan jag hade något brev från dig heller hörde något från dig annat än genom hvad far har skrifvit i sina bref, du har nu fått dig en liten gubbe och äfven en arfvinge kan jag förstå, sedan jag sist hörde från dig. Det gläder mig att höra att du är lycklig, thy om en gammal gosse känner sig ensam och öfvergifven då hans hår börjar bli grått huru mycket mera så en flicka, äfvenså gläder det mig att höra att du är väl fixed har hus med tre rum, två kor m.m.

Jag måste ha sett din gubbe en hel del då jag var hemma i Rörsvik men jag kan ej minnas honom alls; var snäll och beskrif honom för mig, ful heller vacker, stor heller liten, snäll heller elak, söt heller sur o.s.v. men det är ju dumma frågor, naturligtvis är han både vacker och söt i dina ögon eljest hade du ju icke gift dig med honom.

I alla fall bästa syster, var god och skrif till mig, det är en hel mängd saker som skulle intressera mig som far ej tycker det är värdt att skrifva om, huru är det på Välinge nu? Lefver det gamla herrskapet? Är Sven på Välinge ännu frisk och kry? Är min gamla fästmö Stina på Välinge gift ännu? Och hennes broder lille Anders skomakaren har han lyckats i sina sträfvanden att få sig en maka, var snäll och besvara så många af dessa frågor som du kan samt ett hundra och en andra.

Jag har i år brefvexlat en del med Kusin Anna i Filipstad men hon skrifver bara så korta bref, hon är troligtvis nu och hälsar på i Wäse och Fogelvik och tittar kanske också till dig, hvad tycker du om henne? Jag väntar nu på ett långt bref från henne eftersom hon har lofvat mig komma med nyheter från våra öfvriga släktingar. Idag har regnat hela dagen likaså i går det är någonting ganska ovanligt två dagars regn i början af Augusti. Solsken ena dagen och vackert väder den andra brukar vara regeln här i Juli och Augusti.

Jag vill ej skrifva mera för denna gång om du nu är snäll och skrifver svar snart och skrifver om allt möjligt och omöjligt så kanske jag har något mera att skrifva om nästa gång.

Din tillgifvne broder
Mr. Oscar W. Bye
Twin P.O
Wash.
U.S. America

Oscar Byes brev handlar som synes också om andra människor som han för alltid lämnade när han emigrerade, och som han inte glömde. Tonen i brevet vittnar också om hur syskon för över hundra år sedan kunde raljera och skämta – även i mogen ålder och med hela Atlanten mellan sig.

Brevet är skrivet på dagen en månad efter Hildurs födelse; postgången måste ha varit snabb, även om Oscar klagar på brevskrivarnas långsamhet. Två år senare, i maj 1898, föddes dottern Edit, och ytterligare två år senare en pojke som dog vid födseln (Maria var då fyrtiosex år), varvid Hildur lär ha anklagat sina föräldrar: ”Varför tog ni inte emot pojken när Gud kom med honom?” Bortsett från hur svårt det måste ha varit att svara på den frågan vittnar den också om att familjen uppfostrade sina barn i kristen anda. Maria och Johannes var kyrkligt engagerade, och när Maria blev sjuk fick döttrarna stå för kyrkkaffet, med vad det innebar av bakning och servering.

Förutom jordbruket, som också innebar sommarvistelse på en ö i Vänern med sommarbete för kor och kalvar, drev Maria köttaffär. Hon lär ha klagat på att Johannes hellre gick omkring i stugorna och hjälpte andra dra köttkvarnen, än att stå i affären och dra hennes kvarn! Hon klagade också på att han varje år köpte blårutigt tyg till flickornas sommarklänningar. Någon enda gång kunde han väl ta rödrutigt. Johannes lovade – och kom hem med blårutigt! Man kan ana lite av samma gnabbiga ton här, som det Oscar visar prov på i sitt brev, men äktenskapet verkar ha varit lyckligt och tryggt; båda hade en sparad slant och det var viktigt för dem att köpa eget hem när de gifte sig och att undvika att bli torpare. Maria dog i bröstcancer 1915, medan Johannes levde till 1923. Så sent som något år före sin död satte han in kakelugn, något som säkert betydde bekvämlighet, värme och status för honom.

Kanske vet någon om husen finns kvar, var Maria hade sin affär och till vilken ö de for om somrarna med sina barn och djur? Allt forslades över i den stora flatbottnade eka som Johannes hade byggt tillsammans med sin bror, en farkost som också användes för familjens försörjning; kalvar togs till slakt i Karlstad direkt från sommarbetet, och fiske bedrevs i alla väder så länge sjön var öppen.

Maria i Rörsvik var min mormorsmor. Hon förefaller ha varit en målmedveten och driftig kvinna som visste vad hon ville och som lyckades med det som är så svårt än idag; att både klara av yrkesarbete och familj och att ändå ha tid och kraft över för ett socialt liv med släkt och vänner.

Maria i Rörsvik. Fotot är taget i Kristiania, dit hennes syster Anna hade flyttat.