Uppgiven fader –
Några anteckningar om en torparfamilj i Gåsborn

Av Bror Hermanson

”1873 Juli 16 – August oäkta – Moder Maria Elisabeth Löfgren, H Egaredotter, Rifallet – Uppgifven fader Drängen Jonas Larsson från Säfsnäs.”

Så står det ordagrant att läsa i ”Utdrag ur 1873 års födelsebok för Grangärde församling i Norrbärkes Prosteri, Westerås Stift, Fahlu Län”.

Vid denna tid var det inte alltid så att ett oäkta barn hade en namngiven fader. Måhända kände prästen i Grangärde, trots situationen, en viss tillfredsställelse över att kunna notera faderskapet. Men vad han kanske inte tänkte på var, att noteringen ”uppgifven” kunde tolkas på olika sätt av framtida läsare.

Vad Maria och Jonas hade för framtidsplaner vid detta tillfälle vet vi inte. Det visste de kanske inte själva, det bara ”blev” så här. Men det skulle visa sig, att ”incidenten” med den oäkta sonen August blev början till en livslång gemenskap för de unga tu.

Inte ”uppgiven”

Ty drängen Jonas Larsson var sannerligen allt annat än ”uppgiven”. Han tog sitt fulla ansvar för ”oäktingen” och ingick senare samma år äktenskap med barnets mor Maria Elisabeth Löfgren. Det äktenskapet blev bestående i mer än 66 år, och paret skulle under de följande sjutton åren komma att välsignas med ytterligare nio barn.

Men låt oss ta det hela från början. Den här berättelsen handlar om Jonas Larsson från Gåsborn i Värmland och hans hustru Maria Elisabeth Löfgren, född i Grangärde i Dalarna men med anor från mannens födelseförsamling. Och till Gåsborn i Värmland skulle paret så småningom komma att återvända för att stanna där för gott.

Jonas Larsson föddes den 20 december 1848 i Skäfthöjden i Gåsborns församling i Värmland, just på gränsen till Säfsnäs i Dalarna. Hans föräldrar var torparen Lars Pettersson och dennes hustru Maria Helena Jonsdotter. Även dessa var födda i grannskapet, fadern 1806 och modern ett år tidigare. Under åren 1828-1848 föddes fyra söner och sex döttrar i torparstugan. Jonas var allra yngst i denna stora barnaskara.

Som så många andra ynglingar på den tiden och i dessa takter fick den unge Jonas ge sig ut i bygden för att försörja sig. Hans äldste broder Lars Petter var 20 år äldre och var den, som kom att ta över torpet efter fadern. För Jonas återstod bara att söka sin bärgning som dräng, något som han säkerligen fått erfarenhet av under sin uppväxt.

Kringflackande drängliv

Redan i november 1864 lämnade den då knappt 16-årige ynglingen Jonas Larsson sitt föräldrahem. Under de närmaste åren förde han liksom många andra drängar ett kringflackande liv, för hans del dock uteslutande i det allra närmaste grannskapet.

Hans första arbetsplats blev Torkhusfallet i Gåsborn, där han stannade ett år som dräng hos torparen Erik Bergqvist. Sedan sökte han sig till Tvärälven, där torparen Lars Persson blev hans nye arbetsgivare. Även där blev vistelsen bara ettårig.

På hösten 1866 bar det av tillbaka till Skäfthöjden, där Jonas äldste broder Lars Petter Larsson året före hade övertagit torpet vid föräldrarnas flyttning till Gåsbornshyttan. Jonas blev nu dräng hos sin storebror Lars Petter och svägerskan Johanna Larsdotter.

Två år som dräng hos brodern, svägerskan och deras sju barn var tydligen nog. Jonas lämnade Skäfthöjden på hösten 1868 och sökte sig åter till Tvärälven, där torparen Per Gustaf Kock blev hans uppdragsgivare den här gången.

Jonas stannade två år i Tvärälven, men sedan blev längtan efter släkten kanske ändå alltför svår. Eller var det måhända chansen att för första gången få arbeta utanför födelseförsamlingen som lockade? Samtidigt som hans husbonde Per Gustaf Kock med familj flyttade till Skäfthöjden följde Jonas med storebror Lars Peter och dennes familj, när de flyttade till Holmsjöhöjden på hösten 1870. Det var en flyttning på bara ett par kilometer men till en annan socken och ett annat län, Säfsnäs i ”Falu län”.

Efter fem år i Säfsnäs återvände Jonas Larsson till sin födelseförsamling Gåsborn i Värmland. Men mycket hade hänt under dessa år. Nu var han inte längre ensam…

Det är intressant att notera, att Jonas Larssons flyttningar utan undantag ägde rum i slutet av oktober i samband med den s k friveckan, då tjänstefolket efter skördetidens slut hade en ledig vecka för rekreation och nöjesliv, och även för att byta anställning. Just den 24 oktober var ju ordinarie flyttningsdag enligt den då gällande legostadgan.

Den nya pigan

Men tillbaka till Holmsjöhöjden i Säfsnäs. På hösten 1871, när Jonas hade tjänat ett år som dräng hos brodern, kom en ny piga till torpet. Det var den 22-åriga Maria Elisabeth Löfgren från finnmarksbyn Rifallet i grannsocknen Grangärde, som nu för första gången lämnade föräldrahemmet för att försörja sig på egen hand. Hennes vistelse i Holmsjöhöjden skulle visa bli helt avgörande för den då 23-årige drängen Jonas Larssons fortsatta tillvaro.

Men Maria Elisabeth Löfgrens karriär som piga blev inte särskilt långvarig. Efter ett år i Holmsjöhöjden återvände hon i slutet av oktober 1872 till Grangärde. Som så många andra unga pigor på den tiden hade hon ”råkat i olycka”, och närheten till den värmländske drängen Jonas Larsson tycks därvid ha haft en avgörande betydelse…

Pigan från Grangärde skulle komma att bli en av huvudpersonerna i den fortsatta berättelsen om drängen Jonas Larsson och hans liv, varför det kan vara av intresse att känna till något om hennes bakgrund. Låt oss därför följa hennes släkttrådar några generationer bakåt i tiden. Där finns inslag av såväl finska invandrare som valloner.

Maria Elisabeth Löfgren föddes den 16 mars 1849 i Rifallet i Grangärde finnmark i Dalarna som det tredje barnet i en stor syskonskara. Hennes föräldrar var hemmansägaren Sven Löfgren, född 1810, och dennes 14 år yngre hustru Anna Larsdotter.

Sven Löfgren kom ursprungligen från Gåsborn i Värmland, där fadern Petter Jansson Löfgren var torpare och klensmed vid Älvsjöhyttan. Hans mor Lisa Larsdotter Ågren kom från värmländska Lungsund. Sven Löfgren hade på sin farfars sida anknytning till den finska Sarve-släkten och på sin farmors sida till vallonsläkten Hero(u).

Maria Löfgrens mor Anna Larsdotter hade på fädernet sina rötter i Rifallet, Tolsberg och andra finnmarksbyar i Grangärde församling. Även på mödernet hade hon finska anor, men dessa fanns i grannförsamlingen Säfsnäs.

Ärftlig belastning?

När pigan Maria Löfgren ”råkade i olycka” under sin allra första pigtjänst var hon förvisso inte den första i släkten, som drabbades av detta öde. Så hade exempelvis hennes farmor Lisa Larsdotter Ågren, trots att hon i husförhörslängden antecknades som ”ofärdig”, som änka och vid 46 års ålder fått sin ”oägta doter” Emma Sofia. Och denna Emma Sofia fick sedermera vid 24 års ålder den oäkta sonen Johan Viktor…

Dessutom hade Maria Löfgrens mor Anna Larsdotter före sitt äktenskap den oäkta dottern Johanna Vilhelmina, som alltså var Marias halvsyster. Denna halvsyster fick i sin tur den oäkta dottern Johanna Mathilda. Vidare hade Marias äldste broder Carl August kommit till världen bara drygt tre månader efter föräldrarnas bröllop…

Därutöver var fadern Sven Löfgren vida känd för sina eskapader av olika slag. Det handlade både om svår misshandel av hästar och om umgänge med traktens kvinnfolk. Prästen gjorde sina kommentarer i husförhörslängderna, bland annat ”Male notus (illa beryktad), gammal lönnkrögare och processmakare”. Och i eftermälet omnämns hemmansägaren i Rifallet fortfarande som ”Värstingen i Finnmarken”…

Hur mycket den unga Maria visste om dessa ”fädernas missgärningar” är inte känt, men en bestämd tilldragelse måste hon ha vetat om och tagit lärdom av. Det var det faktum, att hennes yngre syster Mathilda några år tidigare hade gjort exakt samma erfarenhet av drängar som den hon nu själv hade råkat ut för. Men vad hjälpte det?

Denna Mathilda Löfgren, född i Rifallet 1850, träffade på sin allra första pigplats i Lövsjöhöjden i Säfsnäs på hösten 1867 den tio år äldre drängen Lars Eric Ersson. Det gick som det gick. Efter bara ett år som piga tvingades hon att flytta hem till Rifallet igen. Där födde hon en son, och senare gifte hon sig med drängen. Det blev i hennes fall inledningen på en lång levnadshistoria med ytterligare nio barn. Allra yngst i denna syskonskara var sonen Herman, som skulle långt senare bli författarens far…

Dessa exempel på snedsteg i det förgångna ligger förvisso något vid sidan av ämnet för denna berättelse. Men visst kan man undra, om denna dramatiska historiska bakgrund kunde ses som en ”ärftlig belastning” för den unga pigan från Grangärde.

Tio ”A-barn”

Men tillbaka till Jonas Larsson och Maria Löfgren. Vi lämnade dem, och de lämnade varandra, när Maria tvingades återvända till Grangärde på hösten 1872. Först blev det en ny pigplats i Hyttriset, men i slutet av juni påföljande år flyttade hon till föräldrahemmet i Rifallet. Där födde hon den 16 juli 1873 sin oäkta son August. Som tidigare nämnts tog den ”uppgifne fadern” ansvaret för mor och barn. Några månader efter sonens födelse, närmare bestämt den 28 december 1873, gifte sig Maria och Jonas.

Jonas Larsson stannade kvar som dräng i Holmsjöhöjden. Hustrun Maria och sonen August följde efter redan i slutet av januari 1874. Och där stannade familjen året ut, varefter Jonas fick arbete som dagkarl vid bruket i Tyfors. Där utökades familjen på sommaren 1875 med sonen Adolf. Men redan i slutet av oktober månad samma år lämnade den unga familjen Säfsnäs för gott för att tillträda ett eget torp i Eskilsberg i Gåsborn, nära gränserna till både Dalarna och Västmanland.

Ett märkligt sammanträffande och tillika ett tragiskt människoöde i grannskapet är här värt att notera. I byn Eskilsberg fick Jonas och Maria som grannar bland andra Maria Lena Larsdotter och hennes sex minderåriga barn. Maria Lena var änka efter torparen Per Gustaf Kock, som Jonas hade varit anställd hos som dräng i Tvärälven under åren 1868-1870 men som hade avlidit i början av 1875, bara 40 år gammal.

I sitt torp i byn Eskilsberg blev Jonas Larsson och Maria Löfgren bofasta ända fram till hösten 1891. Under tiden i Eskilsberg utökades familjen med ytterligare åtta barn.

Att få tio barn i familjen var ingen ovanlighet på den tiden. Det märkliga med denna barnaskara i Eskilsberg i Gåsborn var namngivningen. Alla de tio barnen begåvades av någon anledning med förnamn på bokstaven A, nämligen August (f 1873 ), Adolf (f 1875), Alfred (f 1877), Anselm (f 1879), Axel (f 1881), Agnes (f 1884), Albert och Amandus (f 1885, tvillingar), Anna (f 1888) samt Albert (f 1890).

Tvillingarna Albert och Amandus avled redan året efter födelsen. Dödsorsaken var lungsot respektive strypsjuka (difteri). Men alla de övriga åtta barnen nådde vuxen ålder. Namnet Albert återkom senare i barnaskaran, en vanlig företeelse på den tiden.

En jämförelse mellan Maria Löfgrens äktenskap och barnafödande under perioden 1873-1890 och hennes yngre syster Mathilda Löfgrens uppvisar en nästan kuslig samstämmighet. Båda träffade sin ”drömdräng” på sin första pigplats, båda fick avbryta sin pigkarriär efter ett år, båda inledde sitt barnafödande med en ”oäkting” och båda födde tio barn. För Mathildas del inträffade detta under åren 1869-1892, vilket innebar en samstämmighet även tidsmässigt mellan de båda systrarna.

Inte nog med detta. Liksom Maria fick också Mathilda uppleva, att ett barn dog i unga år. Och även här återkom det döda barnets namn längre fram i syskonskaran.

Till Rävåla och Eriksdal

Som redan nämnts stannade den stora familjen i Eskilsberg i sexton år, och under den tiden höll man sig också med ett antal drängar och pigor. En av pigorna i torpet var hustrun Marias yngre syster Anna Lovisa Löfgren, som arbetade där en tid innan hon som så många andra pigor och drängar på den tiden emigrerade till ”Norra Amerika”.

Denna spännande historia ur verkliga livet kan göras lång. Men här skall bara i korthet konstateras, att torparen Jonas Larsson och hans stora familj flyttade till ”Räfola (Rävåla) i Gustafsströms Rote” på hösten 1891. Där övertog sonen Alfred Jonsson så småningom familjetorpet, när Jonas och Maria efter ett par årtionden flyttade till ett litet torp i Eriksdal (Vitklinten) i samma församling tillsammans med dottern Agnes.

Med vid flyttningen till Eriksdal var även gossen Gustaf Albert, född år 1910 under tiden i Rävåla som oäkta son till dottern Agnes och med ”okänd fader”. Agnes hade alltså mött samma öde som hennes mor och mormor samt två mostrar före henne!

Sina sista årtionden tillbringade Jonas Larsson och Maria Löfgren i sin lilla torpstuga i Eriksdal, och de uppnådde båda en aktningsvärd ålder. Jonas hann fylla 91 år innan han dog i januari 1940, och paret hade också fått uppleva 66-årsdagen av sitt bröllop. Jonas följdes i juli samma år av hustrun Maria, som även hon blev 91 år gammal.

Jonas och Maria har fått sin sista vila på den vackra kyrkogården vid Gåsborns kyrka.

Det lilla vackra torpet Eriksdal i Gåsborn, där torparen Jonas Larsson
och hans hustru Maria Elisabeth Löfgren tillbringade de två sista
årtiondena av sitt liv. Fotografen okänd.

Källor:

Husförhörslängder, födelse- och dopböcker, lysnings- och vigselböcker, in- och utflyttningslängder samt död- och begravningsböcker för Grangärde och Säfsnäs församlingar i Kopparbergs (Falu) län jämte Gåsborns församling i Värmlands län.