Historien om ett porträtt
Av Carl Henrik Höljfors
Släktforskning kan börja på många sätt. Jag fick överta en del släktutredningar av min farfar som i sin tur fått en del material från sin barndomsvän arkitekten och hembygdsforskaren Lars Bäckvall. Han forskade om Klarälvdalen och då mest om sin hemsocken Dalby. Det feta pastoratet var Ekshärad, sätet för kyrkoherden i Älvdals församlingar. Där hade man råd att hålla informator till barnen och att skicka dem vidare för utbildning i Karlstad och sedan till något universitet. Den möjligheten hade inte komministrarna i Dalby och Norra Ny.
Gottlund påpekar i sin dagbok att prästerna där uppfostrade barnen att bli bönder. Komministern i Dalby Dionysius Johannis Chenon (1746-1806) lät således bara ett av barnen studera, vilket förklarar att han nu har många ättlingar i Dalby socken, eller med rötter i den bygden. Många där har också forskat bakåt till Dalbyprästens morfars farfar, den invandrade ”fransosen” Påke Harnesktryckare, som var verksam vid kronobruket i Fors (nuvarande Storfors) och i Filipstad under 1600-talets första decennier.
Släkten Chenon och ursprunget
Sonen till harnesktryckaren var borgaren och rådmannen i ”Philippistad” Denis Påkesson, eller som han med ett latiniserat namn kallas i ett gravkväde: Dionysius Paschilius. I gravkvädet skaldar utnämnde biskopen i Göteborg, filipstadsfödde Johan Tingvall om Påkesson:
”Sin härkomst kunde han av Frankerriket leda
men var ej mindre än i franska seder lärd
han visste inget av falskhet eller flärd
han hölt sitt ord i alla tider reda”.
Två av Påkessons söner blev kyrkoherdar – Johannes Dionysius i Kila och Dionysius Dionysii Chenon i Filipstad. Den senare hade 13 barn, vilket gör att återfinnes i många släkters antavlor. Han levde mellan åren 1676-1740. Vår mest berömda författarinna Selma Lagerlöf har honom bland anfäderna. Likaså författaren och politikern Magnus Crusenstolpe, känd från de Crusenstolpeska kravallerna, ett upplopp i Stockholm 1838 som orsakades av att Crusenstolpe dömdes till fängelse för majestätsbrott. Brottet var att han beskyllt Karl XIV Johan för sabbatsbrott. Kungen hade undertecknat en utnämning på en söndag. Crusenstolpes släktskap går på mödernet via släkterna Nymansson och Grave.
Magnus Jacob Crusenstolpe är möjligen den som är ansvarig för mytbildningen om Chenons franska adelskap. Han skrev en kortroman Denis från Normandie om en fransk adelsman som flyr undan förföljelse och slutligen hamnar i Filipstad. Enligt en uppgift i J. Johanssons Ur Noraskogs arkiv skulle ”urchenonen” ha kommit från Saint Denis. I en tidningsnotis för många år sedan uppmärksammade jag att tonsättaren Emil Sjögrens änka, bosatt i Paris sedan många år, och själv Chenonättling, ansåg att släkten kom från trakten av Angoulême. Inte långt därifrån, åt Biscayahållet, finns ett samhälle Chenon och det kan ju vara grunden till hennes hypotes. Ursprunget kan ändå vara trakterna av Liège, som för de flesta vallonsmederna. Denna tolkning diskuteras av Kjell Lindblom i en artikel i Släkthistoriskt Forum 1999:5.
Släkttraditionen talar om ett adligt vapen, två blå duvor på en sköld av silver, som skulle ha brutits i två delar.
Porträttet
Nu till porträttet av Dionysius Dionysii Chenon. Det är ett kopparstick varav ett exemplar ägs av en son till den, som jag tror, siste bäraren av namnet Chenon i Sverige. Hon hette Birgit Chenon, skådespelerska och kanske ihågkommen av någon som recitatris i radion under 40-talet. Sticket är enligt svenskt Biografiskt Lexikon utfört av Carl Erik Bergqvist. Denne arbetade åt Vetenskapsakademien 1739-1778, bl. a. som illustratör åt Linné. Porträttet har i sin underkant en delad sköld med en duva och en fransk lilja. Vidare en text författad av kyrkoherde Nils Jacob Nymansson, där det sägs att bilden är ett självporträtt av vår filipstadsprost. Det är nog möjligt. Enligt herdaminnet var han en händig man, som själv tillverkade ”ackurata ur”.
Historien om det franska adelskapet kan eventuellt förklaras av detta sköldemärke som eventuellt är ett sigill. Lennart Geijer skriver i sin bok om släkten Geijer att en gam på släktsigillet (ty Geier) lett till spekulation om ett möjligt tyskt adelskap, troligen helt utan grund.
Kyrkoherde Dionysius Dionysii Chenon (1676-1740).
Porträttet tillhör Anders Ohberg, Solna.