1998_4

Mörk jul i Grums 1824 med Ljusa stjärnan

Av Bernhard Granholm

Från flydda tider berättas ibland om seden med att bära kring den sk “ljusa stjärnan”. En del berättelser säger att detta brukade inträffa kring Lucia, andra att det var kring Trettondedag Jul. I Grums finns det dokumenterat att Ljusa stjärnan bars omkring på juldagen.

Det var närmare bestämt juldagen 1824. Dokumentet där detta står att läsa återfinns bland protokollen i domboken från Grums härad och orsaken till att det finns skrivet där är att det från början glada och uppspelta julfirandet den juldagen spårade ur och ändrade i något förskräckligt. Här en sammanfattning av de protokollförda förhören och vittnesberättelserna. Dessa divergerar visserligen i detaljer men sammantaget kan man konstatera att följande hände.

Att åstadkomma nöje

På juldagskvällen klockan nio eller tio beslöt sig sju personer, av dem en kvinna, pigan Sophie Sewerin, och resten medelålders och yngre män, för att enligt ett vittnesmål “efter en gammal plägsed, med sång, under högtiden åstadkomma nöje” gå med Ljusa stjärnan i Portilla i Grums.

Stjärnan var förfärdigad av oljat papper och upplyst av tre ljus. Pigans bror Sewerin Cawallin, som var soldat vid Värmlands regemente, spelade fiol. Man gick runt i gårdarna för att sprida glädje men också för att “bliva undfängnade”, vilket man enligt vittnesmålen blev. Protokollet säger rakt på sak att man var “av starka drycker överlastade”.

Man kom så småningom till Cawallins bostad. Denne hade lovat att spela till dans hos en granne på kvällen och beslöt skilja sig från de andra. Han tog fiolen med sig och gick in. Han hade troligen även tagit med sig stjärnan. Efter en stund kom han ut igen. Målaren Pettersson från Grava, som ägde stjärnan begärde att få den, till vilket Cawallin nekade.

Det uppstod bråk. Det är oklart hur bråket började. Ett par vittnen uppger att Pettersson och bonden Anders Göransson hade ofredat Sewerins syster. Enligt en annan uppgift skall detta ha skett när hon sökte skilja de bråkande åt. Det hela slutade med att Sewerin, enligt egen uppgift för att freda sig, tog ett vedträ och slog Göransson i huvudet över ögat med det så att denne blev liggande sanslös.

Göransson togs om hand och blev sängliggande. Provinsialläkaren Per Sundberg besökte honom den 28. Göransson behandlades med blodiglar och kalla omslag. Den 29 avled han 40 år gammal. Obduktionen uppenbarade en spricka i pannbenet samt blodutgjutning i hjärnan.

Liv sitt mista

Den 17 januari sammanträdde man till urtima ting i tingsstället vid gästgivargården Lillnor. Dagen därpå faller domen. Utslaget lyder:

“Fördenskuld och med stöd av 24 kapitlet 5 och 9, Missgärningsbalken förklarar urtima häradsrätten, det bär soldaten Sewerin Cawallin för det å Anders Göransson i bråd skillnad förövade dråp, liv sitt mista, samt herr professorn Sundberg av gods hans gottgöras för dess resekostnader efter den räkning som av Kungl. Sundhetskollegium godkännes”.

Utslaget underställs Svea hovrätt. Jag har inte följt upp hur fallet behandlades i hovrätten. Straffet har uppenbarligen lindrats avsevärt. Sewerin blir i vart fall inte avrättad. Han är gift redan vid händelsen ifråga med Maria Herlechsdotter. De har en dotter och får ytterligare en 1828.

Kommentarer

Det var inte ovanligt att dödsstraff ändrades, oftast till fästningsarbete. För Cawallins del torde det ha rört sig om ett straff på två år. Förmodligen har Göranssons agerande vägts in i bedömningen. Hovrätten hade ju då som nu större tillgång till juridisk expertis än de regionala rätterna. Det kan inte förnekas att det är på grund av de tragiska händelserna med referat i domböcker man kan få upplysning om vardagshändelser. Med all säkerhet hade man gått runt med den Ljusa stjärnan 1823, 1822 och bakåt i tiden, men det finns det förmodligen inget nedtecknat om.

Värmlands Släktforskarförenings hemsida