1998_2

Sven Renström –
stor man i Göteborg men bortglömd i Värmland?

Av Peter Funke

År 1997 återinvigdes Renströmska bad- och tvättanstalten i Göteborg efter ett omfattande restaureringsarbete som kostat över 100 miljoner kronor. Därmed har en kulturskatt räddats, och efter åratal av förnedring som bland annat bilverkstad har Renströmska återuppstått i sin forna glans.

Det var 1876 som Renströmska badet invigdes, och det ansågs på sin tid vara det främsta i Norden. År 1903 eldhärjades badinrättningen varvid stora delar av byggnaden förstördes. tre år senare återinvigdes badet och var sedan i drift till år 1956 då Valhallabadet stod klart. Därefter började Renströmskas år i glömska, men nu står alltså badet klart, återställt i 1906 års skick.

Renströmska badet i Haga var en av fyra badinrättningar i Göteborg som möjliggjorts genom en donation från handelsmannen Sven Renström. Renströmska sanatoriet är en annan institution som bär hans namn och i denna donatorernas stad är Sven Renström en av de största. Som tack för detta har Göteborgarna döpt såväl en gata, en plats och en park efter Sven Renström. Man kan alltså påstå att Sven Renström ännu idag är en hågkommen man i Göteborg medan hans minne bleknat bort i Värmland, trots att det var där hans vagga stod.

Värmlandsnäs är rikt på gods och herrgårdar, men gården Uggleberg i Huggenäs är inte någon av de mest anrika. Gården omnämns vid sitt nuvarande namn först år 1715, och det är förstås förknippat med släktnamnet Uggla, en talrik och framgångsrik släkt på Näset. På 1790-talet hette Ugglebergs ägare Jakob Adolf Fleetwood och hans hustru var Eleonora Uggla. Som inspektor på godset verkade Anders Renström, gift med Elisabet Rudberg från Botilsäter. Den 4 februari 1793 nedkom Elisabet med Sven, parets andra barn i en syskonskara på sju.

Nu hann Sven Renström inte riktigt bli bygdens store son – redan i hans första barnaår flyttade familjen till Bolstad på Dal. Där kom han att växa upp. Senare skulle han i sitt testamente nämna ungdomen i Bolstad som en lycklig tid, och han glömde heller inte bort att skänka en avsevärd slant till sin uppväxtsocken.

År 1808 blev den sextonårige Sven kolskrivare åt brukspatron Leonard Magnus Uggla på Svaneholm i Svanskog, något som skulle komma att ha stor betydelse för Renströms fortsatta bana. Men snart var det dags för ett nytt steg i karriären – Ugglas svåger grosshandlare Carl Fredrik Waern i Göteborg, även han nu hågkommen som en av stadens stora, upptäckte ynglingen Svens talanf och anställde honom i sitt företag som huvudsakligen sysslade med järnexport.

Sven var dock en framåt ung man, och år 1816 var han redo att bli sin egen. Tjugotre år gammal startade han det egna företaget vars inriktning var export av järn och trä. Företaget utvecklades snabbt och blev snart ett av de mest betydande i branschen, säkert bland annat tack vare att C F Waern kom att gynna sin unge skyddsling genom att bli kund hos honom – förmodligen ett samarbete som gagnade båda parters intressen. Dock ansåg Renström själv att den värdefullaste hjälpen kom från patron Uggla på Svaneholm, något som senare skulle komma att återspeglas i testamentet.

Långt senare, år 1843, lät Renström sin kontorschef Peter Hammarberg ingå som kompanjon i firman, och företaget ändrade då namn till Sven Renström & Co. Möjligen var Sven Renström nu något mättad på sitt företagande för han lät sina medarbetare ta över alltmer av firmans skötsel. Det betydde dock inte att Sven slog sig till ro, utan han började nu i stället ägna sig åt offentliga uppdrag. Han invaldes i flera betydande styrelser och var även riksdagsman en tid.

Ungkarlen Sven Renström var trots sin rikedom en sparsam man som levde enkelt. Han ansågs vara en hård och drivande arbetsgivare som krävde mycket av sin personal. Kanske var Renströms sätt att arbeta nära produktionen ett arv från fadern, inspektoren/gårdsfogden? Fredberg tecknar något av en nidbild, en “mångmiljonär som med dinglande gång och besynnerliga armrörelser vandrade på Göteborgs gator, ful som en apa”, kanske “på väg till sin brädgård i Masthugget … för att hålla räfst med klampare och inspektorer”. I rättvisans namn framhåller dock Fredberg även Renströms stora duglighet.

När Sven Renström avled den 26 juni 1869 uppgick boets behållning till 2 871 128 riksdaler, en stor förmögenhet på den tiden. Det vackert textade 28-sidiga testamentet, slutdaterat den 29 maj 1868, inleds med orden: “Då jag genom omtanke, flit och arbetsamhet lyckats förvärva en nog betydlig förmögenhet…”, knappast ett överdrivet påstående!

Renström testamenterade minst 500 000 rdr till brodern August, medan den avlidna systerns efterlämnade make C W Hammarlind fick nöja sig med årlig pension av 900 rdr. Även annan släkt i Värmland blev ihågkommen i testamentet, dock ingen namngiven. Vidare tillföll minst 200 000 rdr den forne välgöraren Leonard Magnus Ugglas arvingar – Sven Renström ger i testamentet Uggla äran av att han kom att frångå bruksyrket och ägna sig åt handel, och Uggla hade dessutom hjälpt Renström med viktiga kundkontakter. Renström kom även ihåg sin uppväxtort Bolstad med 10 000 rdr, medan Svanskog fick 5 000 till inköp av en ny prästgård. Carlstads Högre Elementarläroverk begåvades med 15 000 rdr till en stipendiefond, tydligen med anledning av att en av Renströms bröder utbildats där.

Mest pengar, en och en halv miljon kronor, gick dock till staden där Sven Renström varit verksam, och fondens sinnrika utformning har betytt att den under lång tid kommit att lämna en betydande avkastning till behjärtansvärda ändamål i Göteborg – alltifrån utveckling av handel till hälsovård och till stadens förskönande.

Värmlands Släktforskarförenings hemsida