1998_1

Förvärv av fast egendom

Av Sten Nyborg

Kravet att få förvärvet av fast egendom godkänt av rättsliga myndigheter fanns föreskrivet i våra äldsta lagböcker såsom Magnus Erikssons landslag. I 1734 års lag fastställdes ett lagfartsförfarande som kom att gälla ända till förordningen av den 16 juni 1875.

Uppbud stadgas

I 1734 års lag stadgades att tre ”uppbud” skulle föregå utfärdandet av fastebrev. Genom uppbudet skulle köpet bli kungjort och eventuellt klander mot köpet kunna väckas. På landet skulle uppbuden ske på tre på varandra följande lagtima häradsting. Köpet blev ”lagståndet” om klander ej hade inkommit inom ett år efter sista uppbudet, efter år 1800 dock å närmaste ting efter sista uppbudet. Vid första uppbudet skulle köpebrev i rätten offentligt uppläsas och intas i protokollet. Från början hade uppbudet införts för att göra det möjligt för släkten att utöva sin bördsrätt med avseende på jorden. För ärvd fastighet fordrades ingen ansökan om lagfart.

Lagfart ska sökas

Enligt 1875 års lag skulle varje köpare på landet söka lagfart, inom sex månader sedan ”fånget” skett, hos underrätten i det område i vilket egendomen låg. Därvid skulle köpebrevet uppvisas och offentligt uppläsas. Var detta ej avfattat enligt lag avslog rätten genast ansökan. Vidare skulle bekräftas att säljaren, fångesmannen, i sin tur hade kommit i lagligt besittning av egendomen. Kunde det sistnämnda ej styrkas förklarades ansökan vilande.

Ett exempel

Min morfar, August Westlund, (1845-1932) i Berga, Glava, fick sin ansökan om lagfart vilande, då han 1892 inköpt egendomen 75 öre skatt av hemmanet Fjäll i Glava, vars ägare August Frisk befann sig i Dakota, USA. Ansökan om lagfart inlades av någon anledning först den 9 april 1894 till lagtima hösttinget med Gillbergs härad vid tingsstället Häljebol av ombudet kyrkovärden Johannes Andersson i Löfås. Rätten fattade där samma dag sitt beslut och åberopade den ovan nämnda paragrafen (§ 7) om ansökans vilande. Ett mycket omständligt förfarande vidtog därefter enligt paragrafen 10 i lagen. En kungörelse som bekantgjorde köpet skulle tre gånger med en månads mellanrum, dels införas i ”allmänna tidningar”, och dels uppläsas i häradets kyrkor.

Köpet klart flera år senare

Ansökan fullföljdes först vid hösttinget den 22 december 1905. Efter sista kungörelsen kunde klander resas inom fem år. Nämndemannen Olof Byström i Sebbenebyn, som förde Westlunds talan, kunde enligt protokollet styrka ”att berörda kungörelse blifvit såväl införd i Post- och Inrikes Tidningar N:o 42A för Måndagen den 20 Februari, N:o 69B för Torsdagen den 23 Mars och N:o 93B för Måndagen den 24 April, allt år 1899, som och upplästs i Gillberga församlings kyrka Söndagen den 19 Februari, den 19 Mars och den 23 April, i Långserud församlings kyrka Söndagarna den 5 Mars, den 9 April och 21 Maj, i Stafnäs församlings kyrka Söndagarna den 19 Februari, den 19 Mars och den 23 April, i Högeruds församlings kyrka Söndagarna den 19 Februari, den 26 Mars och den 30 April, i Glafva församlings kyrka Söndagarna den 19 Februari, den 19 Mars och den 23 April, i Wärmskogs församlings kyrka Söndagarna den 19 Mars, den 30 April och den 11 Juni samt i Svanskogs församlings kyrka Söndagarna den 19 Februari, den 26 Mars och den 30 April, allt äfven år 1899.

Men det var inte tillräckligt utan dessutom åberopades ett intyg av häradsskrivaren i Södersysslets fögderi, Harald Forsgren, att Westlund under åren 1900-1905 var upptagen i mantals- och taxeringslängden för Glava som ägare av egendomen i Fjäll. Slutligen fanns en skriftlig förklaring från kronofogden i fögderiet, Johan Wilhelm Myrin, att han intet hade att erinra mot lagfartsansökningens bifallande.

Protokollet avslutas med en anteckning om ”att klander i fånget icke blifvit till Rätten instämdt och i dess lagfartsprotokoll antecknadt, samt att ej heller aljest förekommit anledning att annan ägde bättre rätt till fastigheten”.

Lagfart var således beviljad för August Westlund och hans hustru Maria Olsdotter på 75 öre skatt av hemmanet Fjäll nr 1 i Glava socken.


Ur 1734 års lag

Jorda Balk, IV. Cap
Om kiöp, och huru jord å landet, hus, gård, och tomt i staden säljas må

1. §

Säljer man jord sin å landet; tå skal kiöparen inför Rätten, i thet härad jorden ligger, visa kiöpebref sitt, och jorden offenteliga upbiuda låta, på trij almänna Häradsting. Giöres ej å then jord klander, inom natt och åhr, efter tridie upbudet; eller vid thet Ting, tå tridie upbudet sker i then landsort, ther allenast ett Ting hvart åhr hålles; gifve tå Häradshöfding fastebref ther å, med thes namn, häradets och sitt insegel. Ligger thet som såldt är, i flera Härader; tå skal hvarthera upbiudas å rätta Häradsting, och fasta ther å tagas; Varde och fastebref i härads dombok inskrifvit.

Värmlands Släktforskarförenings hemsida