Resa till Säffle 1914
Av Gunnar Jonsson
I samband med pågående bygdeinventering i östra delen av Kila socken, har vi fått ta del av en stor mängd dokument. Ett av dessa är en berättelse om en strapatsrik färd in till staden. Erland Johansson i Harkel, Kärrholmen, skrev följande efter sin mors, Adina Andersson, berättelse:
– – – – –
Detta är upptecknat efter berättelse av Mor som upplevde färden.
En dag i mars så blev det nödvändigt att företaga en färd till Säffle för att handla, min fader hade ej tid företaga färden tillsammans med Mor och för övrigt så kunde det även anses onödigt då hans personliga närvaro ej var behövlig, då däremot mors ärende, bland annat var att prova och köpa en sorgehatt i anledning av morfars död hon hade troligen fått låna denna persedel vid själva begravningen ty dödsfallet inträffade den 11 februari så begravningsakten var redan ett överlevt blad i tiden.
Vädret på morgonen var bra och det var ej på denna tid något ovanligt att färdas den bara 12 km långa från Harkel till Säffle under gynnsamma förhållande även längre sådana färder måste företagas till fots.
Nedfärden gick bra men så slog vädret om och det började snöa och regna om vartannat och nu blev färden strax ett äventyr. Kvinnor på denna tid hade långa klänningar och dito kappor och när dessa dessutom var avsedda till vinterbruk rätt tunga och tjocka.
Första halvmilen hade hon sällskap med en flicka från Svennerud i Björrud sedan var det att traska vidare i den allt mer djupnande snön. Mor hade en paraply med sig i den hängde hon upp det, som var ömtåligt i detta fall sin hatt som ju var ny till att börja med gick det trots sörjan bra men kläderna nedtill blev mer och mer sura till slut långt ovan knä att vandra fram med dessa extra tyngder blev utomordentligt tröttande så hon tyckte att varje steg var ett företag.
Vid avfärden på morgonen blev det dålig tid till att äta även detta ett kruks i händelserna därtill ingen mat vid Säffle tidig avfärd och nu närmade sig kvällen, det gick ej att sätta sig för blötan och kylans skull och hon kunde ej gå in på något ställe för risken att far, som hade sagt att han skulle möta, skulle fara förbi utan att upptäckas.
Vid Delstan då det var som allra mest på upphällning med krafterna kom Karl Andersson från Ström körande skjutsande en predikant som skulle till Takfelterud, han kom snart tillbaka och erbjöd Mor att få åka så tacksam som nu, har mor sagt, hade hon aldrig varit för en skjuts det var så skönt att få vila att det ej kunde beskrivas färden med Karl A. blev ej lång bara några hundra meter ty nu hade Far hunnit fram och färden hem fortsattes med honom, han kunde använda släde och backen var bar på morgonen.
De åkte vägen till Skruvserud varvid de tog av vid Hagen i Kärrholmen. Det fanns kärna i denna tidens människor. Man får betänke att det var ej slut vid hemkomsten då skulle djur och människor ha mat och passning även ett barn på 1½ år sin tillsyn så om det var vila före 10 på kvällen vill nog mycket till.
Upptecknat den 23 mars 1966 av Erland.