1994_3

Fryksände socken under 1600-talet

Av Hans Eriksson

Fryksände socken liksom större delen av Sverige upplever under 1600-talet en omfattande utveckling. Detta trots att de otaliga krigen decimerar befolkningen och tvingar fram stora skatteuttag. Åren närmast före och efter 1630 blir de besvärligaste för allmogen i Sverige. Utskrivningarna till armén är som störst och fler och fler skatter har införts för att bekosta krigen.

Från en skattelängd år 1600 får vi reda på att antalet gårdar i Fryksände detta år är 48 st. 1628 års mantalslängd säger 76 gårdar som har stigit till 96 år 1648, 162 år 1673 och 195 år 1697. Det ger en fyrdubbling av antalet gårdar på hundra år.

Finnar vandrar in

En bidragande orsak till denna ökning är naturligtvis finninvandringen. Första gången finnarna uppträder i mantalslängderna är år 1646. Då redovisas 11 gårdar, 1665 har antalet stigit till 23, 1679 är det 17 och 1697 18 finngårdar. Några exakta uppgifter på antalet innevånare går inte att få. Mantalslängderna redovisar inte samtliga familjemedlemmar och förmodligen inte heller samtliga familjer. Den enda bevarade husförhörslängden, den från 1698, är dessutom i långa stycken oläslig. Ett medeltal på 5 personer per hushåll är kanske rimlig gissning, vilket i så fall skulle utgöra en totalbefolkning i socknen på cirka 1000 personer vid sekelskiftet 1700.

Trots den mycket stora utskrivningen av soldater som äger rum under 1600-talet ökar befolkningen markant under detta århundrade. Orsaken torde vara bättre levnadsvillkor än tidigare, då antalet innevånare varit i det närmaste oförändrarat. En kombination av bättre jordbruksmetoder, bättre tillgång på jord och förbättring av bostäderna verkar vara skälet.

Nyodlingens tid

Från cirka 1580 ser vi att upptagningen av ny mark skjuter fart och pågår, med en kort stagnation 1625-1640 på grund av krigen, med oförminskad styrka under hela århundradet. Den nybrutna marken kan antingen användas till att skapa ett nytt hemman eller utöka befintligt hemmans ägor. Mellan 1580 och 1610 tillkommer ett stort antal nya hemman, medan efter 1610 tillkomsten av nya är mycket begränsad. Sålunda tilkommer under denna tid:

1531 Pedersby (Persby) och Aspa (Aspe)
1583 Kollerud, Ånabol (Ånneby), Molnaryd (Mölnerud), Kielkesryd (Kälkerud)
1597 Önnerud, Smedzby (Smedserud)
1603 Bergeby, Heden (Edet)
1604 Skalleby
1605 Killingerud
1623 kronohemmanet Bergsäng
1635 Wadjetorp skattlägges
1636 Åshagen
1643 Wästanå
1649 Vitsand
1650 Långerud

Invandringen från Finland startar så smått under 1620-talet. Finnarna sökte sig till de stora skogarna i socknens västra delar och sakta växer dessa bosättningar upp till gårdar som skattlägges med början 1644.

Första finska hemman 1644 är Norra Lekvattnet, Södra Lekvattnet, Bredsjön, Runsjön, Ulvsjön, Norra Röjdåsen, Mangen och Gransjön samtidigt som en finne bosätter sig i det redan tidigare befintliga Spettungen. Därefter tillkommer Rattsjöberg, Mulkärn och Vittjärn 1646, Södra Röjdåsen 1650, Röjdoset 1653, Tväråna 1655 och Arnsjön 1657.

Bosättningar fanns också på andra ställen som inte kom att skattläggas som hemman som exempelvis Lillåns och Bastvålen cirka 1656, Rörkullen cirka 1662. Periodvis låg flera av dessa hemman öde men de allra flesta fortlever in till våra dagar.

Kor och hästar men få svin

Vill man få en uppfattning om levnadsvillkoren kan man lämpligen studera boskapslängder och tiondelängder. Båda var förteckning över erlagd skatt. Boskapslängderna upprättades 1626-1641 men finns endast bevarade för sju av dessa år. I boskapslängderna redovisas djurinnehav samt total utsädesmängden gård för gård.

1626 års boskapslängd i sammandrag
Hemman Antal gårdar Åker i ha Antal kor Antal djur totalt
Rådom 2 3 1/2 16 52
Smedsby 2 1 10 35
Östmark 5 3 1/2 22 51
Sörmark 4 3 1/2 24 59
Millmark 2 2 1/2 17 63
Wadje 5 5 28 96
Överbyn 5 4 37 105
Killingerud 1 1/2 5 15
Gunsjögård 2 1 18 63
Åsteby 4 2 1/2 13 51
Fensbol 3 4 1/2 23 64
Kollerud 1 1 1/4 8 30
Önnerud 2 2 1/2 16 48
Wasserud 2 2 12 28
Bergeby 2 3/4 8 21
Skalleby 1 1/2 8 21
Torsby 2 2 1/2 19 64
Utterbyn 3 3 1/2 17 62
Persby 2 1 1/2 6 23
Ånnebol 1 1/2 5 8
Kälkerud 1 1/2 4 13
Stensgård 4 3 1/2 15 48
Röbjörkeby 3 2 1/4 11 34
Önneby 2 1 1/2 7 38
Mölnerud 1 3/4 4 13
Heden 1 3/4 6 28
Wästanvik 4 3 16 67
Svenneby 3 4 20 69
Bada 7 4 34 152

Medelbonden hade 5-6 kor, en häst, någon kviga samt 3-4 får och getter. Antalet svin var mycket litet, endast cirka 1 i medeltal. Utsädesmängden ligger runt 2 tunnor, vilket motsvarar cirka 1 hektar åker. Förmodligen är uppgifterna om utsädesmängd inte tillförlitliga. En annan beskrivning några år senare ger en bild av större åkerareal och denna torde vara korrektare.

Tiondelängden 1626 bärgad skörd
Hemman 1620 1641
Bada 37 44 1/2
Svenneby 2 42
Wästanvik 19 1/2 42 1/2
Torsby 17
Skalleby 7 1/2 12 1/2
Bergeby 5 1/2 9
Önnerud 20 1/2 16
Wasserud 11 1/2 9 1/2
Rådom 26 42
Smedsby 12 24
Sörmark 20 33
Millmark 34
Östmark 15 1/2 29 1/2
Killingerud 5 1/2 11
Gunsjögården 12 21
Överbyn 33 57
Åsteby 19 1/2 35
Fensbol 28 1/2 34
Kollerud 10 9
Utterbyn 28 1/2
Persby 9 17
Röbjörkeby 10 1/2 9
Ånnebol 4 2
Kälkerud 4 3 1/2
Stensgård 22 14,4
Mölnerud 7 1/2 3 1/2
Önneby 15 13
Oleby 17 36 1/2
Heden 4 11 1/2
Wadje 28 1/2 49
Bergsäng 13
Prästbol 12
Wadjetorp 8

Totalt för hela socknen ger detta 80 gårdar med 488 kor och 1421 av samtliga kreatur. Den relativt ringa åkerarealen och det stora djurinnehavet ger ett intryck av att man satsade på boskapsskötsel framför åkerbruk men åkerarealen är i ständigt växande på de flesta hemman. Varken djur- eller markinnehav är särskilt jämt fördelade bland gårdarna. Det verkar som om det var jämnare fördelat under 1500-talet. Jöns Markusson i Fensbol brukade hela 2 1/2 ha, 14 kor och 21 övriga kreatur och med denna förmögenhet får han betraktas som Fryksändes mest förmögna bonde.

Anmärkningsvärt i övrigt är att den ena av gårdarna i Önnerud, som skattlades i slutet av 1500-talet, redan efter cirka 30 år är en av de rikaste i socknen. Nybyggaren hette Erik och han har vid denna tid 1 1/2 ha åker, 10 kor och 27 övriga kreatur. Hans son Jon i den andra gården besitter 1 ha, 6 kor och 5 övriga djur. Önnerud skattlades som 1/4 skattehemman men blev förmedlat först till 1/3 och sedan till 1/2 skattehemman på grund av sin snabba utveckling. Den allra största delen av Fryksändes hemman förblir vid det hemmantal man satt från början.

I detta läge skulle det vara bra att se i tiondelängden från 1626, att se den skörd man bärgar på sina åkerarealer. Tyvärr saknas tiondelängder från åren 1621-1640. Se ovanstående tabell.

Enhet genomgående är skäppor. En skäppa är 21 liter spannmål. De förekommande posterna är malt, havre och råg. Jämförelser mellan dessa båda längder kan vara vanskliga, då man inte vet om det var goda eller dåliga år. 1641 verkar vara ett ganska bra år (1645 ger dock mycket bättre skördar) och 1620 verkar också vara över genomsnittet.

En märklig observation, som man kan göra av materialet ovan, är att de flesta hemman ökat sin avkastning högst betydligt, medan de övriga stått nästan stilla eller till och med minskat.

De hemman som gått dåligt är dessutom belägna i ungefär samma trakt. Önnerud, Wasserud, Kollerud, Röbjörkeby, Ånnebol, Kälkerud, Mölnerud och Önneby gränsar till varandra. För några av dem kan den stora knektutskrivningen vara en förklaring, till exempel Ånnebol och Röbjörkeby, men inte för andra. Tendensen är lika under en följd av år. Dominerande enskild person är den förut nämnde Jöns Markusson i Fensbol med 18 skäppor 1620 och 15 1/2 1641 (men 30 skäppor 1645).

Långt in på 1900-talet var småbrukarens arbete slitsamt vanligen utan maskinhjälp. Bilden är från Fensbol norr Torsby år 1935. Fr v Åke Hedlund (?), Maria och Axel Persson. Foto: Harald Persson.