En krämargosses öde uti Hjo

Av Lars Gunnar Sander

Onsdagen den 2 maj 1792 stod två krämargossar inför rådhusrätten i den lilla staden Hjo. Den ene var Lars Wennerberg från Karlstad, 14 år, och den andre, Hans Hagerbeck från Falköping, 13 år gammal. Dagen innan hade de på en gata i staden mött gossen Jonas Svensson från Baggedammen i Fröjereds socken, som kallat Hans för ”krokrygger”.

Lars Wennerberg ogillade tydligen att man drev med kamratens lyte, för han slog till Jonas Svensson på munnen så att blodvite uppstod. Krämargossarna blev genast gripna av stadsbetjänten och inför rätten yrkade nu stadsfiskalen Petter Kullberg laga ansvar, Hagerbeck blev frikänd med Wennerberg befanns skyldig utan omsvep.

Eftersom han var omyndig, klen till växten, ganska fattig och utan fader eller beskydd, så bad han rådhusrätten om att få ett lindrigt straff. Domstolen konstaterade också att Wennerberg var liten och klen till växten och dömde honom att under stadsfiskalens tillsyn bli risad av profossen vid rådhusdörren. Enligt saköreslängden torde domen omedelbart ha blivit verkställd.

Vem var denne försvarslöse karlstadsyngling, som på detta nesliga sätt blev avstraffad långt hemifrån? Kanske han med tiden blev en aktad borgare hemma i Karlstad?