2009_23

Där finnar bröt och röjde…

K-G Lindgren i Säffle har gett ut sin andra bok, “Där finnar bröt och röjde…”. Han banade 1997 väg med “Gränsjösätrane – en tvåhundraårig epok” som också kom till för att spåra sina finska rötter.

Nu är alltså K-G framme igen. Han är född och uppväxt i byn Grännsjön på Älgå Finnskog och är en synnerligen engagerad och hängiven medlem i Älgå Hembygdsförening. Han har genom sin noggranna forskning spårat sitt ursprung 371 år tillbaka i tiden, till 1638 i Savolax i sydvästra Finland.

Där har han sina rötter och därifrån utvandrade omkring 1640 de första finnarna till hans Gränsjötorp, lockade av kung Karl IX om “sex skattefria år”. Finnbygdens kultur och egenart har sin givna plats i K-G Lindgrens hjärta. Han beskriver själv att hans tankar ständigt är på vandring när han om somrarna som en sökare vandrar omkring i rötterna efter de gamla finntorpen – utan att veta v a d han egentligen söker. “Bara att det är något”, som han uttrycker sig.

Ingenting lämnar honom oberörd. Han kan sätta sig ner på ett odlingsröse och i sakral tystnad visa sin vördsamhet och ödmjukhet för “vad som en gång röjts och med svett och tårar odlats. Ödmjukhet också för det historiska perspektivet, medveten om vår egen tids lilla betydelse”.

Här får jag utrymme för förmågan att sätta min fantasi och tankeverksamhet i rörelse. Men för djupa känslor och tankar om en tid som för alltid ligger bakom oss och sannolikt aldrig kan återskapas, konstaterar han också. Han citerar den finske skalden Johan Ludvig Runebergs i dikten “Fänrik Stål”:

“Till flydda tider återgår min tanke än så gärna mig vinkar från förflutna år så mången vänlig stjärna”.

Finnskogen och kyrkan och dess präster genom åren är intressanta avsnitt i boken. Vid tidpunkten för Södra Finnskogens kolonisering av finska invandrare i slutet på 1630-talet låg kyrkan i Gladhafors, idag benämnd “Fors”.

Södra Finnskogen är geografiskt den sydostligaste delen av Glava socken. Den utgör den del av socknen som på 1600- och 1700-talen i huvudsak exploaterades av finnar och finnättlingar.

I centrum ligger K-G Lindgrens sedan många år “eget” Gängene, med både den första och största bosättningen i området och efterhand en given samlingsplats i bygden. Inte för inte valde K-G Lindgren själv här platsen för sitt boende sommartid. Här kunde han inandas den rätta atmosfären för sitt ursprung. Glava socken – med belägg från 1503 – ligger väster om Glafsfjorden i Gillberga härad och begränsas i norr av Älgå socken, i väster av Sillerud, i söder av Långserud och i öster av Stavnäs socken.

Boken “Svenska ortsnamn” beskriver namnets ursprung “Gladhavall-våll” till älvnamnet “Gladh” och valder (gräsmark). Enligt andra språkforskare är detta inte adekvat.

En språkforskare vid namn Sahlgren hävdar att sjöarna Stora Gla, Övre Gla och Glafsfjorden en gång gick under det gemensamma namnet “Gladh”. Gladhavall skulle enligt denne forskare ursprungligen betyda “vallen mellan de två största och viktigaste sjöarna Gladh”. Glava skulle enligt samme forskare kunna betyda “Gladhbornas vall” (eller “kyrkvall”). Själva kyrkplatsen kallades Gladiswall (Gladisvall). 1827 restes en minnessten av kyrkans tillkomst. Stenen bär inskriptionen “Gladhewells Munke Kyrka. Bygdes År 1131. Trotsat 6 sekler”. Ytterligare en inskription berättar att “Här Stod Templet i Gladiswall. Snart har ett Århundrade framgått öfwer dess Ruiner. Stenen upprestes åt minnet af den forna Helgedomen. JGC och MSS. År 1827”.

De senare initialerna syftar till dåvarande ägaren av Fors, majoren Johan Gustaf Carlsten och hans hustru Maria Margareta Schröder. Om den ursprungliga kyrkan verkligen har sina rötter i årtalet 1131 finns det idag inget belägg för.

“Där finnar bröt och röjde…” är en gedigen bok på 397 sidor, 101 bilder och över tusen orts och personnamn. Så många att jag inte kan räkna dem alla.

Kjell “Keeper” Emanuelsson

Värmlands Släktforskarförenings hemsida