Transporter på Klarälven

Bengt Stjernlöf: Transporter på Klarälven – Pråmdragare, rallkuskar och ångbåtskaptener. Promatec, Hammarö 2005. 448 sidor. ISBN 91-631-7561-4. Pris 450 kronor. Säljes av Promatec, Götetorpsvägen 84, 663 40 Hammarö, tel. 054-524874 eller fax 054-524582, e-post info@promatec.se. Mer information om boken finns på hemsidan www.promatec.se

2002 utkom boken Innan tystnaden. Stjernsfors bruk och samhälle 1800-1900. Det är en omfattande och mycket intressant beskrivning av ett värmländskt bruksamhälle i skarven mellan den gamla tidens järnbruk och den nya tidens storindustri.

Nu slår Bengt Stjernlöf till igen! Denna gång handlar det om Klarälvens transporthistoria. På Värmlands pulsåder och dess biflöden utfördes i nära 300 år ett omfattande arbete med att transportera järn- och sågverksprodukter. Vid varje fors fick godset lastas ur för hand, bäras eller köras till nedsidan för att därifrån föras vidare i nya båtar.

När man nådde utskeppningshamnarna Karlstad och Skoghall kunde man i något fall ha gjort inte mindre än 16 sådana passager. Det slitsamma arbetet påverkade människors liv på ett påtagligt sätt genom att det skapade sådana yrken som pråmdragare och rallkuskar. När järnvägarna kom på 1870-talet och under följande decennier avvecklades dessa transportsystem och idag finns få spår kvar att se i landskapet.

Men i arkiven finns det många spår, och det är med hjälp av arkiven som Bengt Stjernlöf har kunnat skriva Klarälvens transporthistoria. Många hyllmeter av bruksböcker på Värmlandsarkiv har varit huvudkällan, kompletterat med andra arkivkällor men också av litteratur. Det ligger en imponerande forskningsinsats bakom den färdiga boken. Om transporterna i sig har märkvärdigt lite skrivits tidigare, så Bengt Stjernlöfs bok kommer säkerligen att bli standardverket inom området. Att njuta verket i mindre portioner är nog att föredra framför att läsa från pärm till pärm.

Efter att ha beskrivit hur transportbehovet uppkom inom järnhanteringen och skogsindustrin så skildras utvecklingen i geografisk ordning med början vid Vänern och slut vid Letafors bruk vid Letälven i Södra Finnskoga socken som blev Värmlands nordligaste järnbruk. Trots de mycket besvärliga transportförhållandena där produkterna fick fraktas nästan en mil till Vingäng där de kunde lastas på pråmar så kunde Letafors överleva från 1729 till 1871.

På vägen mellan Skoghall och Letafors passeras platser som Forshaga, Dejefors, Ransäter, Munkfors och Uddeholm och vid biflödena finns bruken vid Örtensjöarna och Uvån. Klarälvens transporthistoria blir också en värmländsk industrihistoria! Jag känner inte till någon liknande bok som på ett så pedagogiskt sätt redovisar de industriella verksamheterna i Klarälvdalen.

Transportlösningarna har varierat på de olika platserna. Pråmar och bogserbåtar har varit ett självklart val på älvens lugna platser. Vid forsarna anlades ofta rallbanor, dvs järnvägar med hästar som dragkraft. En originell lösning på transportproblemet var Uddeholmsbolagets ånghäst, ett landsvägslokomotiv som inköptes från England och som var tänkt att sättas i tjänst på den nio kilometer långa sträckan mellan Sandsjöbryggan och Motjärnshyttan. Det ansågs för dyrt att bygga en riktig järnväg på sträckan. Ånghästen användes dock endast under tre säsonger 1862-64. I slutet av 1870-talet flyttades den till Edebäck där den brukades som stationär ångmaskin. Idag finns den på Hagfors järnvägs- och industrimuseum.

Boken är försedd med ett 80-tal fotografier men eftersom de verksamheter som skildras huvudsakligen ägt rum före den tid då man fotograferade industriverksamheter så finns det också drygt 60 kartor, ritningar och diagram som på ett föredömligt pedagogiskt sätt visar de olika platser, som bruk och transportplatser. Det finns självfallet också ort- och personregister. Som vanligt när Anita Stjernlöf-Lund har formgivit en bok så har det också blivit en både vacker och läsvänlig produkt. För att vara en så vacker bok så har det dock blivit överraskande många korrekturfel.

För sin förra bok fick Bengt Stjernlöf mycket beröm, och han har också prisbelönats för sitt lokalhistoriska författarskap. Denna bok skapar förståelse för en svunnen historisk epok och skapar intresse för ett industrihistoriskt kulturarv som annars riskerade att glömmas bort. Transporter på Klarälven är av största intresse för alla som intresserar sig för värmländsk historia. Boken kan också användas som inspiration för forskare som funderar på att publicera sina resultat för en vidare krets.

Carl-Johan Ivarsson