1997_42

Ännu en årsbok

“Släktforskarnas årsbok 97”, red Håkan Skogsjö. Sveriges Släktforskarförbund, Karlstad 1997, inb, 352 sid, ill, ISBN 91-87676-19-2. Kan köpas för 240 kr av förbundsmedlemmar, övriga 365 kr från Sveriges Släktforskarförbund, tel 031-423311 eller 08-6950890.

Tidigare årsböcker hade ett tema, ett upplägg som redaktören nu frångått. Och det är nog ett klokt drag, för det torde vara svårt att hitta fler teman med ett tillräckligt antal kvalificerade författare. Men boken håller ändå samma höga kvalitet som sina föregångare – 352 sidor med intressant och lärorik läsning för släktforskaren. Carl Henrik Carlsson skriver mycket spännande och medryckande om “Hur jag fann mina östjudiska rötter”. Det är i trakten av den polska staden Suwalki som författaren har sökt en gren av sin antavla. Man skulle kunna tro att de många krigshändelserna och gränsändringarna i detta område i nordöstra Polen skulle ha gjort släktforskning där ganska omöjlig. Men mot alla odds har författaren funnit mängder av släktuppgifter via olika källor vilket är helt enastående!

Barnhusbarn behandlas i tre artiklar författade av Torsten Berglund, Ragnar Fornö och Bo Lindwall. Ett fåtal av de undersökta fallen visar att möjligheten till en bra framtid för dessa barn var liten. Ett stort antal dog redan som spädbarn. Den som har barnhusbarn i sina anor får här tips om hur man kan gå tillväga för att få fram underlag om sådana barn. Pontus Möller utreder hovapotekaren Simon Berchelts (död 1603) släkt och rättar till en del fel i tidigare litteratur. Gunnar Atmer berättar om en släktforskningsresa till Stralsund och Rugen på den gamla DDR-tiden och de tragikomiska händelser han råkade ut för i samband därmed. Den som har anor i det forna Svenska Pommern kan hämta inspiration ur uppsatsen.

Bokens längsta uppsats, 60 sidor, handlar om fogden Lasse Olsson och hans ättlingar i Hälsingland, skriven av Urban Sikeborg. Lasse var en av Gustav Vasas lojala medarbetare. Det var han som påstås ha förmått dalkarlarna att återkalla den blivande kungen till Mora sedan denne givit sig av mot Norge. Egentligen var Lasse Olsson östgöte, men det var i Norrland och speciellt i Hälsingland han kom att verka som duglig ämbetsman i kronans tjänst. Sikeborgs uppsats är ett gediget vetenskapligt arbete försett med många fotnötter och källhänvisningar.

Ulla Törnqvist-Esping skriver om urmakaren Johan Barkman i Jönköping 1811-42 och hans kamp för burskap. Uppsatsen visar vilken stor betydelse tillverkning och underhåll av tornur hade för urmakarna i äldre tider. Författaren redogör även för Barkmans antavla. Carl-Olof Hasselberg och Nils Marelius redogör för hur man återskapar de brunna kyrkböckerna på Sotenäset i Bohuslän. Här lämnas värdefulla tips för de som är hågade att starta upp motsvarande projekt på andra håll i landet.

Peter Danielsson har gjort en pilotstudie av husesynprotokollen för ett militärt boställe och redovisar i sin uppsats hur jordbruket utvecklats under 150 år. Uppsatsen har inte så mycket med släktforskning att göra men torde vara en inspirationskälla för den som ägnar sig åt gårdsforskning.

Sven Wallerstedt skriver om en bonde i Näsby, Blacksta socken i Södermanland och hans familjeförhållanden. Uppsatsen utgör ett bra åskådningsexempel på hur man med utnyttjande av olika källor kan nysta upp en vanlig allmogesläkt långt tillbaka i tiden. Ingborg Brunkhorst visar hur rån begicks förr i tiden, hur rövarna använde sitt rånade gods och hur de samverkade med hälare. Som exempel använder hon ett rån som begicks 1827 i Potteboda, Allbo härad i Kronobergs län. Redogörelsen är hämtad ur häradsrättens protokoll. Sune Lindqvist skriver om några Linköpingspräster på 1500-talet och deras ättlingar. Han utgår från Johan Retzius (adlad Rosenstolpe) handskrivna släktbok i Linköpings stiftsbibliotek och söker med uppgifter från andra källor komplettera fakta om släktskap och levnadsöden. Läsaren bjuds på en nyttig lektion i avancerad släktforskning.

Slutligen redovisar Ulf Berggren namnen på omkring 300 smeder och övrig personal vid 22 bruk i Östergötland åren 1692-99, hämtad ur hammartingens protokoll. I en kort inledning får släktforskaren veta en hel del om vilka intressanta data man kan finna i dessa protokoll.

Lars-Gunnar Sander

Värmlands Släktforskarförenings hemsida