Gårdsjö – En sann värmlandshistoria
av Greta Nygren (d 1991). I förordet skriver författaren: ”vi (i Gårdsjö) kan inte skryta med våra anfäders krigiska eller vetenskapliga bedrifter. Vi kan inte peka på praktfulla byggnader med ovärderliga konstskatter. Ändå har vi lika stort skäl att vara stolta över våra förfäder som någon adelsman. Det är de som tillsammans med Sveriges tusentals andra småbönder med sitt otroligt hårda slit och sina skatter möjliggjort för kungar och andra höga herrar att bygga slott och herresäten, möblera och låta måla sina porträtt.” Manuset till boken var färdigt när Greta avled och har givits ut av hennes barn. Arne Linnarud och Roland Kihlstadius har bistått med hjälp. Charlie Bood har illustrerat. Boken är försedd med flera gamla och nya fotografier samt kartor över Gårdsjö ritade av författaren.
Den som inte vet var Gårdsjö ligger kan läsa följande citat ur boken: ”Hemmanet Gårdsjö, 1/2 oförmedlat mantal är beläget i Sunne socken i Värmlands län och gränsar i väster till Gårdsjön.” Tilläggas kan att Gårdsjön ligger öster om Mårbacka. Boken handlar om Gårdsjös och dess människors historia. Den innehåller berättelser om ett flertal episoder såväl dramatiska som alldagliga. Den vittnar om Greta Nygrens goda kunskaper i historia. Källförteckningen vittnar om en ingående arkivforskning.
Litteraturlistan innehåller böcker av varierande slag och Gårdsjöboken skulle därför kunna sägas vara en blandning av myt och verklighet. Men denna farhåga tror jag är obefogad. Beträffande Gårdsjöboken så innehåller den till övervägande del uppgifter ur arkivmaterial och är därför trovärdig. Man kan spåra ett källkritiskt förhållningssätt hos författaren till vissa litteraturuppgifter. Där myten finns har den gjorts uppenbar. Bokens titel, ”en sann värmlandshistoria”, äger vitsord. Boken kan sägas utgå från Gårdsjö som centrum med utblickar i Värmland och världen utanför, men den kan också sägas placera Gårdsjö som en plats i Sverige och Europa. Den ger både en bild av lokalsamhället och hur de stora historiska skeendena påverkat lokalhistorien.
Den innehåller också som nämnt mycken personhistoria. Där finns ägarlängder för gårdarna så långt bakåt det finns arkivkuppgifter. Som bilagor finns 21 stamtavlor som alla börjar på 1600- och 1700-talen. Ättlingarna finns givetvis i Gårdsjö men även utanför. Vid en snabb studie fann jag till exempel en koppling till Arne Linnaruds antavla (antavla 25 i VärmlandsAnor 1993:3).
Som sammanfattande slutomdöme vill jag säga att bodde jag i Gårdsjö och eller hade anor därifrån, så skulle jag utan tvekan skaffa boken. Men den har som nämnt lokalhistoriskt värde även vidare bemärkelse och har intresse även för den som inte har personhistorisk an knytning till Gårdsjö. Boken kan köpas hos Gårdsjö bygdegårdsförening och den ges ut i en begränsad upplaga.
Bernhard Granholm