2023_1

Skröna eller verklighet – Om uppkomsten
av namnet Spaak/Spak i Värmland

av Anders Möller

Inte minst i Värmland finns många ättlingar till kronolaxfiskaren på Forsholmen i Dejeforsen Erik Olofsson [Spak] och hans söner. Däribland jag själv som är ättling till brukspatronen och borgmästaren i Karlstad Olof Eriksson [Spaak]. Genom åren har många artiklar skrivits om släkten och i några av dessa har tidigare uppgivna släktkopplingar ifrågasatts eller bevisats vara felaktiga.

Under min pågående djupstudie som startade första halvan av 2021 och som i skrivande stund fortfarande pågår har det hittills uppdagats flera brister, fel och rena falsarier med början i äldre handskrivna genealogier. Felaktigheter som sedan kopierats framåt i tiden och ibland förvärrats fram till våra dagar. Vad mina tidskrävande djupstudier visar får dock vänta att komma ut i ljuset tills dess jag lyckats tragglat mig igenom samtliga släktgrenar fram till 1600-talets slut.

Handskrivna genealogier
En sak som sannolikt inte tidigare skrivits speciellt mycket om, är tillkomsten av namnet Spak/Spaak. Här får man en aning av att de flesta av oss släktforskare förlitar sig på några samtida handskrivna genealogier från senare delen av 1700-talet eller tryckta alster från 1800- och 1900-talen.

I Fredrik Fryxells (1724-1805) odaterade handskrift (troligen från ca 1770-1780) ”Wärmelands Slägte- Bok” går att läsa ordagrant:

Erik Olofsson Spak.
Var Krono Lax Fiskare vid Deijeforsen i Ulleruds socken och ägte i samma ström en Skatte Mjölqvarn. Han hade en Broder vid Militairen som war ganska yr och widlyftig så att han allmänneligen kallades Raswill, men blef ändteligen Späkt och ganska beskedelig, då Hertig Carl /: sedan Konung Carl IX :/ sade till honom: Ny ska du icke mera heta Raswill utan Spak. Och då denne dödde ogift, upptogo och behöllo Brodern och Brodersönerne namnet Spak. Efter berättelse skall Erik Olofsson haft Sexton Söner eller Barn, som utspridde sig i Riket.

Den samtida genealogen Abraham Hülphers (1734-1798) från Västerås har i sin handskrivna genealogi vol IV från 1760-1770 namngett Erik Olsson Spak i en enkel släkttabell i ett par generationer utan att nämna något om namnet Spaks uppkomst. I sin senare vol VI från 1785 har Hülphers utökat släkttabellerna så att de nästan är helt överensstämmande med Fryxells handskrifter. Dessutom har Hülphers lagt till berättelsen om Rasvill, Spak och hertig Carl.

I den också samtida riddarhusgenealogen Nils Wilhelm Marcks von Würtembergs (1743-1817) genealogiska handskrift, Döda vol 3 (upprättad omkring 1800), dyker historien om Rasvill, Spak och hertig Carl/kung Carl IX åter upp under släkten Gyllenspak. Historien är mycket snarlik Fryxells text om än med några mindre språkliga ändringar.

Arkivarien i Vadstena Victor Örnberg (1839-1908) har i sina handskrivna genealogier endast antytt namnet Spaks ursprung då Eriks laxfiskares bror beskrivs:

Johan (el. Peter) Olofsson kallad först Rasvill, sedan Spak.

Innan jag går vidare kan det vara på sin plats med några klargöranden.

  1. Det saknades stavningsregler på 1600-talet och namnet anges ömsom som Spak, Spaak, Spack, Spach och Spaach och varierar i olika källor och olika år men är till och med blandade en i samma notis ibland.
  2. Laxfiskaren Erik Olofsson boende i Västra Deje var varken rådman eller borgmästare i Karlstad utan laxfiskare i Dejeforsen och nämndeman i Kils häradsrätt. Att en laxfiskare eller hans syskon, i ett strikt hierarkiskt samhälle som Sverige på tidigt 1600-tal, hade nära kontakter med en hertig och kung kan te sig rätt märkligt.
  3. Av Eriks angivna 16 söner eller barn går det bara att med säkerhet att verifiera 8 söner i källorna. Hülphers har i sina släkttabeller numrerat sönerna 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10 vilket man kan tolka att nummer 3 och 4 borde vara döttrar. Dessvärre brukar inte kvinnor vara namngivna speciellt ofta i äldre tider. Huruvida det skulle finnas fler barn än 10 går inte att bevisa med genomgångna källor.

Andra äldre källor
Låt oss gå vidare till det som går att hitta om namnet Spak/Spaak i andra källor än de nämnda handskrifterna. I äldre landskapshandlingar, domböcker, jordeböcker, mantalslängder, militära rullor, kyrkoräkenskaper, skolmatriklar, Värmlands nation m fl uppträder en annan bild om namnets uppkomst som inte överensstämmer med Fryxell, Hülphers och Marcks von Würtemberg.

Källstudierna har visat att varken Erik laxfiskare eller något av hans kända barn har kallats för Spak/Spaak utan är benämnda med patronymikon. Undantag är Eriks tre söner som valde prästyrket. Sonen Andreas skrivs under studietiden i Uppsala som Wermelandus men i yrkesverksam ålder kallade han sig för Uranius. Hans barn valde att kalla sig Gravander. Även Eriks söner Petrus och Johannes (Jöns) kallades Uranius under yrkesverksam ålder.

Det är alltså bara i brukspatronen och borgmästaren i Karlstad Olof Erikssons släktgren som namnet Spak/Spaak förekommer men Olof Eriksson kallades själv aldrig för Spaak. Inte heller hans son kaplanen Brynte Olofsson som under studietiden kallas Wermlandius men under yrkesverksam tid endast skrevs med latinisterat patronymikon Olai.

Första gången namnet Spak/Spaak nämns är år 1653 i Karlstad rådhusrätt. Det är Hans Olofsson [som inte får förväxlas med borgmästaren i Köping med samma namn] som i rådhusrätten kallas Hans Olofsson Spaak samtidigt som hans troligen yngre broder och blivande brukspatronen Börje fortfarande kallas Olofsson. Före detta år har det inte gått att finna någon enda Spak/Spaak i Värmland.

År 1654 kallas blivande kyrkoherden i Millesvik för studenten Nicolaus Olai Spaak i Kils häradsrätt medan brodern Börje ännu namnges med patronymikon. Nästa av bröderna Olofsson som kallas Spaak är blivande brukspatronen vid Kvarntorp Anders Olofsson som skrivs med Spaak i Karlstad rådhusrätt 1657. Blivande vågmästaren i Karlstad Erik Olofsson noteras första gången med namnet Spaak i Karlstad rådhusrätt 1660 och året efter i samma dombok benämns blivande adelsmannen och amirallöjtnanten Anders Eriksson Gyllenspak för löjtnanten Anders Spaak. Åter nästföljande år 1662 kallas även de bägge bröderna Börge och Sven Olofsson för Spaak i Karlstad häradsrätts dombok. Åren1663 kan kaptenen Kristoffer Olofsson och 1664 brodern fältskären och senare rådmannen i Vimmerby Carl Olofsson också ansluta till de som kallas Spaak enligt Kils häradsrätt.

Ett undantag finns i den västmanländska grenen som utgår från Olof Erikssons sannolikt äldste broder Hans Eriksson [av Fryxell och Hülphers elaktigt kallad Johan]. I denna gren används namnet Spaak första gången 1665 då blivande borgmästaren i Köping Hans Olofsson Spak [Hans Erikssons sonson] får en son som i Irsta dopbok kallas för Olof Spak medan Hans Olofsson själv namnges med patronymikon ända till 1679 då han i Irsta mantalslängder skrivs Spak. Hans Olofssons fader befallningsmannen Västerås Olof Hansson benämns Spaak från 1674 och framåt.

I Karlstad rådhusrätt 1676 omnämns för första gången en kvinna med namnet Spaak. Det är Kerstin Olofsdotter Spaak, som var dotter till brukspatronen Olof Eriksson och gift med borgmästaren i Karlstad Johan Börjesson (Carlberg).

Spekulationer och slutsatser
Utan att ha lyckats påvisa annat än att namnet Spak/Spaak aldrig uppträder tidigare än andra halvan av 1600-talet borde man kanske bli misstänksam över berättelsen om Rasvill och Spaak och hertig Carl den blivande kungen Carl IX. Troligen är det en påhittad skröna, som sett dagens ljus under senare delen av 1700-talet. Av vem låter jag vara osagt då jag inte kan styrka mitt påstående, även om jag har mina misstankar.

Förebilden till skrönan kanske kan ha varit berättelsen om underofficeren Johan Gustaf Spaak. I skriften ”Överste Johan Segersten Stenflychts minnen från Det stora nordiska kriget” i svensk översättning från franska originalet går det på sid 68 att läsa:

Den sjunde september 1711 hade danskarna kommit i närheten av Pütte medan ryssarna fanns nära Andershof för att innesluta oss och börja belägra staden Stralsund. Jag stötte på sachsiska husarer nära Andershof där deras kapten, Monsieur Glukoffski, blev tillfångatagen och någon av dem blev dödad. Dessa mindre framgångar uppmuntrade mina dragoner i deras tjänst till den grad att fiendens livgarde och deras vaktposter runt staden ständigt blev oroade. Bland annat ansattes de både natt och dag av en av mina underofficerare vid namn Spaak som drev bort de fientliga vaktposterna. En gång sprang han snabbt rätt in det danska lägret och tog med sig kitteln med deras kokande korngrynvälling.

Men då alla mynt har två sidor kan ytterligare en vinkling vara på sin plats. Slår man upp SPAK i Svenska Akademins Ordbok framträder annan bild av vad som kan ha influerat valet av släktnamnet. Spak kan ha betydelsen om ett djur som varit bångstyrigt eller gensträvigt. Så kan en gädda vid varmt väder vara ”spak”. Spak skulle också kunna användas om ”lugnvatten” – som i ordspråket ”största fisken går i spakaste vattnet”.

Om man inte drar sig för allt för långsökta paralleller kan man här spekulera i om ädelfisken lax i Dejeforsen ansågs vara spak eller om vattnet ovan eller nedan forsen var spakvatten och gav upphov till valet av släktnamn. Klarälvens lopp förbi Västra Deje där Erik laxfiskare och senare hans laxfiskande söner Nils och Torbjörn var bosatta är spakvatten enligt SAOB:s definitioner.

Det verkar som att namnet Spak/Spaak nästan samtidigt dyker upp på flera håll i Sverige under senare delen av 1600-talet, men även i Finland och på Åland. Det ser ut att först och främst vara ett officersnamn men blir runt skiftet till 1700-talet även ett vanligt namn på gemena soldater under Stora Nordiska Kriget.

Med en vågad gissning skulle man kunna gissa att det var Erik laxfiskares sonson, officeren och blivande adelsmannen Anders Eriksson Gyllenspak, som var den förste av värmlänningarna som antog Spak som officersnamn. Sedan kan kusinerna en efter en lagt sig till med namnet. Som sagt – detta är bara ännu en vild och ostyrkt gissning och inget är bevisat.

  • Originalkällor
  • Landskapshandlingar Värmland 1582-1620
  • Landskapshandlingar Västmanland 1607-1630
  • Jordeböcker Värmland spridda år 1640-1710
  • Jordeböcker Västmanland spridda år 1635-1655
  • Mantalslängder Värmland 1642-1730
  • Mantalslängder Västmanland 1643-1701
  • Mantalslängder Kopparberg 1662
  • Mantalslängder Älvsborg 1670-1675
  • Karlstad häradsrätt 1602-1680
  • Kils häradsrätt 1602-1680
  • Karlstad rådhusrätt 1622-1680
  • Gillberg häradsrätt 1657-1679
  • Jösse häradsrätt 1678-1692
  • Västra häradsrätt 1651-1654
  • Armén rullor 1620-1690, spridda regementen och årtal
  • Biografica, Mikrofilmade dossiéer, Krigsarkivet
  • Stora Kil Räkenskap för kyrkan LI:1 (1621-1675)
  • Irsta Kyrkoräkenskaper LIa:1 (1629-1650)
  • Irsta Kyrkoräkenskaper LIa:3 (1672-1744)
  • Irsta AI:1 (1656-1673)
  • Västerås Domkyrkoförsamling C:1 (1622-1669)
  • Köping stadsförsamling F:1 (1688-1708)
  • Kolbäck C:1 (1688-1788)
  • Kolbäck F:1 (1688-1770)
  • Handskrivna genealogier och tryckta andrahandskällor
  • Abraham Hülphers genealogiska samlingar vol IV, 1760-1770
  • Abraham Hülphers genealogiska samlingar vol VI, 1783
  • Wärmelands Slägte-Bok, Fredrik Fryxell, odaterad
  • Beskrifning öfver Värmland, Erik Fernow, 1773
  • Nils Wilhelm Marcks von Würtembergs genealogier, Döda vol 3, omkring 1800
  • Westersås Stifts Herdaminne, Johan Fredrik Muncktell, 1843
  • Carlstad stifts herdaminne, Johan Hammarin, 1845
  • Svenska adelns ättartavlor, Gabriel Anrep, 1858-1864
  • Örnbergska samlingen, 16 Släkter på S, Riksarkivet, SE/VALA/02109/16/16, bildid: V0000035_00516 och 0517
  • Svensk släktkalender, Örnberg, 1885- (släkten Nicolaus Spak vol III 1887 och Elias Spaak vol IV 1888)
  • Beskrifning öfver Värmland, Erik Fernow, ny upplaga av H O Norstedt, 1898
  • Anteckningar och minnen ur släkten Spaks historia, Henrik Fredrik Spak, 1900
  • Ny svensk släktbok, K Lejonhufvud, 1901-1906
  • Personhistorisk Tidskrift, 1906, Köpings stads tjänstemän
  • Värmlands Nation i Lund 1682-1907, Carl Sjöström, 1908
  • Linköpings stifts herdaminne, J A Westergren och J A Setterdal, 1919
  • Kultur- och personhistoriska anteckningar, Oscar Fredrik Strokirk, 1915-1920
  • Kungliga Dalregementets historia, Anton Pihlström 1902
  • Värmlands regementes (Närkes och Värmlands regementes) historia, Carl Otto Nordensvan, 1904
  • Dalregementets Personhistoria I, 1542-1699, utgiven 1984
  • Värmlands Nation i Uppsala 1595-1677, Erik Gren, 2000
  • Överste Johan Segersten Stenflychts minnen från Det stora nordiska kriget, Anders Brogren, 2012
  • Svenska Akademins Ordbok – SAOB, nätupplaga läst i juli 2022