Mörlid – en försvunnen gård men ett
levande släktnamn

av Carl-Johan Ivarsson

De flesta av våra ortsnamn är gamla och ibland svåra att förklara. Namnet Säffle är medeltida och sammankopplat med Säffle gård. Inom eller nära tätorten finns också gamla hemmansnamn som Sund och Rolfserud. Billerud är idag mest känt som företagsnamn men är verkligen ett hemman som låg ungefär där sulfitfabriken byggdes 1883. Annelund är ett namn från 1900-talet, men större delen av stadsdelen ligger inom det gamla hemmanet Återslöp, som är ett av Värmlands mest ålderdomliga namn.

Socknen kring Säffle är som de flesta känner till By. Idag finns inte sockennamnet kvar administrativt, men här kommer vi att tala om By socken eftersom det fortfarande är ett levande begrepp. I By fanns gården Mörlid.

Nästan 400 år
Bara 1,5 km öster om By kyrka ligger den plats som idag saknar bebyggelse men som synes ha varit bebodd under nästan 400 år. Fastighetsbeteckningen Mörlid finns dock kvar – vi återkommer till den.

Det första omnämnandet av Mörlid finns i jordeboken 1569. Det är då ett kyrkotorp och förvandlas sedan till kronotorp. Namnet stavas ”Mörlij”, andra tidiga varianter på stavning är ”Myrliidh” och ”Morlidh”. Vad betyder då namnet? ”Myr” är inte okänt i ortnamnssammanhang. Vanligtvis handlar det om myrar (sankmarker). Kungliga Ortnamnskommissionen föreslår att det i stället handlar om det som på värmländska kallas för ”mörer” – alltså myror.

I By sockens äldsta bevarade husförhörslängd (AI:1) från perioden 1750–1753 finns här två familjer. Den första är Carl Larsson, född 1710 med hustrun Britta, född 1714 (struken, troligen död), barnen Johan, Ingrid, Britta och Maria, gossen Olof som flyttat till Hög, pigan Maria och ytterligare en gosse Olof.

Den andra familjen består av Erik Jonsson, född 1712, hustrun Annika, född 1721, barnen Nils, Daniel och Britta och gossen Anders. De verkar ha bott där samtidigt så detta kan visa på att här fanns redan då två bostadshus.

Mörlid blir med tiden 1/3 skattehemman. Ännu på 1880-talet finns här uppenbarligen två gårdsenheter, den ena ägs av änkan Britta Lisa Nilsdotter och bebos också av sonen Olof Eriksson med familj, till dess att de 1883 flyttar in till den nyblivna köpingen Säffle, och gården övertas av Anders Jansson. Den andra gården ägs och bebos av Petter Persson med familj. Men det finns också en förpantning som torde innebära ännu ett bostadshus, ägt av Anders Fredrik Andersson med hustru och två barn. På samma sida i husförhörslängden – inte nödvändigtvis under samma tak – finns ytterligare två inhyses familjer.

Inom hemmanet Mörlid fanns också torpet Bräcka och lägenheten Berget. Dessa låg närmare landsvägen mellan By och Hög. Bräcka finns kvar som boplats ännu idag.

I den sista församlingsboken som förs för By (till 1942) finns två gårdsenheter. En ägdes av systrarna Anna (1868–1938) och Johanna (1871–1962) Petersson. Den andra ägdes av Olof Melker Brodin (1898–1980) som dock flyttade 1941 in till Annelund. Någon gång på 1940-talet såldes Mörlid till Hans Christian Dyster-Aas, ägaren av Sund. Enligt vad Arvid Larsson, som arbetade på Sund, berättar i boken ”Säfflebor berättar II” så köptes Mörlid för att man där skulle kunna utvinna torv till strö. Det blev dock inte fallet, utan i stället köptes torv in till Sund.

Det finns en bilddokumentation av stugan vid Mörlid så som den såg ut, troligen på slutet av 1940-talet. Mats Jarl i Lerdala hittade den i sin far Håkan Jarls efterlämnade bilder. Säfflebon David Olsson (1879–1965), Håkans svärfar och Mats morfar, står vid huset tillsammans med en kvinna som Mats tror är den som bodde i huset. Det kan möjligen vara ovan nämnda Johanna Petersson, även om det knappast finns någon som kan veta säkert idag. David Olsson föddes i Mörlid och var son till ovannämnde Olof Eriksson.

Förstörelse
En notis i PD den 24 november 1950 berättar om slutet för Mörlid. Under rubriken ”Ödestugan förstördes fullständigt” berättas att stugan Mörlid om fyra rum och kök i två våningar förstörts grundligt: ”Någon försäkring fanns inte som täcker förödelsen. Skadegörelsen är grundligt utförd – allt som går att förstöra är raserat, fönsterbågarna är utslagna och krossade, dörrarna borta eller splittrade. En kokspis har helt enkelt försvunnit och murbruk och tegelstenar är utslängda över golvet. I ett av rummen har en kakelugn helt raserats och fanns i bitar runt om i stugan. Polisutredning pågår”.

Tyvärr har någon notis om händelsen inte påträffats i Säffle-Tidningen vid denna tid. Men det är troligt att det handlar om samma hus som finns med på bilden som Håkan Jarl tog några år tidigare.

Enligt Margareta Grevås Sjöö på närbelägna Kyrkerud skall det sista huset från Mörlid, en bod, ha flyttats till Värmlandsbro. 1967 såldes Sund med tillhörande gårdar, däribland Mörlid, av Dyster-Aas dödsbo till Säffle stad. Markerna vid Mörlid övertogs senare av Lennart Rogne på Norra Skane. Idag är ägorna upp-delade på hans söner. Joakim Rogne bor på gården Vålet som numera har Mörlid som fastighetsbeteckning.

Så Mörlid lever kvar i fastighetsregistret, trots att husen vid det gamla Mörlid är borta för alltid.

Släktnamnet
Men det finns också en hel släkt som idag bär namnet Mörlid. Det antogs 1933 av fem barn till ångbåtsbefälhavare Vilhelm Karlsson (1879–1958) och hans hustru Agnes Sofia f. Dahlström (1883–1955). Familjen var sedan länge bosatta i Göteborg men hade tidigare bott i Säffle. Vilhelm bodde själv en kortare period på Mörlid mellan 1899, då han flyttade dit med föräldrar och syskon, och 1907 då han flyttade till Göteborg och gifte sig med Agnes. Vilhelm föddes på Bäcketorp eller Charlottenberg under Bäck och hade också bott på Sjömma under Önaholm i Tveta. Fadern Karl Petersson dog i Mörlid 1903, modern Anna flyttade 1915 in till Säffle köping och avled 1919.

Enligt sonsonen Ulf Mörlid i Frillesås så hade familjen tröttnat på det alltför vanliga namnet Karlsson och sökte ett unikt släktnamn. Då stannade man inför Mörlid även om inte fadern var född där utan bara hade bott på platsen under åtta år av sin ungdomstid.

Äldste sonen Nils Mörlid flyttade till Nässjö och verkade som köpman. Hans son Lars Mörlid är sedan länge ett mycket välkänt namn inom den kristna sången. Redan 1967 kom Lars Mörlid i kontakt med en amerikansk gospelkör och fick möjlighet att resa till USA och studera deras musik. Under studietiden i Göteborg blev han sångsolist i gospelkören Choralerna – ”lika populära som ABBA” som det konstateras i en rubrik till en artikel i GT 1974, en klassisk kvällstidningsöverdrift. I Choralerna kom han att nära samverka med den något yngre Peter Sandwall, också han från Nässjö. Peter gifte sig senare med Lars syster Kristina.

Lars Mörlid flyttade efter sina medicinstudier tillbaka till den småländska hembygden. Musiken blev dock framöver en bisyssla. Han drev fram till 2014 en läkarmottagning i Nässjö och är bosatt i Barkeryds socken nära staden. Tillsammans med Peter Sandwall har han under åren spelat in många skivor och turnerat. Deras sånger sjungs också av många andra kristna artister. Sedan många år tillbaka genomför Lars Mörlid och Peter Sandwall en årlig julturné till förmån för Erikshjälpen . De var också under en lång följd av år musikaliska ledare vid välbesökta Hönökonferensen.

Mörlid idag
Den bästa tiden för att besöka gamla kulturlämningar är tidigt på våren, innan den nya grönskan tagit över. Det går en bilväg, eller kanske snarare traktorväg till Mörlid och det är ingen större konst att ta sig dit.

Här finns en damm som gör Mörlid till ett attraktivt besöksmål för älgar och rådjur. Några jordbruksredskap står kvar och väntar på bättre konjunkturer. Det finns några tydligt urskiljbara husgrunder och troligen stod här också flera uthus. Det går faktiskt att gå in under ett tak – det är en jordkällare som är bevarat i gott skick även om den inte använts på mycket länge.

Mörlid är öde och kommer säkerligen så att förbli. Men på sitt sätt lever Mörlid vidare, både som ett namn som en del av många människors släkthistoria.