Studiecirkel i Brevik blev bygdebok

av Kjell Gustafsson

Vi visste väldigt lite om byns förflutna när vi startade en studiecirkel  för snart tio år sedan. Syftet med cirkeln var att vi som bodde i byn  kulle träffas och diskutera aktuella frågor, men snart kom frågorna om hur det var i Brevik förr i tiden. Många av oss kunde bidra med upplevelser från vår barndom på 1950-talet, men det räckte inte  yckte flera. Redan tidigt kom tankarna på att skriva en bok om vår  by. Åtta år senare blev det verklighet – boken Brevik Förr i Tia är  tryckt, recenserad och köpt av många.

När studiecirkeln startade hoppades vi kunna engagera de boende i byn, men snart kom också flera tidigare Breviksbor med i arbetet och dessutom några med släktkopplingar till boende här. Vi var regelbundet mellan femton och tjugo deltagare i cirkeln de första åren men vi var inställda på att intresset skulle avta. Istället växte intresset fram att få veta lite mer om tiden före 1950. Problemet var  att det inte fanns särskilt mycket skrivet om byn. Men många av medlemmarna i cirkeln hade en skatt i sina gömmor, hundratals  fotografier och många togs kort efter fotografins födelse.

Med traditionell släktforskning kunde vi tillsammans med de gulnande fotografierna skapa oss en bild av byns historia och de människor som bott och verkat här. Kort efter starten av cirkeln skapades Breviks bygdeförening som nu organiserar arbetet och andra verksamheter med anknytning till bygden.

Den lilla byn Brevik i västra Värmland har idag drygt femtio invånare, men när de fritidsboende kommer hit blir vi ett trettiotal  fler. Byn består av två hemman – Östra och Västra Brevik. Dessutom finns två grannhemman som ofta anses tillhöra byn – Hälle och  Tostebol.

I arbetet med studiecirkeln och boken insåg vi att en gräns i vår bygdeforskning måste sättas. Viktigt var att komma åt olika historier om livet i byn, inte nödvändigtvis fakta från flera hundra år tillbaka i tiden. På något vis fastnade vi för tiden från 1700-talets slut fram till för några år sedan målet. Trots allt ställde vi oss frågan var de äldsta gårdarna i Brevik fanns och när de olika torpen byggdes och vilka som bodde där. Ett betydande intresse hos oss var att ta reda på vilka de indelta soldaterna i byn var. De hade funnits här sedan Indelningsverket skapades i slutet av 1600-talet.

Bönderna rika
I huvudsak kom vi att kartlägga tiden från 1850-talet till idag.  Förklaringen var att det inte fanns så många gårdar i byn före dess.  Då skapades det fler fastigheter och byggdes flera stora hus. De torp som skapats under seklets första årtionden var fortfarande  bebodda. Nu upptäckte vi hur stor skillnad det var för de som bodde i byn, de välbeställda bönderna och de som inte ägde någon mark, torparna. Dessutom fanns de som betecknades som backstugesittare, inhyses eller rotehjon. De tillhörde de Breviksbor som hade det sämst ställt.

Gården Väststuga var länge enda gården i hemmanet Västra Brevik. Den har säkert funnits sedan slutet av 1600-talet, kanske fanns den redan under medeltiden. Idag är fastigheten endast fyra hektar stor och här finns inga djur, bortsett från två kattor.

När familjen Jon och Britta Jacobsson bodde här i början av 1800-talet ägde de mark i de båda hemmanen värderade till 9400 riksdaler banco. När paret dog 1830 gjordes bouppteckning som redovisade en påtaglig förmögenhet. Bland annat fanns sju hästar, 26 kor, en tjur, 28 får, 18 lamm och 5 baggar.

En intressant jämförelse är de villkor som familjerna på Lövnästorpet i samma hemman levde under. När Anders Pettersson avlider i mitten på 1830-talet har han tillgångar motsvarande drygt 12 000 kr i dagens penningvärde. Hälften av värdet svarar torpets kreatur för.

Fritz Henning spårad
Ibland kan bygdeforskning ta död på rykten som funnits i bygden i många år. Vi hade hört talas om att det i familjen Carlander som flyttat från Stockholm till torpet Skogsdalen år 1901 skulle ha skett ett brott. Sonen Fritz Henning noterades i kyrkböckerna som försvunnen 1924. Eftersom inte mysteriet hade någon förklaring dödförklarades han 1948. Ryktena har i många år gjort gällande att fadern Anders var inblandad i sonens försvinnande.

Med hjälp av sökningar i olika emigrantregister fann vi ut att Fritz Henning kunde ha rymt utan flyttbetyg till Amerika 1917, men i amerikanska  uppgifter hittar vi honom som ankommen till New York år 1907. Ytterligare sökningar ger vid handen att han var besättningsman på ett fartyg som trafikerade sträckan Nassau på Bahamas till New York. Året var 1926. Alla frågetecken om hans försvinnande är inte lösta, men av allt att döma kunde vi avskriva ryktena om att ett brott skulle ligga bakom hans försvinnande.

Bränder
Det som hände på 1900-talet i Brevik finns ibland dokumenterat i tidningarna i Västvärmland. Två sådana händelser är dramatiska bränder. Den 20 februari 1930 skrev Arvika Nyheter om en brand på Hildelund då en 14-årig flicka förolyckades. ”Ohygglig eldsolycka i Brevik” var rubriken i tidningen. Orsaken till branden var sannolikt kortslutning i husets elektriska ledningar.

I maj 1940 drog ett våldsamt oväder fram över delar av västra Värmland. ”Hagelbyarna voro så kraftiga att det på sina ställen uppstod stora drivor av hagel”, kan man läsa i tidningen som också konstaterade att Skönbacka skola brunnit ner till grunden efter att blixten antänt byggnaden. Turligt nog hade barnen lov den aktuella dagen.

Nu följde en svår tid för skolbarnen i Brevik. Barnen i småskolan fick börja åka en hästanspänd skolskjuts till Åmotfors. Storskolans barn fick gå i skola i provisoriska lokaler i barnkolonin i Smugan. Först 1946 kunden i ny skolbyggnad tas i bruk vid Skönbacka. Det fanns också tecken på stort engagemang i bygden i äldre tider. Ideella krafter byggde i mitten på 1930-talet en dansbana vid Nybröta och eldsjälen vid den satsningen var Egon Lindqvist. Dansbanans tid blev inte långvarig, när Breviks fylldes av militär under beredskapen 1940-45 var inte längre dansbanan i bruk.

De här nämnda händelserna var det få i studiecirkeln som hade några erfarenheter av. Istället blev det tidningsurklipp och några gamla fotografier som fick vara källor. I boken Brevik Förr i Tia finns ett kapitel om den gamla dansbanans historia.

Sportklubben bildas
Det finns tecken på att den lilla byn redan på 1930-talets mitt hade en idrottsförening, men inget finns dokumenterad om  verksamheten. 1957 föddes Breviks Sportklubb av några  tonårspojkar och den föreningen har firat sitt sextiofjärde verksamhetsår. Här finns det i förenings klubblokal många dokument som berättar om verksamheten, bl a föreningens första stadgar. Det var regler skapade av några unga pojkar som man med behållning läser i boken Brevik Förr i Tia.

Första paragrafen lyder: ”På mötena skall alla medlemmar komma, om de inte har något hinder. Flickorna behöver inte komma”.

I protokollen finns senare noterat att tre medlemmar fått anmärkningar för ogiltig frånvaro. Boken innehåller en beskrivning av alla fastigheter i de båda hemmanen, vilka som bott här och en del historier kring de aktuella familjerna. Dessutom illustreras artiklar av många äldre fotografier och av nytagna drönarbilder. Det ska tilläggas att Lantmäteriet har godkänt publiceringen av dessa nytagna bilder från luften.

Boken trycks
Vad skulle vara med i boken och vad skulle inte få plats? Av ekonomiska skäl fick den inte bli för omfattande och dessutom skulle många både gamla och nya bilder ha en plats. Och hur skulle boken få ett professionellt utseende? Lyckligtvis fanns ett barnbarn i byn med erfarenhet av grafiskt arbete. Det var Christer Lönnroth som också driver Poem förlag. Han lovade att ideellt ta sig an bokutgivningen. Och den ende journalisten i byn som hade erfarenhet att skriva artiklar var undertecknad.

Nu var frågan – skulle bygdeföreningen ha råd att svara för utgivningen. Det blev möjligt, nu är boken tryckt i 300 exemplar. Två tredjedelar av upplagan är redan såld.

Vi tror att vi i bygdeföreningens regi skapat en bok med koppling hur det är i byn idag och hur det var förr i tiden. Tyvärr har den pågående Covid-19-pandemin satt stopp för studiecirkelarbetet, men vi anser att vi bara nått halvtid i vårt byforskningsprojekt.