2020_1

Mördad på gatan

Av Gunnar Jonsson

Under arbetet med att slutkontrollera de register som skickas in till Värmlands Kyrkboksregister – VKBR, stöter man ibland på noteringar som man hajar till inför. Rubrikens dödsorsak utgjorde inget undantag.

Holmedal FI:4 sidan 49, 1905-08-12

Och som den mördade, Axel Emanuel Danielsson, dessutom var polis och brandsoldat i Karlstad, ville jag gärna veta lite mer om händelsen. En artikel i Karlstadstidningen 14/8-1905 berättar i detalj om vad som hände:

Ett hemskt blodsdåd i Karlstad
Vid ½1-tiden på natten till i lördags föröfvades här i Karlstad ett blodsdåd, som i hög grad upprört vårt samhälles invånare. En ung polisman Axel Danielsson blef, då han skulle afföra en anhållen person, urmakeriarbetaren Ernst Johan Albin Ernström, till poliskontoret, af denne dödad med ett knifhugg, och en annan person, agenten Hjalmar Wenström, hvilken var polismannen behjälplig, blef av Ernström svårt sårad.

Vid det polisförhör, som i lördags hölls i saken af t. f. stadsfiskalen Albert Nelson, framgick om händelsens förlopp i hufvudsak följande:

Ersntröm, som hade anställning hos urmakaren K. G. G. Fallqvist i Mariedal härstädes, hade vid 6-tiden i lördags afton sammanträffat med en arbetare Gustaf Nyberg. De hade då båda förtärt hvar sin sup samt kommit öfverens att senare träffas i Stadsträdgården. Då de kommit dit vid 10-tiden hade de af medhaft bränvin åter tagit sig hvar sin sup, hvaräfter Ernström bjudit på en toddy. När de sedan vid  11-tiden lämnade Stadsträdgården, hade Ernström vid porten gifvit sig i slagsmål med några personer. Nyberg tog emällertid isär de stridande och fortsatte sin väg med Ernström. En stund senare träffade de Fallqvists hustru och en af hans båda söner samt gjorde dessa sällskap till deras hem på Herrhagen. Här satta de sig på en veranda och Ernström bjöd åter på en sup. Om en stund gick Ernström upp för trappan till Fallqvists våning, och de kvarvarande fingo inom kort höra bråk och oväsen där uppifrån. Enligt hvad Fallqvist berättar, hade han och hans yngre son redan gått till sängs, då Ernström kom in till dem och utan vidare anledning öfverföll Fallqvist, som han bl. a. bet i näsan och ena armen. Fallqvist lyckades emällertid komma ifrån den rasande mannen och skyndade blödande och uppskrämd ned till sin hyresvärd, fyrvärkaren J. M. Stedenfeldt, som bodde i våningen inunder, för att söka hjälp. Stedenfeldt samt Hjalmar Wenström, hvilken också bodde i gården, gingo nu upp i Fallqvists våning. Engström fanns emällertid ej där, men man kom snart underfund med, att han gått in i en bredvidliggande våning, som för tillfället stod obebodd och till hvilken dörren befanns låst på innersidan. Då Ernström icke ville öppna, gingo ett par av de närvarande personerna ut och reste upp en stege mot ett fönster till den våning, där Ernström befann sig, samt praktiserade sig på stegen in och togo hand om Ernström. Härvid hade äfven patrullerande poliskonstapeln Axel Danielsson, hvilken tillkallats af en son till Stedenfeldt, kommit tillstädes. Danielsson fann sig böra anhålla Ernström, och då han nu skulle afföra honom till poliskontoret, fick han hjälp därvid af Wenström, hvilken förut till för ett par månader sedan varit anstäld vid stadens poliskår. Stedenfeldt Skyndade emällertid före till poliskontoret för att skaffa förstärkning åt polisen.

Ernström fördes nu af Danielsson och Wenström på väg mot poliskontoret. Han bad flera gånger att få gå sin väg, och de kunde endast få honom med sig ett litet stycke i sänder, hvaräfter han stannade. Så hade man kommit öfver Kanalbron och upp för Kungsgatan samt ned till Östra Torggatan. Då man passerat denna och kom förbi en af sofforna i promenaden vid torget, satte sig Ernström ned i denna. De båda andra drogo honom upp och skulle fortsätta. Ernström gick nu med endast några få steg, hvarpå han stannade. De båda andra sökte draga honom med sig. »Ryck inte, din d-l», ropade han till Danielsson, och i det samma slet han sig lös och fick upp en knif samt högg med denna till Danielsson i vänstra sidan af halsen, hvarpå han sprang. Wenström såg Danielsson falla, men kunde ej i mörkret närmare iakttaga, hur det gått honom, utan skyndade äfter den flyende, som han snart hann upp. Då han nådde honom, fick äfven han af Ernström ett svårt knifhugg, som träffade i hufvudet i närheten af högra örat. Wenström lyckades emällertid få omkull Ernström och själf komma öfver honom. Nu hade emällertid Stedenfeldt hunnit till vaktkontoret, där han fått löfte om snar polishjälp, hvaräfter han skyndade promenaden framåt och på afstånd blef vittne till en del af hvad som nyss berättats. Han hörde Wenström ropa på hjälp och skyndade fram till honom samt sökte taga knifven från Ernström. Härvid riktade denne också ett hugg mot Stedenfeldt, och då denna drog sig undan för hugget, måste Wenström, som nu började bli matt af blodförlust, släppa sitt tag
i Ernström, hvilken genast tog till flykten nedåt Östra Torggatan.

Enligt hvad Stedenfeldt berättar, hade han hört Ernström omedelbart innan han utdelade hugget mot Danielsson, yttra: »Skall jag göra mig olycklig!», hvarpå han sett hur Danielsson fått hugget. Denne hade därvid fallit, men åter rest sig och gått med vacklande gång.

Han hann ej längre än till midt för apoteket, där han föll och blef liggande i sitt blod. Nu anlände polis jämte några andra personer. Den förstkommande af dessa ringde på apoteket för att erhålla förbandsartiklar, men då sådana erhöllos, var Danielsson redan död. Knifhugget hade tydligen afskurit halspulsådern.

Wenström, som syntes nära att förblöda, fördes till läkare och blef där förbunden, hvaräfter han fördes till länslasarettet, där han fortfarande vårdas.

Polisen vidtog genast åtgärder för att infånga dråparen, och vid ½4-tiden på morgonen anträffades han i sin bostad i Mariedal och anhölls. Han hade lyckats undgå polisens uppmärksamhet och på någon bakväg smugit sig in i sitt rum. Då han ej kunde förmås att öppna, måste polisen spränga dörren.

Vid polisförhöret påstod Ernström, att han varit så berusad, att han ej kunde komma ihåg hvad han gjort. Han mindes endast, att han blifvit anhållen hos Fallqvists samt gått därifrån med en polis och Wenström. Af hvad som sedan passerat ända till dess han på morgonen kommit hem till sin bostad, förklarade han sig icke ha något minne.

Af de hörda personerna intygade dock flere, att han visserligen varit något berusad, men icke så mycket, att han ej skulle vetat hvad han gjort samt att hans tal förefallit fullt redigt.

Ernström, som nu å länsfängelset afbidar ransakning inför rådhusrätten, är född 1882 i Esperöd, Vanstads socken, Skåne, där hans fader är urmakare. Han lärde yrket hos fadern, men gaf sig sedan in som musikant vid Vändes trängkår i Landskrona, där han vistades ett par år. 1902 tog han värfning vid Göta ingeniörkårs musikkår. Denna asntällning innehade han till i oktober förlidet år, då han fick plats hos urmakaren Fallqvist härstädes. Han lär vara skicklig musiker och har här varit anförare för musikföreningen »Lyran». I dec. i fjol dömdes han af Karlstads rådhusrätt till böter för fylleri och våld å person.

Den under så ohyggliga omständigheter omkomne polismannen var endast 20 år gammal. Han var bördig från Sollom i Holmedals socken och hade endast några veckor tjänstgjort vid stadens brand- och poliskår.

Då vi i dag på lasarättet äfterhörde den sårade Wenströms tillstånd, var han ganska kry och någon fara för lifvet synes alls icke föreligga.

Den aflidnes begrafning äger rum i morgon en kvart äfter kl. 12 middagen på nya kyrkogården.

Ransakning med Ernström kommer att hållas om lördag kl. 12 å länsfängelset.

Domen
Vad fick då Ernström för straff för sitt dåd. I Polisunderrättelser 1905 nr 104 B 20 kan man läsa följande:

“20:o. Urmakeriarbetaren Ernst Johan Albert Jönsson-Ernström från Karlstad, född 17/9 82, häktades 12/8 d. å. och dömdes 26/8 att för dråp hållas till straffarbete i 6 år och 6 mån;”

Ernström tog senare bort sitt släktnamn och kallade sig enbart Jönsson och ägnade sig åt musikeryrket. Han gifte sig 1918 och fick tre barn. Han avled i Sundsvall 1925.